Det är bara fusk och båg med underhållningsprogrammen på tv. I "Så ska det låta" får deltagarna texterna serverade och chans att träna in några specifika sånger innan inspelningen. Sjunger de fel gör man bara en omtagning. Spontaniteten är väl repeterad.

I alla dokusåpor där unga människor, sprit och utröstning är de bärande ingredienserna regisseras grälen. Robin ombedes att hacka på Jennifer för att hon är tjock/dum/störande tills hon får nog och bryter ihop. Om hon gråter eller slåss spelar ingen roll - båda delarna är ungefär lika underhållande att se på.

I "Doobidoos" sista minuten får de tävlande i förväg en lista med artister så att de lättare ska komma på vem det är motparten försöker gestalta genom att sjunga en låt som förknippas med just den artisten. Försök själva blunda och komma på rätt artist genom att leta igenom hela hjärnbarken med melodiminnen - det blir inte många rätt på en minut.

I "På spåret" svarar de tävlande såpass mycket fel att jag är benägen att tro att fusket och förhandsinformationen ligger på minimal nivå.

Den senaste lögnen står TV4 för i "Bonde söker fru". Efter att ha kört den programformen några säsonger behövdes förnyelse. Att ta in kvinnliga bönder var ett nytt drag i fjol. I år var det dags, och politiskt korrekt, att ha med en homosexuell bonde. (Nästa år kommer en av bönderna att heta Abdel El Jallal eller Jovan Begorovic).

     Men problem uppstod. För det första - hur många bönder finns det i Sverige? Och hur många av dem är ensamstående? Och hur många av dem är i lämplig giftasålder? Och hur många av dem vill vara med på tv? (Som ni märker sjunker antalet bönder, tämligen drastiskt, för varje frågeställning). Och hur många av de stackare som finns kvar är (öppet) homosexuella?

     Har ni hängt med och räknat rätt nu så inser ni att TV4-teamet bakom "Bonde söker fru" är nere på noll stycken bönder. Så vad göra? Svaret är lika självklart som enkelt, och det skulle inte ens förvåna mig om det var det första man gjorde, utan att ens räkna och söka efter den där bögbonden. Man letar upp en man som är snygg på det trevliga sätt som kan tilltala både kvinnor och män och som är i en ålder (35) som både unga och äldre tittare kan engagera sig i och tänka sig själv tillsammans med. En man som har en stor välbeställd hästgård som drivs av hans föräldrar, så att han har tillräckligt mycket fri tid att under en sommar umgås med fyra jämnåriga män, sola, bada i poolen, dricka drinkar (hm, nåja - var det inte Fanta och kir eller något sådant som var favoritdrickat?), sjunga karaoke, spela spel, snacka skit och dricka öl. Det låter som en av de roligaste månader en lätt medelålders man kan ha i sommar-Sverige! Man tillfrågar denne man om han kan tänka sig att "vara homosexuell" för en tid mot skälig ersättning? "Du förstår, vi har gjort research och brainstormat här på redaktionen och vi har kommit fram till att vi behöver en bögbonde."

     Han ställer upp och blir snabbt den populäraste bonden i programmet. Varför blir han så populär? Den ena orsaken är såklart att vi alla vill uppfattas och uppfatta oss själva som storsinta och fördomsfria, så till den milda grad att vi tycker det är heeelt naturligt att en bonde söker en man på bästa sändningstid. Men den främsta orsaken är att han liknar oss. Han är återhållsam med sina känlsor. Han har inte gärna fysisk kontakt med sina gästande killar. Han umgås hellre med sina hästar. Han är artig och trevlig mot alla. Han vill inte göra sig varken till ovän eller åtlöje. Han respekterar sina föräldrar. Han bor och trivs i vacker natur. Han är så typiskt svensk, hämmad, naturälskare och dricker busgrogg att vi alla tar honom till våra hjärtan. Och vi tycker Ville är töntig men charmig. Vi drunkar i den mörke Peters blåa ögon under de långa ögonfransarna när han trånande ser på bögbonden från Gottröra vid en vacker roslagssjö i solnedgången.

     Men någon fru hittar inte vår favoritbonde. Det klickar liksom inte med någon av kandidaterna. "Det känns mer som vi blev kompisar", säger bonden. Och talar därmed sanning. (Däremot tycker han fortfarande att det känns obekvämt att tänka på Ville. Det gick för långt. Att ligga på skull'n och låta den intensiva blonda grabben smeka och pussa - det var en eftergift till inspelningsteamet han i efterhand kan känna en lätt ånger för).

Så här går det till - låt er inte för ett ögonblick förledas att tro något annat!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...