Minns ni hur det var att vara tonåring? Varje år blir som ett halvt liv. Det händer så mycket. Man får femma/mvg i matte, man kör i kemi, man blir kär i den långe i 9D, man får sitt hjärta krossat, man vinner cupen, man träffar en äldre kille på en festival, man klipper håret, man gör hål någonstans på kroppen, man slutar en årskurs, man börjar i ett nytt plugg, man blir kär, man har ångest, man får sitt hjärta krossat igen.

     Efter ett kalenderår är man helt utmattad och en ny människa med nya erfarenheter.

När man blir äldre går ett år blixtsnabbt. Ju äldre man blir, desto likare blir åren. Man sitter över en kopp kaffe med sina vänner och säger: "Var det förra året vi var i Trosa?" "Nej, det måste ha varit sommaren före." "Minns du Fanta som gick i vår klass på mellanstadiet?" "Fanta? Så kan man väl inte heta?" "Vad roligt vi hade på danserna, var det i mitten av 90-talet vi hängde på de haken?" "Men för bövelen - det var ju 1982, innan jag fick barn!"

    Ja, ni känner igen er eller hur? Som en kompis sa:

     "Jag tycker det var nyss som jag tyckte det var häftigt att jag kunde minnas vad som hände för tio år sedan. Nu minns jag vad som hände för fyrtio år sedan."

Men idag slog det mig att den senaste tolvmånadersperioden har det hänt mig lika mycket som under ett år på sjuttiotalet.

Jag fick ett nytt jobb. Jag sade upp mig från det kära Verket där jag jobbat i nästan trettio år. (Visserligen gick jag "bara" till Verkets lillasystermyndighet, men ändå. Det kändes att skicka iväg den där avskedsansökan).

Jag har flygit. Med flygplan. Två gånger. Ena gången helt själv.

Jag åker hiss dagligen. Och visserligen botade jag min hundfobi (som var en fobi för alla djur) för tio år sedan, men kattor har jag inte lyckats klara av ändå. Men härom veckan satt jag hemma hos en kompis som är bonde och fikade i timmar medan katter, av okänt antal, sprang omkring överallt och hela tiden. Och jag satt helt avslappnad och umgicks med vänner och släkt.

Jag har tagit mig till fots mellan min lägenhet och mitt fritidshus. Ensam. Flera mil. (Visst - jag fick hjälp och skjuts en del av vägen och sällskap vissa sträckor - men jag planerade turen själv och jag genomförde den).

Jag har åkt ambulans och tillbringat en dag på akuten. I en främmande stad.

Jag har flyttat. Lämnat staden där jag bott i 25 år. Visserligen till systerstaden strax bredvid. Och för första gången på 30 år bor jag högst upp i ett hus, på fjärde våningen (samma våning som jag bodde på mina första tio levnadsår) istället för första våningen.

Jag anmälde mig till en skrivarkurs på en folkhögskola och tillbringade en sommarvecka i Skåne och led en författares alla kval.

Ibland måste man reflektera och summera. Se sanningen, istället för att tro på den där känslan av att allt bara rullar på och ingenting händer, att åren bara går.

Däremot har jag inte blivit kär och inte fått mitt hjärta krossat det senaste året.

     Det börjar bli dags igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...