I natt drömde jag en av mina återkommande mardrömmar. Jag har haft den drömmen, samma tema i olika skepnader, sedan 25 år. Trots att jag slutade arbeta som skattehandläggare för åtta år sedan kommer drömmen ändå någon eller ett par gånger varje år. I natt gestaltades den i att jag kom tillbaka till jobbet efter semestern och fann att jag hade lämnat ett välstädat skrivbord till mig själv att återkomma till. Jag hade handlagt alla pågående ärenden så långt det var möjligt och avslutat alla som var färdiga. Allt låg i prydliga mappar, lätt att hitta, enkelt att komma in i arbetet igen. Med lugn skulle jag kunna ta mig an mina arbetsuppgifter. Tills jag upptäckte den - knölhögen. Där låg mängder av deklarationer som jag blivit satt att granska. Och som jag helt och hållet hade glömt bort. Jag hade fått några hundra deklarationer bara, för att hjälpa till, för att avlasta granskarna, de som har som yrke att gå igenom alla löntagares och näringsidkares självdeklarationer. Eftersom jag har utbildning för det hade jag ställt upp när det behövdes. Men ovan som jag numera är och fullt upp med mina nuvarande arbetsuppgifter hade jag glömt bort mina deklarationer. Kommen tillbaka efter semestern inser jag att jag redan i maj och början av juni skickat ut mängder av förfrågningar. Begäran om kvitton, om utförligare beskrivningar av avdragsyrkanden och kostnader, redogörelser för aktieförsäljningar och kompletteringar av biljournaler. Några av deklaranterna hade snabbt skickat in svar. Men jag hade inte ens tittat på dem. Jag inser nu att det borde jag ha gjort. De kunde ju ha fått ett beslut redan innan jag gick på semester om att deras deklaration var godkänd eller eventuellt korrigerad på någon mindre punkt. För att inte tala om dem som skickat in svar, som inte styrkte deras yrkande eller klargjorde situationen. Och de som inte svarat alls. De borde ha fått ett telefonsamtal, en påminnelse, ett övervägande om att ändra taxeringen. Jag stirrade på förfrågningshögen och insåg i panik att nu var det bråttom. I drömmen var det inte lång tid kvar av taxeringsperioden. Bara några veckor innan alla deklarationer måste vara genomgångna och alla deklaranter ha fått besked och registrering av alla uppgifter skulle ha skett, så att den slutliga skattsedel som snart skulle gå i tryck skulle bli korrekt. Jag stirrade på en ännu större hög, som fallit isär och låg utspridd som en solfjäder på mitt skrivbord – den som innehöll samtliga deklarationer jag fått för granskning. Kanske två, trehundra stycken. Med fasa stirrade jag på den medan jag försökte fösa ihop den till en enda prydlig hög och insåg att jag inte visste säkert om jag ens granskat dem alla och godkänt dem. Jag skulle behöva gå igenom hela högen igen.
     Någonstans här slutar minnet av drömmen.
     Natten fortsatte med drömmar om att en av mina bästa vänner ska gifta sig nästa vecka, vilket han meddelar på sin hemsida, som i förbigående. Med att en annan god vän, som jag numera har tappat kontakten med, kommer in på mitt arbetsrum och berättar att en gammal gemensam bekant har dött. En kompis till maken har ringt och meddelat detta och stor förvirring råder runt på vilket märkligt sätt hon har omkommit, hon är ju bara cirka 50 år. I verkligheten har jag inte träffat eller ens tänkt på den kvinnan på tio år. Varför dök hon upp i min hjärna i natt? Vidare dyker en vaktmästare från jobbet upp och tillsammans med en annan kollega involverar de mig i någon slags flytt eller evakuering av vår förra arbetsplats. Ett ändlöst irrande i korridorer, åkandes i hissar och springandes i trappor vidtar.
     Först tio timmar efter att jag gått och lagt mig, vaknar jag, utmattad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...