Idag åkte jag genom Sverige. Startade i min rallyröda bil från det uppländska Stockholm på förmiddagen för att landa i Skåneland framåt kvällningen.

Första milen är tråkiga. Man är fortfarande kvar i Stockholm, på sin höjd i Södertälje och man skulle lika gärna kunna vända och vara hemma till lunch. Framåt Nyköping känns det ändå som om man är på väg någonstans, men trots att det gått bara en timme och man inte kommit längre än tio mil så börjar det redan kännas lite E4-enformigt. Man matar på genom Östergötland, Norrköping, Linköping, raksträcka, E4, 110 km i timmen. Naturen ser ut som naturen alltid gör. Inga älgar. Inga vindkraftverk.

Sträckan längs Vätterns östra sida är en av mina favoriter. Vättern är verkligen andtagande (vad heter egentligen breathtaking på svenska?). Man börjar högt upp och anar vattnet långt där ner till höger. Visingsö ligger som i dimma. Brahehus tornar upp sig. Klippväggen ligger brant och mäktig till vänster och man tänker på alla cyklister som färdats här för ett par veckor sedan. Små grusvägar rullar omkring bredvid den breda asfalterade eruopavägen. Sedan kommer man ner närmare och närmare vattenytan och när man glider in i Jönköping gör man det på Vätterns strand. Och den mäktiga upplevelsen är över för den här gången.

Efter A6 gäller det att välja rätt väg. Jag ska inte till Göteborg, utan fortsätter E4:an söderut, mot Helsingborg. In i den småländska skogen. Och vägen fortsätter genom skogen. Och genom skogen. Och efter fem timmars bilkörning kommer tanken: Isses, vad det finns mycket Småland!

Men så ändrar naturen karaktär. Porten till Skåne passeras. Örkelljunga får mig att tänka på tiomila och orientering. Plöstligt ser jag träd jag aldrig annars ser. Bokar. Och gräset har ett annat grönt än hemma. Fälten böljar, kullarna bildar horisontlinjer. Träden står inte i klungor, utan på rad. Husen är inte längre röda, utan vita. Och vindkraftverken snurrar sakta och mäktigt.

Någonstans där E4:an och E6:an bildar korsning viker jag av inåt, nedåt mot samhällen och byar som heter saker på arp, röd, löv och tofta. Någonstans har någon lagt ut en rondell där vägarna heter 106, 109, 110 och jag inte längre vet åt vilket håll jag är på väg. Trodde jag färdades rakt söderut. Får vända och ta en annan avfart i rondellen. I själva verket kom jag rakt västerifrån. Världen var vriden en kvart fel. Jag blev tvungen att stanna och konsultera kartan för att kontrollera på vilken sida om Ekeby jag egentligen befann mig efter två varv i rondellen, mitt i den skånska myllan. När jag tagit sikte på Tågarp löste sig allt och Landskrona hamnade återigen på sin rätta plats, rakt västerut.

Drygt sex timmars bilkörning och över sju timmar sedan starten anländer jag så det lilla samhället som jag varit på väg till en hel dag. Eller kanske ett helt liv. I en helt annan del av världen, än det som jag kallar hemma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...