Direktlänk till inlägg 19 juli 2009
Idag har jag tittat på lag-VM i speedway. Fyra länder hade gått till final: Polen, Australien, Ryssland och Sverige. Sverige är ett bra speedwayland liksom de två förstnämnda, som fick gälla som favoriter. Att Ryssland gick till final var möjligen lite mindre tippat.
Nu är det inte speedway som idrott som jag tänker skriva om, men för säkerhetskull, om läsekretsen till äventyrs inte är helt bekant med tävlingsformen, så inleder jag med en kort beskrivning. Speedway körs på en varvbana - tänk liten travbana - med fyra åkare i varje heat. För att publiken ska se vem som är vem har förarna olika färger på hjälmen; röd, blå, gul eller vit. I denna VM-final för lag, dvs länder, hade lotten fallit så att Sverige körde i röd hjälm. Finalen avgjordes i 25 heat (fyra varv) där först i mål fick tre poäng och sisten noll. Tyvärr gick det inte så bra för våra svenska åkare men spänningen om guldet höll ändå i sig till absolut sista heatet, där hemmanationens "gamling" Gollob såg till att guldet gick till Polen.
Inför varje heat spatserade fyra flickor in på den leriga grusbanan. De var klädda i en behåtopp som lämnade hela bålen bar och långa byxor i spandex. En hade blå klädsel, en annan hade röd, en tredje var klädd i gult och den fjärde bar vitt. Med sig bar de flaggan för det land som körde i respektive färg. Den röda unga damen bar således en svensk flagga.
De klev in på banan strax före start och ställde sig framför den bana där "deras" åkare skulle köra (av rättviseskäl skiftas banorna mellan länderna och heaten). Detta är menat att tydliggöra för publiken hur uppställningen för heatet ser ut. Måhända har de också en viss betydelse vad gäller att alla förare ska ansluta sin motorbrummande cykel mot startlinjen. Dock finns en startlinjefunktionär också närvarande och det är först när han höjer armarna som startrepet höjs. Då har de färgglada flickorna redan satt sig i säkerhet.
Med all säkerhet är de här flickorna mycket stolta över sitt uppdrag och med stor sannolikhet finns det massor av polska flickor som avundas dem och som hade hoppats bli utvalda. Min gissning är att färgflickorna är runt 20 år gamla. Samtliga är väldigt smala. Säkerligen är de tämligen långa också, i alla fall är alla fyra lika långa. Blont långt hår torde vara standarden, men mörkt och eventuellt lite kortare kan nog också funka. Söt, är däremot ett krav.
Men om jag vore en polska i 20-årsåldern skulle jag skämmas att ha uppdrag som färgflicka. Det är helt enkelt ett kvinnoförnedrande, manschauvinistiskt och löljligt gammalmodigt uppdrag! Det töntifierar hela idrotten. Speedway är en tuff sport. Tuffa människor borde inte ägna sig åt degradering av kvinnor.
Det skulle funka exakt lika bra med en 62-årig man eller rundnätt 37-årig kvinna - och föralldel en smal och söt 18-åring också. Huvudsaken är ju att de är klädda i rätt färg och bär rätt flagga. Det finns inget som helst skäl att magen ska vara bar och byxbenen ska släpa i gruset.
Mannen - ja, för det var en man - som markerade att "på edra platser" var uppnått hade vanliga kläder och en funtionärsväst på sig.
Att vara funktionär på ett VM eller vilket mästerskap eller annan tävling som helst är ett hedersuppdrag. Att vicka på höfterna och rulla på naveln är det inte.
Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...
Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...
Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...
I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare. Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...