Betraktelser

Alla inlägg under september 2009

Av Lena M - 29 september 2009 12:30

Idag fyller min pappa 75 år. Grattis till världens bästa pappa! Ja, i alla fall hade jag inte velat ha någon annan.
Hans största fel, just idag, är att han inte gillar att ordna fest. Han befinner sig "på okänd ort". Jag hade ju mycket hellre haft stor fest i idrottföreningens lokal med släktingar och vänner. Men men. Det är ju hans födelsedag, så han får väl bestämma då.
     Han var bortrest på sin 70-årsdag också. Utrikes. Jag har glömt var. Kreta kanske?
     På hans 60-årsdag var vi, han och jag och mamma, på Jersey. Det var första gången i mitt liv (ja, första gången för mamma och pappa också) jag var utomlands, första gången jag flög. Det var jätteroligt. Resan påverkades dock av att Estonia sjönk samtidigt. Och jag ringde hem till min kompis och fick veta att en av våra gemensamma kollegor befunnit sig på båten. Detta gjorde att jag på hela hemresan från en nattmörk och regnig flygplats mest satt och tänkte på vilket som var bäst: att ta av mig eller behålla skorna på, ifall vi kraschade i havet.

Lustigt sammanträffande: i förra veckan stod en annons i lokaltidningen om "uppvaktning undanbedes" som var undertecknat av pappa. Ja, i alla fall av en man med samma namn. Så alla hans kompisar och släktingar trodde det var han som avsagt sig uppvaktningen och han slapp ringa runt och förklara att han inte skulle vara hemma. Praktiskt. 
     Jag har alltid förundrats över de där annonserna. Folk skriver, som om de vore de enda i hela världen: "Uppvaktning på min födelsedag undanbedes vänligt men bestämt. Bortrest." Och så undertecknat med: Gunnar Karlsson. Eller Sven Jansson, Norrtälje. Eller Margareta Larsson, Vreta.
     Fattar de inte hur många Sven Jansson det finns i Norrtälje? (14 stycken, enligt Eniro). Och bara i vår lilla by finns det väl minst en 3-4 Gunnar Karlsson. Och hur många "Vreta" finns det inte i Roslagen med omnejd?
     Men annonsörerna verkar helt säkra på att just deras vänner har läst just deras annons och fattat att det gäller just dem.

Vad fel de har.
Vilket härmed är bevisat.

Man grattis till alla med Sveriges vanligaste efternamn som fyller år i dag!

PS min morfar skulle ha fyllt 106 år idag, om han levat. Men han har dessvärre inte levat, på den här jorden, de senaste 44 åren. Vilket inte betyder att jag inte tänker på honom också.

PPS det faktum att min mamma gifte sig med en man som är född samma dag som hennes pappa, kan man ju fundera en stund på, om man inte har något annat för sig.

Av Lena M - 27 september 2009 18:28

Jag brukar hävda att jag är fördomsfri åtminstone när det gäller så ytliga ting som utseende, ursprung och sådant. Och det bevisas av att bland de människor jag beundrar och ser upp till och attraheras av finns alla möjliga typer. Långa och korta, tjocka och smala, män och kvinnor i alla åldrar. Det spelar ingen roll om de är ljusa eller mörka, svarta eller vita eller var de kommer ifrån eller bor. Jag ser mer till utstrålning, patos, åsikter och handling.


Av alla män som passerat revyn på min amorösa levnadsbana kan man också tydligt se att jag inte favoriserar någon Brad Pitt eller Robert Redford-typ. Mina män har varit svartlockiga, rågblonda, rödhåriga. De har haft långa lockar, mjuka vågor, snaggade nackar och .... nej. Ingen har varit flintskallig. Det måste vara en tillfällighet.

     Behändiga killar på drygt 170 cm och runt 60-kilosstrecket, långa killar på 190 och stadigt placerade runt tresiffrigt. Byggjobbare, egna företagare, postisar.

      Det är inte längd och vikt och hårfärg och yrke jag bryr mig om. Med män, som med alla nära vänskapsrelationer, är det hur jag trivs i deras sällskap som styr vad jag dras till.


Allt detta gör att jag med viss emfas hävdar att jag inte har några fördomar eller diskriminerande anlag.


Pytt.


Skamset kan jag konstatera att bland alla ovanstående personer jag beundrar, dras till, älskar, respekterar, åtrår finns det i princip ingen som är ful. Eller ens alldaglig. Snyggingar allihop.

