"Vilket fint väder vi har!"

     "Tycker du? Jag håller på att förgås i den här förbannade värmen."

     "Javisst är det varmt, men man kan inte klaga."

Kan man inte? Men det är ju det ni gör, ni andra, ni som gillar trettiogradig värme och stekande sol. Ni som gnäller hela vintern igenom. Ni som börjar i mars att yra om att solen är på väg och hur skönt det ska bli när det blir sommar. Ni som suckar hela hösten och säger att ni önskar ni bodde utomlands. (Med utomlands menar ni Spanien. Inte Ryssland). Som ni lider, våndas och konstant gnäller om vädret som alltid är för kallt och för regnigt är det mig en gåta att ni fortfarande ändå bor kvar här.

     Själv tycker jag att jag har förmånen att bo i en världsände som har det allra bästa klimatet. Det är sällan snö annat än möjligen några veckor eller ett par månader i januari och februari. Och då är det ofta vitt och fint och köldgrader och kramt och gnistrande, välskottat, sandat och lättgått. Det regnar bara enstaka dagar under hela sommaren. Maj månad är en enda lång orgie i solsken, picknickar, fester, fotbollsmatcher, motionslopp, konfirmationer, giftermål och studentfirande. Kulmen på härligheten är september då det är barbensvarmt utan att steka, linneväder utan att kvälja. Ofta gör sig oktober till en kopia av september, bara lite mörkare, lite svalare mot huden. I november kommer den första snön, som gör barnen glada och hundarna ystra och som lyser upp den mörka kvällen. Den töar bort och ger oss fint promenadväglag under hela adventsfirandet och julstökandet. I januari är det antingen spännande kallt och vitt eller mörkt och långtråkigt. Då finns tid att få massor gjort på jobbet eller tid att kura hemma och begrunda sitt liv i stillhet, den tiden vi så väl behöver men sällan tar oss. I februari firar vi äkta vinter och har sportlov och som avslutning fullföljer vi Vasaloppet, de flesta av oss i tv-soffan. Mars ger oss solgul vårgäck, ginst och vita snödroppar tillsammans med blåa scillor. Marken börjar ånga. Vi vrider på klockan (vilket håll lyckas jag aldrig lära mig) och möter de allt längre dagarna. I min del av världen, den sörm- och uppländska ostkusten, blåser det aldrig, åskar sällan, regnar inte mer än nödvändigt, drabbar inga stormar, anfaller inga tromber, skövlar inga översvämningar.

     Det finns bara två sorters väder jag har svårt att stå ut med. Det ena är vinter som regnar och slaskar varannan dag och fryser på varannan dag, när dagarna slåss runt nollpunkten och ger ett underlag med halka som gör det omöjligt att gå. Det andra är när det i veckor är över trettio grader varmt, stekande sol från molnfri himmel, vindstilla och knökfullt vid badstränderna. När svetten rinner på ryggen och man är ständigt fuktig i panna och nacke från morgon till kväll. När natten inte bjuder någon svalka. När hjärnan kokar och huden bränns.

     Detta händer två-tre veckor vartannat år.

     Då förbehåller jag mig rätten att gnälla.

 

Karin

2 augusti 2008 19:36

Tänkvärt inlägg! Jag hör tyvärr till skaran som klagar alla de 355 dagarna om året då det inte är varmt... Klaga på du! Huvudsaken är väl att man inte klagar alla dagar!

http://www.karinsbilder.se

 

Maria_2

6 augusti 2008 12:24

Vilken begåvad skribent du är Lena!!
Ser verkligen fram emot att du publicerar dig i bokform!! :-)

 

Lena M

7 augusti 2008 11:59

Tack Maria - vilken fin komplimang!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...