Direktlänk till inlägg 27 november 2008
Helt plötsligt tycker jag alla små barn är så söta. Gullegoa. Bedårande helt enkelt.
Jaha. Vad är det med det då, undrar ni. Små barn är söta. Precis som kattungar och hundvalpar och alla varelser som är nyfödda och hjälplösa. Det ligger i genetiken att de som är värnlösa ska framkalla ta-hand-om- och var-snäll-mot-känslor. Därför är de ulliga och gulliga och mjuka och gosiga och storögda och ja, alldeles bedårande.
Men jag har aldrig varit särskilt påverkad av det där. Djur har jag alltid varit lite rädd för så även om det varit bebisdjur så har jag inte fallit i trance och kastat mig över dem för att klappa och smeka. Jag har mer konstaterat att de förvisso är söta, men hu vad de kan rivas och bitas och bete sig irrationellt och läskigt.
Barn har jag inte varit direkt rädd för, förutom när jag själv var ett tämligen litet barn; då var jag rädd för bebisar som just börjat krypa. De påminde väl för mycket om hundar och katter, det vill säga lite opålitliga och allmänt läskiga.
Nej, jag har aldrig varit särskilt förtjust i just barn. Jag tycker om människor. Individer. Om de sedan är 79 år, jämnåriga med mig eller bara ett par tre år gamla bryr jag mig inte så mycket om i min bedömning. Alla är intressanta på sitt vis och en del tycker man helt enkelt mycket om. Det där att höja rösten en oktav, luta sig framåt och börja gulledutta så fort en bebis eller ett gäng tvååringar från dagis kommer skuttandes - det har aldrig varit min stil. Okända ungar i klunga betraktar jag väl snarast som en allmän oangelägenhet, ett störande inslag i gatubilden.
Men på sistone har mitt öga lockats av alla små och söta barn. Jag kan stanna mitt på gatan om jag får syn på en ettochhalvtåring som tultar runt i en lekpark och bara stå och titta med ett lyckligt leende i hela ansiktet. Jag ser helt plötsligt alla små barn. Jag vet inte om de har blivit flera, men nu ser jag dem överallt, varje dag. Och blir helt fascinerad av dem.
En bekant har blivit förstagångspappa till en dotter. Han har lagt ut foton av henne på sin hemsida. Ett från den dagen hon föddes. Ett under av fridfullhet med BB-remsan runt fotleden. Fler bilder när hon är några veckor, någon dryg månad gammal. Eller ny, snarare. Och jag kan inte slita mig ifrån den där sidan. Jag klickar in mig där varenda dag och låter mig bedåras och förundras. Jag blir lugn och glad i hela kroppen av blotta åsynen av den gosegumman. Skulle jag fråga hennes pappa så skulle han såklart säga att det beror på att just hans dotter är osedvanligt bedårande. Jag vet inte om det kanske faktiskt är så också, men hursomhelst tänker jag att jag sällan sett någon så söt och fin.
Kan det vara så att jag just nu upplever några av mina allra sista ägglossningar? Är det naturens sätt att meddela mig att om jag inte blir gravid tämligen omedelbart så kommer jag aldrig någonsin att bli gravid. Och blir jag inte gravid så går jag miste om lyckan att hålla en helt egen bebis i min famn. Känslan av total frid när en varm liten kropp ligger och sover mot mitt bröst. Är det min kropp som har signalerat till hjärnan att, har du inte fattat det här tidigare så är det baske mig hög tid att fatta nu, för inom en snar framtid är det för sent att haja alls.
Det skulle kunna vara så. Det är i alla fall min teori.
Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...
Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...
Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...
I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare. Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...