Betraktelser

Alla inlägg under mars 2009

Av Lena M - 28 mars 2009 13:12

Kabom! Brak!

Vilken jävla smäll!

Vad var det?


Det var min våg som sprack.


Kabrak, bara liksom. I tusen beståndsdelar. Kilon och hekton for iväg i hela rummet. Fjädrar och spiraler snurrade runt i luften. Batterierna laddade ur. Displayen krackelerade. Fötterna sjönk igenom plastplattan. Taket lyfte en bit och landade med ett tjoff igen. Grannarna hoppade högt. Skatorna skrek och flaxade iväg i panik. Traktens alla kattor gömde sig under närmsta husgrund. Vågorna slog höga på Östersjön, Ålandsfärjorna gungade betänkligt (det vet jag, för min kompis sitter just nu på en, lyssnandes från första parkett på Larz-Krizters och hon sms:ade och sa att det var sjösjukesjögång plötsligt, mitt i Purple rain).


Tre månader helt utan träning och inte ens regelbunden cykling eller promenad som transport några gånger i veckan sätter sina spår. Detta i kombination med ett två månaders långt "uppehåll" i chokladstoppet och sömnproblem, en botad hiss- och flygfobi, nytt jobb med högt tempo och nya saker att lära och människor att känna. Då ökar vikten, för en person med min fysiska läggning. Det faktum att ett nyligen kontrollerat blodsocker ligger lika lågt som alltid och att ett nyss taget blodtryck visar en av de lägsta noteringarna på flera år gör att jag inte inser faran.


Förrän vågen spricker.


Poff! Jag är fetare än jag någonsin varit. Nej, det kan banne mig vara fel. Men jag är tyngre än någonsin förut. Så tung att en vanlig personvåg som kostade runt 300 kronor och har tio år på nacken helt enkelt ger upp.


Nåja, ingen fara skedd. Det finns väl lastvågar på Posten som jag kan låna om jag vill veta min stegrande vikt.


Nej visst nej. Det finns ju ingen riktig post längre.

ANNONS
Av Lena M - 24 mars 2009 09:00

Så ropade avloppsspolningskillen glatt från sin plats med huvudet under diskbänken till sin avloppsspolningskollega som var på väg in i badrummet.
Kollegan tittade storögt in i badrummet och undrade om jag lagrade vindruvor (också han på engelska, tydligen inspirerad av sin kompis). (Annars är min kvalificerade bedömning att de båda var svenska kroater eller serber).


En kvart senare var de färdigspolade och lämnade mig med en avloppsdoftande lägenhet, tämligen blött och skitigt på toan och rejält försenad till jobbet. Med sig hade de fått prisuppgift, inköpsställe och skötselråd för träbadkaret.

ANNONS
Av Lena M - 19 mars 2009 22:24

Uppvuxen i norrförort och boendes i en annan, men intillgränsande, stad än huvudstaden, håller jag mig helst borta från densamma. Huvudstaden är så stor. Det myllrar av människor. I city rör sig alla hippa, stressade, turistande, urstockholmare, affärsmän, handelsarbetande, yuppisar och lodisar. Jag blir nervös. Tempot är högt. Men ändå kommer man ingenstans. På Vasagatan går folk i sådana mängder och i sådana bredder att det är omöjligt att ta sig fram gående i sin egna raska, målmedvetna takt. Långsamt får man strosa, följa med den trögflytande strömmen.

Som bilist står man mest stilla vid rödlysen, för cyklister mot enkelriktat och gångtrafikanter tvärs över gatorna, i alla riktningar, vid alla tidpunkter. Och alla andra incidenter som pågår, oavbrutet.

Jag håller mig helst i förorten. Men när ens arbetplats flyttar till Södermalm eller Östermalm är det bara att hänga med. In i grytan och brottas.

