Direktlänk till inlägg 22 september 2008
Tortyr. Mänsklig tortyr. I alla mina mostrars mamelucker - ren och skär ondska.
Jag ska ta det från början. Väldigt mycket början.
"Hej, jag heter Lena och jag är chokladoman."
Detta är ingen hemlighet. Jag har varit chokladoman hela livet. Jag äter choklad varje dag. Minst en hundragrammare. Jag har väl snittat en 40-50 kilo per år de senaste trettio åren.
När jag var liten gillade jag Dajm. Min bästis åt Japp. Sedan började jag med Taragona. Nötchoklad är det bästa jag vet. Schweizernöt och Helnöt gick det en hel del på tidigt 80-tal. Sedan hade jag en lång period med Valnöt, ni vet de där två stängerna som låg i silverförpackning. Varför slutade de att tillverkas? Han som bestämde det borde ställas inför rätta.
Center och Plopp har genom åren tillhört favoriterna. Kan du känna skillnad på en Plopp? Det är det inte alla som kan. Under fotbolls-VM 1990 åt jag Snickers. Två stycken till varje match. Det är tre matcher per dag i gruppspelet. I tre veckor. Sedan fortsatte jag med Snickers i många år. Varvade med wienernougat. En hel ask. 225 gram. Ätes med tre stycken Knäck, mjuk söt lakritskola. Lakrits och choklad tuggas samtidigt. Receptet gäller för en person.
Under några underbara år på 90-talet fanns en chokladbit från Toms choklad. Ljus choklad med hackade nötter. En avlång bit som kunde brytas i fyra delar. Varje del bestod i sin tur av fyra stavar. Godare choklad har aldrig funnits varken tidgare eller senare. Den var svår att få tag på. Jag jagade den bland gömda tobaksaffärer, tre-för-en-tia på bensimmackar, köpte slut på lagren på närbutiken och Konsum. Helt plötsligt försvann den. För alltid sörjd och saknad.
Så blev det år 2000. Valnöt hade tagits ur sortimentet, likaså Taragona. Marabous choklad tyckte jag inte längre om. Jag blev vill ett tag och provade en massa olika sorter. Sedan fick jag korn på Geisha. Märkligt, den är ju bara söt och kladdig och har inga nötter, ändå gick jag på den i ett par års tid. Till slut tröttnade jag på kladdet och in i mitt liv kom Fazers blåa. Himmelsk god, enkel mjölkchoklad. Efter det var allt annat utfyllnad. Det var endast och allenast Fazers blåa jag ville ha.
Men så. Sedan den första dagen av nådens år 2008 har jag varit chokladfri. Jag bara slutade. Rakt av. Utan tidsbegränsning. Utan krav. Utan förbud. Utan förberedelse. Utan att egentligen fatta något beslut. Jag bara inte åt choklad.
Dag 216 tog jag ett återfall. Också detta helt oplanerat, utan skam, utan efterverkningar. Jag bara åkte till affären, köpte en tvåhundragrams Fazer blå, åt upp den under eftermiddagen och sedan var det bra med den saken. Men insikten att sådana återfall inte får ske särskilt ofta var väldigt tydlig för mig. Var 216:e dag kanske kan vara lagom. Max.
Men så i dag. Helt intet ont anandes går jag in på närbutiken på hörnan och köper ett äpple och en nektarin. När jag kommer fram till kassan ser jag det. Stället. Chokladstället. Som skriker åt mig. Klamrar sig fast vid mig. Överfaller mig. Torterar mig. I stället ligger snyggt staplade 200-grams chokladkakor av märket Fazer blå. Men förutom den vanliga, min gamla favorit, ligger där en helt ny sort. Fazer blå med hasselnötter. 200 gram mänsklig tortyr.
Fråga mig inte hur jag kom ut ur butiken, jag var knockad, omtöcknad, gick som i dimma, hade svårt att andas.
Nu plågas jag varje minut. Den lämnar mig ingen ro. Jag längtar. Våndas. Brottas med demoner. Får jag? Ska jag? Kan jag? Måste jag?
Och jag vet, att allt som ligger emellan mig och min ljuvliga plågas längtan, är tid.
Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...
Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...
Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...
I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare. Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...