     Jo men, säger ni nu försonande, den man tycker om blir ju vacker!.

     Jo visst, ni har rätt. Men nu ska jag berätta varför jag tror att jag kan ha missat massor av underbara människor i mitt liv bara för att jag inte ens ser åt dem jag uppfattar som "fula".


Ta bara ett så simplet exempel som Idol. (Är man hemma och förkyld och inte orkar göra något annat än halvligga bakåtlutad i soffan kan man se en hel veckas uttagningar och juryröstningar på tv en söndag).

     - Hur kan de bara välja bort somliga och hur i helskotta kan andra somliga vara kvar bland de 20 finalisterna?


Hur kunde den underbara Joy åka ur? Hur i allsindar kan Moa vara kvar, hon är ju inte snygg på en fläck? Hur gick somliga menlösa, vardagliga, intetsägande människor jag överhuvudtaget inte kan komma ihåg namnet på vidare från den första audtionen? Och varför ens tävla vidare - alla fattar ju att Eddie eller Erik vinner!

     Jag menar - så här långt kommet i tävlingen är ju alla tävlande duktiga sångare och sångerskor. Så varför rösta kvar dem som inte är vackra och har utstrålning, som berör och har böljande hår, snygga ben och gnistrande ögon?


Varför välja, och lämna valet till tittarna, mellan Piotr och Calle?

    Calle, herregud. Calle. Han klev in i rutan för första gången, satte sig på en stol, greppade sin gitarr, sjöng Walking in Memphis och efter en takt var jag kär. Bedårad, hänförd, lycklig. Honom ska vi ha!


Vad är en artist - om man inte gillar hennes utseende? Varför blir idrottsstjärnor ens idoler, om de inte ser bra ut? Vem kan älska en fotbollsspelare som inte är snygg, hur bra han än är (jäklar, där sprack logiken lite. Tänker på Maradona, Nedved, Zlatan. De är inga Michael Laudrup precis. Å andra sidan. Det är ingen annan heller. Jag inser att jag frå proklamera fotboll som undantag. Fotbollsspelare är inte snygga. Men de kan vara väldigt läckra, om de kan spela boll).


Jag kan bara med skammens rodnad på mina kinder konstatera att bland alla de människor jag favoriserar, beundrar och respekterar finns enbart människor jag tycker ser bra ut. De jag inte tycker ser bra ut, ser jag inte ens.


Mitt enda försvar är att jag inte är stereotyp när det gäller vad jag tycker är snyggt. De kan vara långa eller korta, tjocka eller smala, kvinnor och män i alla åldrar.


De kan till nöds även vara rödhåriga, eller helt flint.

Av Lena M - 24 september 2009 22:19

Har ni sett den där reklamen som drar igång med en riktigt bra låt och just när man börjat digga lite och därför tittar upp på tv-skärmen för att se vad det är på gång som hinner man precis se den där kyparen i baren på en båt där en massa glada typer dansar runt?


Jag har ingen aning om vad det är reklam för, men jag gissar på Silja Line eller något sådant eftersom det är Ålandsbåtskänsla i bilderna.


Jag har heller ingen aning om vad det är för låt. Jag kan inte referera någon del av texten och jag känner inte igen vilken artist eller band det är som spelar och sjunger.


Men HE-RRE-GUD vad den kyparen är snygg!

Av Lena M - 20 september 2009 17:36

  • Varit på Öland
  • Aidstestat mig
  • Haft sex med en jobbarkompis, hemma hos en annan jobbarkompis
  • Ätit rostad gräshoppa
  • Druckit Chivas Regal
  • Semestrat på Jersey
  • Sytt sju stygn i vristen
  • Spelat en volleybollmatch i Korpen
  • Åkt flygplan med Spökis
  • Varit förlovad
  • Pratat i lokalradio 
  • Varit på travbana i Vemdalen
  • Uppträtt på Roliga timmen med The Two Cabarunckas
  • Varit hos en osteopat
  • Firat nyår på hälsohemmet
  • Tagit Gunnar Nordahl i hand
  • Gått 21 trappor på fem minuter
  • Sprungit ultralopp
  • Varit på bio i Växjö
  • Läst Stjärnsnäckan av Kilgore Trout
  • Mjölkat en ko för hand

Av Lena M - 20 september 2009 14:15

  • Varit på Gotland
  • Varit gravid
  • Haft sex i en bil
  • Ätit ostron
  • Druckit Amarone-vin
  • Semestrat i Thailand
  • Piercat något annat än örsnibbarna
  • Sprungit orientering
  • Åkt tåg någonannanstans än till Hudiksvall
  • Gift mig
  • Synts i tv
  • Sett speedway live
  • Frågat chans
  • Gjort manikyr på salong
  • Firat jul någonannanstans än hemma
  • Hånglat med en kändis
  • Hoppat bungyjump, fallskärm eller flygit ballong
  • Sprungit maraton
  • Sett Pianot
  • Läst Dostojevskij
  • Skott en häst

Men det verkar "alla andra" ha gjort.



