Det är ett spännande liv jag lever. Det händer saker hela tiden!
     Härom veckan hamnade jag bredvid en annan cyklist vid rödljuset i Roslagstull. När jag gled upp bredvid honom i en snygg inbromsning för att trafikljusen just slagit om till rött såg jag att det var en bekant, herr B, som visserligen bor bara ett par kilometer ifrån mig men som jag inte träffat på länge. Det är långrött vid Roslagstull så vi hann uppdatera oss på vad som hänt sedan sist. Att ge en kram sittandes på varsin cykel bärandes hjälm är inte ett bra sätt att hälsa på dock, kan jag konstatera. Vi borde ha tagit i hand istället.
     Två veckor senare cyklade jag ikapp herr B:s hustru och fick en pratstund längs Roslagsgatan.
     Samma morgon som jag mötte herr B hade jag skurit mig i undersidan av stortån när jag trampade på en osynligt liten glasbit, ett splitter som inte annat jag kan förstå måste härröra från den ljuslykta jag råkade slå ner kvällen innan. Det märkliga var att ljuslyktan kraschade mot badrumsgolvets turkosa klinker och sprätte ut över delar av hallgolvet. Jag plockade glasbitar och dammsög i vida cirklar upp allt splitter. Hur det kunde ligga kvar i köket, som ligger i en annan del av lägenheten, det förstår jag inte. Men tån blödde ymnigt.
     Att jag två kvarter efter mötet med herr B vid rödlyset med några centimeters marginal undgick att hamna rakt in i en hastigt öppnad bildörr på en parkerad Toyota bidrog ytterligare till att den där onsdagen blev en väldigt spännande dag.

Förra veckan stod min cykel utanför jobbet och väntade på mig när jag var på väg hem strax efter klockan sex, hungrig och trött, med platt framdäck. Tanken att behöva gå - ledandes en cykel - nästan en timme istället för att hoppa upp på jonnen och vara hemma på en kvart kändes minst sagt oöverstiglig just då. Jag närde en tanke att jag kunde gå till en cykelverkstad i nästa kvarter, som jag antog var stängd så här dags, i hopp om att där fanns en slang med luft så att jag kunde fylla däcket och åtminstone kunna cykla en bit på det. Att försöka få däcket rullbart genom att handpumpa med den pump jag alltid har på pakethållaren var dömt att misslyckas. Jag hade redan försökt i mitt anletes svett.
     När jag kom fram till cykelverkstaden, som är ett hål i väggen, visade det sig att den var öppen. Jag frågade efter luft och reparatören, en äldre liten man av utländsk härkomst, sa att "du kan få hur mycket luft du vill" och himlade med ögonen, "men det pyser ut igen och du förstör hjulet." Jag frågade om jag kunde lämna in cykeln och hämta den nästa dag, medan jag inom mig suckade tungt över att dels behöva gå hem bärandes cykelkorgen och hjälmen, dels bli tvungen att promenera till jobbet nästa morgon. Men efter lite dividerande sa den vänlige repartören att han kunde fixa punkan på 20 minuter. Tack så mycket sa jag, gick och tog en fika och hämtade sedan cykeln, betalade 160 kronor och cyklade hem, bara en halvtimme försenad.
     Det där hände en tisdag. Torsdagen i veckan efter upprepades exakt samma sak. Hemgång efter klockan 18. Platt framdäck. Hål i väggen. Vänlig liten man. 160 kronor.
     Medan jag stod utanför cykelverkstaden såg jag en känd skådespelare komma gående med två systemkassar. Vad han heter vet jag inte men han är en av papporna i filmen Tomten är far till alla barnen.
     I förrgår var jag in på en liten hälsokostaffär, bara något större än ett hål i väggen, och när jag betalat det jag kom dit för att köpa började innehavaren, en söt kvinna i min egen ålder, och jag prata. Det började med att jag ställde en enkel fråga om en produkt. En kvart senare hade vi gått igenom hela samhällsstrukturen, en mängd kroppsliga åkommor och jag visste var hon bodde nu och var hon hade bott förut och hon visste detsamma om mig. Vi fick sluta den trevliga pratstunden när ytterligare en kund kom in i butiken. Jag hade gärna stannat kvar. Han var grymt snygg, lång, mörk och spännande med skinnjacka, kunden.

Igår när jag skulle cykla till jobbet hittade jag cykeln i källarförrådet med platt framdäck. Resten av dagen är en lång historia och, faktiskt, inte alls spännande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...