Men Stockholm är vackert. Det är ett nöje att få skåda såväl det brokiga Södermalm som det ståtliga Östermalm. Kungsholmen, Birkastan, Vasastan. Alla har sin tjusning och det går lätt att förflytta sig mellan dem med cykel. En långpromenad från den ena holmen till en annan är också en njutning i intryck från butiker, byggnader, människor, broar, gränder, järnväg och vatten.

Men det som är verkligt fascinerande är det faktum att, om inte varje dag, så varje vecka, jag förflyttar mig i bland Stockholms malmar stöter jag i hop med någon jag känner.

Idag åkte jag till Norra Bantorget efter jobbet, parkerade bilen på en bakgata (en ledig plats fanns på den andra gatan jag kom till och gratis är det att parkera i huvudstaden efter klockan 17). Låste bilen och promenerade i den bitande kylan något hundratal meter ner mot Folkets hus. Se där - kom ett bekant ansikte emot mig på trottoaren. Hej hej! En före detta arbetskamrat som jag inte sett på ett par år. Så litet är Stockholm och så fullt av bekanta att man knappt hinner sätta sin fot där förrän de dyker upp.

Några hundra meter senare träffar jag en vän (vi hade avtalat att mötas just där, just då). Vi gick och åt middag på ett hak. Vi fortsatte med fika på ett annat hak. Det förflöt några timmar. När vi sitter vid ett fönsterbord i mjuka skinnfåtöljer med våra kaffekoppar slänger jag då och då en blick ut mot gatan. Se där - där gick samma gamla kollega förbi utanför på trottoaren.

Stockholm är en väldigt liten stad. Knappt kan man vända sig om, utan att se ett bekant ansikte.

Av Lena M - 18 mars 2009 22:08

En vän flyttade från den västra närförorten till den östra. Till världens ände, tyckte jag. Det är nästan ett år sedan han flyttade, men först idag var jag och hälsade på i den nya fina lägenheten.

Kommunala färdmedel är inte mitt favoritsätt att transportera mig. Jag är bilburen ungdom, damcyklist och fotgängare. Att ta sig igenom Stockholm med närområden i direkt anslutning till arbetsdagens slut är inte något man frivilligt utsätter sig för, varken kommunalt eller i bil. Cyklar gör man bara inom stadsgränsen och promenerar max några kilometer.

"Du kan väl komma förbi någon kväll när du är på väg hem från jobbet", ironiserar min vän. Problemet är att hans nya bostadsort är inget ställe man "har vägarna förbi". Och att medvetet göra sig åbäket att frakta sig dit, nej, det orkar man inte. Så har det varit i tio månader.

Men igår blev det av. Tio kronor i trängselskatt och 40 minuter i biltrafiken. På vägen hem kollade jag bilens färddator. Det visade sig att min väns bostad ligger exakt 11 kilometer ifrån min bostad och att den sträckan tog 18 minuter att köra.

Stockholm är stort. Men löjligt litet. Cykelavstånd överallt. Men ändå är några kilometer eller någon mil som i en annan del av världen. Samma sträcka som på landsbygden är nästgårds.

Stockholm är alldeles för stort.

Av Lena M - 15 mars 2009 16:44

Tog bilen och for till en mindre stad i Sveriges södra inland. Parkerade på gatan, så nära porten som möjligt för att slippa bära väskan så långt. Min ankomst kommenterades av en inföding på följande sätt:
- Nu märks det att stockholmarna är här. Sådana där fickparkeringar finns det ingen som kan göra här!

Och då var det ändå en lätt fickparkering., ska ni veta. Jag koncentrerade mig inte ens, jag bara backade in. Jag kan fickparkera på betydligt mindre luckor än den här gigantiska platsen.

Stockholmare, det är jag.

Av Lena M - 13 mars 2009 12:34

För tiotalet år sedan var jag på en kurs. Det fanns säkert en hel del lärdom och nyttigheter på kursen, men det enda jag minns är att kursledaren sa:

- En man, ett jobb, en bostad - det kan man alltid fixa!

Sådana livets väsentligheter ansåg hon tillhörde dem som var enklast att skaffa sig.

