Idag promenerade jag ett par varv runt kvarteret. Jag har mätt upp en slinga runt området som blir 1,1 kilometer. Det är bättre att gå den flera varv än att dra iväg på någon annan oplanerad tur i grannskapet. Att promenera utan att veta hur långt och i vilken hastighet är helt bortkastad tid. Det skulle aldrig falla mig in att gå omkring och bara njuta av tillvaron på nya stigar allt efter humöret om det inte var ett avlönat arbete. Och ett sådant arbete finns väl inte? Fanns det så skulle då inte jag vilja ha det.

     Men det var inte alls det här jag skulle skriva om.

På min eftermiddagspromenad hejade jag på flera personer, varav jag aldrig någonsin har sett någon av dem tidigare. Och då påminde jag mig den reflektion jag gjort vid flera andra tillfällen på stadens gator och torg. Det är bara gamlingar och utlänningar som hälsar!

Med "gamlingar" menar jag personer med detta enda gemensamt att de är i 65-70-årsåldern och uppåt. Med "utlänningar" menar jag personer som har ett utseende som gör att de inte ser ut att ha sitt ursprung i Sverige. Fast jag vet att, i alla fall här där jag bor, minst hälften av dessa personer är födda här och majoriteten av dem dessutom troligen som svenskar.

Jag tittar ofta på människor jag möter när jag går på trottoarer, gångvägar och parkstigar. Jag möter deras blick. Kanske ler jag inte alltid, men jag gliser upp mig lite. Kanske nickar jag. Eller höjer bara på ögonbrynen och liksom markerar en hälsning, två medmänniskor emellan. Ibland säger jag hej. Och det är till dem som möter min blick och ger mig ett leende. Då uppstår en kontakt som det inte går att släppa utan att säga något. Hej, är enklast och vanligast. Men God morgon, Hallå och Tjena funkar också. Sådana ögonblick är fina stunder. Då vet man att man ingår i ett sammanhang. Att man är en social varelse. Att man inte är ensam.

     Men - så långt som till ett Hej kommer man bara med äldre och osvenskar. Försök morsa på en 25-årig man eller 40-årig kvinna. Det går inte! Främst av det enkla skälet att dessa inte ens tittar på dem de möter. Det känns inte bekvämt att hojta "Hej!" till en förbipasserande person som tittar åt andra hållet och låtsas oberörd och spelar oantastbar. Svennar i ålder 20-60 år undviker att titta på varann, till varje pris. Möjligen kan man möta blicken och få en antydan till leende och en uppskattande blick ifrån en mötande man, om man är en attraktiv kvinna, i den mötande betraktarens ögon. I alla fall på våren. Men det är också allt.

På landet hälsar jag på alla jag möter. Det beror på att jag känner dem. Eller känner igen dem. Eller för att de skulle kunna känna igen mig. Eller att jag är släkt med dem. Eller skulle kunna vara släkt med dem. Och för att man inte möter så många på en byväg. Att mötas på en skogsbilväg eller rätt ute i terrängen på mossar och hyggen utan att hälsa är helt omöjligt. I vildmarken måste människan hålla ihop. I skogen kan ingen höra dig skrika. Men ett "Hej!" hörs gott och väl.

Kommunen där mitt "land" ligger har ungefär lika många innevånare som staden som är min bostadsort. Visst möter jag fler invånare på min runt-kvarteret-promenad än på min fram-på-byn-promenad. Men vad är det som säger att jag inte skulle hälsa på dem, bara för att de är fler? Vi är ju grannar och medmänniskor. Även om vi inte har fyllt 70 eller har brun hy och svart hår.

Möt min blick. Ge mig ett leende. Heja på mig. Vi är medmänniskor i samma by, samma stad, samma värld. Ge mig ett ögonblick av värme och tillhörighet.

 

Karin

12 augusti 2008 20:18

Bara du inte tvingar mig att sätta mig på ledigt säte bredvid en främling på bussen/tåget när det finns lediga dubbelplatser!

 

G-fru

18 augusti 2008 19:31

Du behöver flytta till den staden där jag bor! En av de många goda sakerna är just att folk hälsar och är trevliga, med andra ord beter sig som folk. Något som förvisso förvirrade mig i början när jag flyttade hit från en grannkommun till din. Jag trodde hela tiden att dom var ute efter något tills jag lärde mig att slappna av och tycka att det var trevligt :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...