Några av ovanstående skulle jag dock vilja göra.

Andra, inte alls.

Av Lena M - 19 september 2009 21:30

Nu har jag sett Kändisdjungeln på TV4 ett och ett halvt avsnitt så nu är jag kvalificerad att yttra mig.

Vad är det för jävla skitprogram?


Man tänker Robinson, med kändisar. Man ser trailers i veckor. Man kännner inte igen en enda, utom Pippi Långstrump och Kennet Andersson (eller är det Stefan Pettersson? Jag har en tendens att blanda ihop dem). Man ser ett halvt avsnitt med en hysteriskt flabbande blondin. Man har ingen aning om vem hon är. Namnet står i bild. Man har aldrig hört namnet förut. (och har redan glömt bort det igen, men i kväll åkte hon ur). En skäggig gubbe pratar skånska. Björn Borgs före detta ligger i en låda med ormar. Man ifrågasätter Def Leppard. Thorleif verkar vara med, inte för att han säger eller gör något. Men hej, Gråt inga tårar är en klassiker, en höjdare genom tiderna. Vilka fler som är med minns jag inte. Inget händer. Ingen tävlar. Alla äter. Björn Borgs x-krok får stjärnor. Ingen röstas ut. Alla sitter på en bänk hela tiden. Jag förstår inte vad det går ut på.


Ikväll tittade jag på hela avsnittet. Det visar sig att det faktiskt inte händer något i det här avsnittet heller. Det framgår att de har varit i djungeln i nio dagar och att den gamla curlingspelaren på TV-sporten röstades ut igår. Idag röstas den där blondinen som jag aldrig har hört talas om tidigare ut. Varför är dock oklart. Och förresten röstas hon inte ut, hon är bara den som får färst röster av tittarna (få - färre -färst, hur ska man annars komparera?). Jag undrar stillsamt hur pinsamt få som har ringt. Den som fick näst färst hade kanske tio röster. Den som hade flest kanske 67. Inte ens Telia går med vinst.


De sitter på några bänkar. De får middag varje dag som de lagar själva över en eld. Trallar, trappor, räcken, altaner är byggda där de rör sig mellan en liten damm, en vattenho med rinnande vatten i kran och så de där träbänkarna vid eldstaden. Rafael gör armhävningar. De andra sitter. Eller ligger i hängmattor. Thorleif ligger visst osedvanligt mycket i en hängmatta. Det vet man, därför att programledaren berättar det. Någon får gör något läskigt. Det verkar alltid vara Björlingskan som ligger i en låda med ormar. Någon gör något roligt och lite svårt. De som gör dessa något får stjärnor. Stjärnorna byts ut mot mat. Rafael lämnar tillbaka maten. Alla är sura.


Regin ser ut sålunda:

bild på folk som sitter på träbänkar

bild från en altan där två programledare säger några pinsamheter om ingenting

Björling ligger i en låda

reklam

bil på folk som sitter på träbänkar

eller ligger i hängmattor

dåligt klippta videosnuttar där deltagarna en och en säger "Rösta på mig"

reklam

bild på folk som sitter på träbänkar

programledarna säger några oväsentligheter som inte leder någonstans

hela tiden klipps telefonnumren för röstningen in i bild

reklam

maten kommer

en galen värmlänning säger något obegripligt

programledarna kommer till träbänkarna

alla deltagare är kvar, utom två som kanske åker ut

en deltagare åker ut. Hon heter Catarina med C eller Katarina med K

folk sitter på bänkar

bilder visas på det som deltagaren som ska åka hem har gjort (=ingenting)


Ingen gör något. Inga tävlingar. Inga röstningar. Alla bara sitter på sin träbänk eller ligger i en hängmatta. Björling ligger i en låda. Någon får färst telefonröster. Fem dagar i veckan.