Idag drar jag mig detta till minnes. Idag - när jag blir bostadslös om sex veckor. Idag - när jag sitter på ett halvårsvikariat som snart passerar halvtid. Idag - när det, liksom de flesta andra dagar i mitt liv, inte finns en man i sikte så långt mitt längtande hjärta kan tänkas se.

"Hemlös ungmö mittemellan två jobb söker livets mening" - se där en lämplig, om än dock  inte särskilt säljande, kontaktannons.  Eller prova: "Ohjälpligt medelålders nucka med otillfredsställande bostadssituation och osäker inkomst".

Eller ser jag tillvaron från fel håll? Ifrån det karga samhällets synvinkel. Med den ekonomiskt oberoende storstadsbons synsätt. Om jag hade varit en olyckligt gift kvinna med a-kassa och andrahandskontrakt på en tvåa i Hökarängen kanske mitt sätt att bedöma sett annorlunda ut?

"Fristående, erfaren kvinna som för närvarande har ett toppjobb och är innehavare av flertalet bostäder och utrymme i livet för umgänge med rolig och sportig man."

Mitt vikariat blir en tillsvidareanställning (med tillhörande löneförhöjning). Min drömlägenhet kommer till försäljning och jag köper den till utgångspriset (och balkongen ligger i väster). En man (mäklaren?) dyker upp i min tillvaro och ett givande umgänge tar sin start (med tillhörande himmelskt sexliv).

Livet är fullt av möjligheter. Om man väljer att tro på dem.

Kursen, det var en viktminskningskurs. Att skaffa en man, ett jobb, en bostad - det är lätt. Att gå ner i vikt, det är det verkligt svåra. Vilket härmed är bevisat. Jag har fått ett jobb jag stortrivs med. Jag bor i en lägenhet jag gillar och kommer inom kort att flytta till en annan lägenhet jag gillar. Dessutom är jag lycklig ägare av ett hus på landet. Omvärlden är full av män, om jag bara vågar öppna ögonen. Jag har alltid bott, jag har alltid arbetat och jag har understundom haft män i mitt liv. Men tjock, det har jag varit länge, dock aldrig så mycket som just nu.

Den dagen jag blir smal, den dagen finns det skäl att bli orolig på allvar!

Av Lena M - 7 mars 2009 20:08

Jag tror på oss med Scotts

Säga vad man vill. Låten är ack så menlös. Men när jag ser en snygg karl i vita skor brinner det i brallan.


Moving on med Sarah Dawn Finer

Pretentiös, men ack så tråkig, låt. Klänningen hon bär är dock extravagant och hon har en läcker figur.


Vinnare i duell nummer 1 - hugget som stucket och helt ointressant men för sjutton - den tjusiga damen med den vackra sångrösten blir det självklara valet.


Fortsättning följer - nu ska bara Petra Mede pladdra hysteriskt medan rösterna räknas.


Show me heaven med Lili och Susie

Otroligt. Discoblondinerna ser verkligen ut som det de numera är. Medelålders morsor med hysteriskt blonderat och tuperat hår. Men låten är helt okej. Frågan är bara vilken målgrupp som tilltalas av den? Mediafolk födda 1973 är min gissning.


You're not alone med BWO

Nämen vänta nu. Den här har ju samma melodi som Moving on. Men anything med Martin Rolinski går. I den bästa av världar skulle man dock inte ha lindat in honom i silverfärgad sparkdräkt. När det finns tajta svarta långbyxor med pressveck och slimmade röda skjortor uppknäppta till naveln.


Vinnare i duell nummer 2 - BWO-låten är bättre, men systarna Päiviriintas roligare. Segern går till Finland.


Och lämnar vi över till pinsamt mellansnack igen.


Moving on mot Gimme gimme gimme - ja, jag tror banne mig 80-talsnostalgin går hela vägen.


It's my life med Amy Diamond

Hon är ju rar flickebarnet. Söt och glad. Årets låt är bättre än fjolårets, tror jag. Var hon med i fjol? Man kan inte minnas allt.


