Öppen fråga till handlare Icander och hans fru Monica:

Hur många mögliga druvor per 500 gramsask ska man tolerera och ändå betala de 30 respektive 35 kronor dessa halvkilon kostar i eder butik?

Och hur ska man förfara när man äter upp dem som blir kvar när man rensat bort allt mögligt och faktiskt inte orkar gå tillbaka till affären, som för övrigt redan har stängt då? Räcker det om man tar med sig möglet när man handlar nästa gång?

Sådär ja. Idag har jag undertecknat ett avtal som gör mig bostadslös om två månader.

Min lägenhet är såld till en ung lycklig man. Någon ny lägenhet har jag inte köpt. Under tre månaders sökande har jag ännu inte ens sett en enda lägenhet som jag skulle vilja ha. Ens om den hade varit landsortsbillig. Och även om jag skulle råka hitta en som ligger vid någon av de fyra gator och i cirka tio fastigheter jag kan tänka mig och om den dessutom har den planlösning jag önskar, inte ligger på bottenvåningen och det finns en schysst hiss i huset och som dessutom inte blir dyrare än jag har råd att låna så är det ju långt ifrån säkert att den är inflyttningsbar redan om två månader.

Jag sade till den unge lycklige mannen att:

- Vi får nog vara sambo ett par månader!
Hans ögon vidgades en aning, men han fann sig snabbt och svarade generöst:

- Du kan få bo i hallen!

Schyrre.

När jag lämnade mäklarfirman med avtalet under armen borde jag ha känt en viss oro. Någon form av stress. Lätt ångest kanske. Märkligt nog uppmärksammade jag att den känsla som var tydligast var - frihet. Jag kände mig fri.

Och sedan löste jag hela bostadslösproblematiken. Hur då, undrar ni nyfiket? Jo, jag tecknade ett årsavtal med den förhållandevis nya träningskedjan 24sju. De har, mot ett par hundralappar i månaden och ett fingeravtryck, öppet dygnet runt. Jag kan tillbringa min tid på gymmet! Vatten, toa och dusch finns. TV med kanal 1, 2, 4 och 5 finns. Sova kan jag göra på en ryggbänk eller ett löpband. I automater finns dricka och energikakor. Jag kan inte tänka mig att det kommer så många och tränar nattetid. Personalen kommer inte förrän klockan sju. Då kan jag ju bara passera ut och se ut som om jag just avslutat ett rejält träningspass, lagom småfuktig i håret och med rosiga kinder. Snacka om billig hyra. Och snacka om att jag äntligen kanske kan komma igång med träningen igen. Bara fördelar.

Allt ordnar sig. Det ordnar sig perfekt. Det gör det alltid.