Vilket hotell b-kändisarna ligger på när de inte blir filmade på träbänkarna vet man inte. Varför de ska sitta på träbänkarna med telefonnummer i bild vet man inte heller.


Den som säger "Jag är en kändis, ta mig härifrån" får åka hem.

Ändå är det åtta pers kvar i rutan.



Av Lena M - 10 september 2009 17:55

På min cykelväg hem från jobbet stannar jag vid ett rödljus, ser mig omkring och på torget brevid pågår någon slags byggnation och jag ser en man med ryggen mot gatan. 
     Jag vet inte om det beror på att jag tycker att den viktigaste kroppsdelen hos män, är skorna, men jag tittar på mannen på torget med start nerifrån. Han bär grova kängor och slitna arbetarbyxor. De mörka armarna kommer fram ur en solblekt kortärmad t-shirt och han kröns av en flintskallig hjässa.
     Men vänta nu. Här gör min hjärna en notering om disparation.
     Utan medvetenhet har jag vänt min blick mot mannen på torget i väntan på grönt ljus. Var mina tankar befann sig minns jag inte. Utan tankar har min hjärna ändå noterat kängorna, byxorna, armarna, den blekgula tröjan och bakhuvudet utan hår. Och där vaknar mitt medvetande. Hjärnan signalerar, något är fel.
     Varför har mannen en vit mans skalp? Min omedvetna hjärna hade uppenbarligen förväntat sig en svart man.

Så kraftigt och rikligt var mannens armar, att de från några meters håll såg ut som en färgad mans mörka armar, iklädda endast en sliten och kortärmad t-shirt i blekt gult, tatuerade.

Av Lena M - 5 september 2009 12:55

Jag skickar efter kläder från Ellos postorder. Paketet hämtar jag ut på posten, betalar gör jag via faktura från min dator i slutet av månaden.

     Eller, posten. Jag hämtar mitt paket på Trav & Tobak en kilometer bort. Åt fel håll, där jag inte har något annat ärende. Så det gäller att hinna dit innan de stänger för dagen, att komma ihåg att gå ifrån jobbet i tid och cykla dit. Likheten med Posten är att de har söndagsstängt.


Jag har beställt sportkläder från ett annat företag via internet. På avin jag får i min brevlåda står det att jag ska hämta paketet på Tidningar & Tobak i centrum fyrahundra meter från min port. Perfekt. Där har jag ändå vägarna förbi eftersom jag samtidigt som jag hämtar mitt paket kan handla, gå till optikern, fika, spela bingo, köpa mollyplugg och lämna in tipset.

     Men här, där jag vill hämta mina försändelser, hamnar bara sådana paket som skickas med bilspedition.


Jag måste skaffa nytt körkort, tio år har gått sedan det förra utfärdades. Detta är andra gången jag förnyar. Då kan ni räkna ut hur länge jag har haft körkort. Och hur gammal jag är. Historien, den långa, om all tid och besvär jag har för att fixa ett nytt foto får jag berätta en annan gång, det är ett blogginlägg det här, inte en roman. Men när körkortet är tryckt kommer ett brev hem till mig att jag ska hämta ut det personligen på Postens kontor. Posten, alltså den med det gula hornet som symbol. Detta är ett Företagskontor och ligger två kilometer hemifrån, i en annan stadsdel. Kontoret har öppet klockan 8-10 och 15-18 på vardagar. Ungefär samtidigt som jag arbetar.


Tänk när Posten fanns på riktigt. Då låg postkontoren i centrum. Jag hade närmare till alla de postkontor jag tillhört än någon av de tobaksaffärer jag nu tillhör.


En dag fick jag en avi i brevlådan om att jag hade en försändelse att hämta på Trav & Tobak, en kilomter bort, åt fel håll. När jag en vecka senare fick tillfälle att hämta brevet fick jag i min hand det gröna kuvert ni ser på bilderna nedan. Samma dag, när jag kom hem till lägneheten låg ett vitt kuvert på hallgolvet. Det är det ni också ser på bilderna. Det ena innehöll en sportbehå, det andra innehöll en t-shirt. Båda var skickade som brev. Båda var skickade av privatpersoner.

     Förklara nu för mig varför jag var tvungen att gå till Trav & Tobak, en kilometer bort, åt fel håll, för att hämta behån i det gröna kuvertet och inte istället fick det i min brevlåda, som tröjan i det vita kuvertet?

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skapa flashcards