Higher med Star pilots

För det första förstår jag inte varför man har slängt ihop något man kallar en grupp som man kallar Star pilots. Det är ju Johan Becker som är artisten. Att han har några schyssta dansare i flygkläder och pilotglasögon är naturligtvis snyggt (inte för att någon kan se skillnad på vilka av dem som antas ingå i Star pilot och vilka som är ordinarie dansare). Men - grupp? Nej. This is Johan and Johan only. Och Becker är bra.


Vinnare i duell nummer 3 - Johan Becker, utan tvekan.


I got U med Rigo feat. Red FoxDet här är nog den låt jag gillar bäst av alla i årets Mello. Den gör mig glad. Inte lika glad som bröderna Rongedahls i fjol (men håll med mig om att det är svårt att motstå män i röda kavajer). Inte euforisk som Worrying kind med Ola Salos Ark. Men, förutom Emilias You're my world är det här årets favoritmello. Det är snyggt, det är charmigt, det är välsjunget. En trummis i prickig klänning är hur coolt som helst. Två välsvarvade körsångerskor tittar man gärna på. Detta är kvalité och äkta glädje.



Snälla snälla med Caroline af UgglasÄnnu en höjdare. Ännu en 50-talsljudande äkta låt. Jag gillar introt. Jag gillar känslan. Jag rådiggar faktiskt den här låten. Vitt är alltid rätt. Och turkosa stövlar till magra ben i kortkort - det är bara så rätt.



Vinnare i duell nummer 4 - ja, här skär det i mitt hjärta. Det här är kvällens värsta duell. Men jag håller på yo yo yo yo yo yo. För jag tycker mig ana att af Ugglas har någons slags andra andra chans genom den där internationella fransmannen som dyker upp i slutet på varje deltävling.


Där kom svenska folkets första felröstning. De har nog inte fattat det där med fransmannen. Attans. Rödkavajerna väck.


Semi mellan Beck och Uggla alltså. Då tror jag på pilotgänget. Snälla snälla kan man gilla ändå lång tid framöver. Men Higher har max några veckors levnadstid.


Så fick jag fel i båda mina semifinalsgissningar.


Och nu kommer fransmannens val. Fick han bara välja mellan dem som fanns kvar att välja bland, eller kunde han ha valt af Ugglas så att vi fått även Becker till finalen? Det kanske inte är meningen att vi ska känna till det. Vad jag dock inte förstår med den internationella juryns val är varför Sverige ska skicka Greklands bidrag till Eurovision contestet? Ska vi sätta en tia på att hon kommer sist i finalen nästa helg?

Av Lena M - 6 mars 2009 21:41

Lingon är världens bästa bär. De passar till allt. Stekt strömming. Fläskpannkaka. Potatisbullar. Havregrynsgröt. Ris ala Malta. Pannbiff. Och till kalops, om de inlagda rödbetorna skulle vara slut.

Blåbär är om möjligt ännu godare. Dem kan man äta rakt av, direkt från tuvan där man plockar dem. De är som smågodis, fast godare. För att inte tala om hur nyttiga de är. Tack vare vår svenska skogs blåbär klarar vi av att se under den långa mörka vintern här uppe i norr.

Hallon är nästan erotiskt goda, om man får färska stora röda, saftiga och söta.

Jordgubbar, det svenskaste av alla svenska bär. Naturella. Möjligen med lite kylskåpskall mjölk. Fetmjölk.

Tranbär, björnbär, hjortron och en massa andra som jag inte ens vet om jag ätit: olvon, åkerbär, havtorn. Naturens egna små under av form, färg och smak.

Visst kan det vara gott att få en hel skål med blandade bär. Men det finns gränser, det gör det faktiskt. Man kan inte få allt, alltid, överallt och samtidigt. Det är inte så naturen är tänkt.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Följ bloggen

Följ Betraktelser med Blogkeen
Följ Betraktelser med Bloglovin'

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se