Scen 1
Kompisen och jag ska på bio i Stockholm, tar min bil in. Parkerar, köper biljetter och har sedan ett par timmar på oss innan filmen börjar. Vi går till en pub och tar en drink. Travar sedan runt på stan när jag upptäcker att jag inte har min bilnyckel i fickan. Kompisen blir nervös och börjar prata om hur vi ska kunna ta oss hem, om hur besvärligt allting är och hur kan jag liksom bara tappa bort nyckeln?! Jag förstår inte varför hon hetsar upp sig.
     "Den måste ju vara någonstans där vi har varit!" 
Så vi går tillbaka till puben och frågar bartendern om de fått in någon upphittad nyckel. Nej, tyvärr. Vi går fram till bordet där vi suttit tidigare och där satt nu 5-6 unga män. Vi bad att få kika lite mellan benen på dem i sökandet efter nyckeln och de hjälpte beredvilligt till att titta under bordet, men ingen nyckel.
     Min vän fortsätter oja sig. Jag styr stegen mot biografen. Går fram till damen i luckan, inte samma unga tjej som vi köpt biljetterna av.
     "Ursäkta mig, men vi var här och köpte biljetter för någon timme sedan, jag tappade möjligen inte min bilnyckel här?!
Damen i luckan hinner inte ens öppna munnen innan tjejen kommer skuttandes inifrån och ropar: "åh, är det den här?!"
     Och det är det ju.

Scen 2

Samma väninna och jag åker till Dalarna på semester. Vi har min bil, jag kör. Halvvägs stannar vi på korvmojen i Sala och äter lunch på deras uteservering. Tar bilen och åker iväg. Bilnyckeln har jag, som så ofta, i behån. Järnkoll.
     Någon halvmil senare undrar jag var min handväska är. Har inget minne av att jag ställt in den i bilen. Min kompis blir nervös och börjar leta och ojar sig över hur jag kan ha så dålig koll. Ja, men snälla vän, den står väl kvar på korvhaket, vi får åka tillbaka. Vänder, går fram till disken. "Hej".
     "Ja, vad bra att du kom tillbaka, här är din väska", säger tanten och lyfter upp den från bakom disken där hon förvarat den åt mig.

Scen 3
Åker taxi hem med älskaren från en kväll på krogen. Han betalar. Uppe i lägenheten upptäcker jag att min plånbok inte ligger i handväskan. Ringer till taxibolaget, klockan är tre på natten. Förklarar mellan vilka adresser vi åkt, vid vilken tid men har ingen aning om vad det var för bil eller chaufför vi åkt med. Efter mycket ringande hit och dit får telefonisten reda på vem det var, men han har hunnit gå av sitt pass. Jaha. Lika bra att försöka sova några timmar. 
     Nästa dag ringer chauffören. Han visar sig bo bara några kilometer bort och senare på kvällen när han ska ut på sitt nästa pass svänger han förbi mig och lämnar min plånbok. Den hade glidit ur handväskan och hamnat mellan framsätena. Nästa kund, hans sista den natten, som satt i baksätet, hade hittat den.

Scen 4
Tar en löprunda som avslutning på arbetsdagen. Den vanliga 5,6 kilometerslingan. När jag kommer tillbaka till jobbet upptäcker jag att jag inte längre har mitt behörighetskort i fickan. Det kort som jag måste ha för att ta mig in på jobbet och som dessutom styr mitt tillträde till datorsystemet och även är en identitetshandling.
     "Herregud, du måste anmäla det borttappat till polisen", säger en kollega som är på väg hem. Ojdå, msåte jag? Men herregud, vilket besvär - kortet måste ju ligga någonstans utefter min runda. Så jag springer en gång till, fast går mycket, så att jag kan titta på marken ordenligt. Med 1,5 km kvar av rundan och ingen möjlighet att gina låg mitt kort i gräset bredvid gångvägen.

Scen 5
Väninnan och jag träffas för att äta en bit mat. Ja, samma väninna igen. Oxfilétoast på uteserveringen. Slöa och hjärndöda servitriser, men god mat och en trevlig stund. Båda vill ha efterrätt, men just det vi är sugna på är slut. Vi betalar (inte en krona i dricks) och går till nästa ställe. Sätter oss, får menyn, finns inget vi vill ha, går därifrån. Nästa ställe. Sätter oss, frågar kyparen om han har det vi vill ha, han springer in till kocken och kollar, men ack nej. Går därifrån. Nästa ställe. lite längre att gå nu, promenaden har blivit flera kilometer lång vid det är laget och vi är nästan hungriga igen. Men äntligen - här får vi vår friterade camenbert med hjortronsylt.
     Hem och sover, går till jobbet nästa morgon, går hem på eftermiddagen, trött och hungrig. Nästan framme vid hemmets port sätter jag handen i jackfickan och tänker att här borde bilnyckeln ligga, men det är tomt. Ja, men jag har ju inte använt bilen idag, så nyckeln har jag säkert lagt i det dragkedjeförsedda facket i handväskan. Men icke, där ligger bara hemnycklarna. Nåja. Har jag tur så ligger nyckeln på hallgolvet. Och gör den inte det, och det gör den inte, så får jag helt enkelt gå tillbaka till jobbet. Jag slängde bara jackan på en stol idag, nyckeln har säkert glidit ur fickan och ligger på golvet. Eftersom jag var den som gick hem sist kan jag inte ringa och be någon kolla. Och jag är trött - att gå fram och tillbaka till jobbet tar 45-50 minuter och det har precis börjat hällregna.
     Men jag kan ju lika gärna ha tappat nyckeln på haket där vi åt middag igår. Minns att jackan gled ner på det det stenbelagda altangolvet. Nyckeln gled nog ur jackfickan och personalen har tagit hand om den. Jag ringer puben. Inget svar.
     Var reservnyckeln är har jag ingen aning om sedan jag fllyttade. Och på måndag morgon ska jag lämna in bilen på verkstaden. Men jag oroar mig inte. nyckeln måste ju ligga någonstans, där jag varit. Suckar bara tungt, pumpar cykeln och bereder mig på en tur från middagspuben, till nästa pub och vidare till tredje stället men däremellan jobbet och slutligen camenbertkrogen. I hällregnet. 
     Cyklar först till middagspuben, eftersom den är närmast. Tvärstängt. Ställer cykeln på trottoaren och går upp på verandan där vi satt igår, kliver över wiren som man lindat runt alla bords- och stolsben. Där ligger min bilnyckel, under vårt bord, vid min stol, blöt och ensam.
    Jag cyklar hem igen. Det blev bara knappt två kilometer. Men jag hann bli blöt i håret i alla fall. Alltid nå't.

 

Brum

20 juni 2009 23:06

Människor är ärliga oftare än man ibland tror...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...