Betraktelser

Alla inlägg under november 2009

Av Lena M - 26 november 2009 20:39

Dissar har blivit ett väletablerat svenskt verb.


Dissar - det låter helt klart som en förkortning av ett längre verb. Ungefär som man sedan länge kan säga "kollar" lika gärna som "kontrollerar" även i seriösa sammanhang. 
     Men vilket ursprungsverb döljer sig bakom "dissar"?


Jag själv är helt säkert på vilket verb jag menar när jag använder dissar. När jag frågar slumpvis utvalda personer inom min bekantskapskrets visar det sig att alla har lika bestämd vetskap. Det är bara det att de svarar olika.


Så - vad betyder dissar?


Dissociera.

     - Jag fjärmar mig från dig. Jag skjuter dig ifrån mig. Mina åsikter är inte förenade med dina.


Diskvalificera.

     - Du får inte vara med. Jag fimpar dig. Du är utvisad.


Distansera.

     - Jag vill inte vara i din närhet. Jag lämnar dig och går härifrån. Bort med dig.


Diskreditera.

     - Jag tror dig inte. Inget du säger är sant.


Diskriminera.

     - Jag tycker inte du räknas. Du är sämre än resten av oss.


Disponera.

     - Du har ingen talan. Jag styr över dina handlingar och åsikter. Jag äger dig.


Dissekera.

     - Jag ska skära sönder dig och studera dina inälvor nogsamt.

     (nja, kanske inte)


Distrahera.

     - Jag stör dig. Jag får dig ur balans.


Vid närmare dissektion (sic!) visar det sig att olika personer följdaktigt också menar olika saker med att dissa någon. Om en ung man säger "Jag dissade den jäveln" så kan det betyda att han slog honom på käften, rätt och slätt. Vilket inte enligt mitt språköra går ihop med något av förslagen ovan.


Vad gör man när man dissar någon? Går därifrån? Puttar bort vederbörande? Ser ner på någon? Bortser från vad han säger? Ignorerar personen?


Det är roligt när språket utvecklas och när nya ord införlivas i svenskan. Mindre kul när man inte begriper vad människor säger. Då blir det keff, på ren svenska.


Av Lena M - 13 november 2009 18:58

Hört på den lokala pizzeran:
     - Vänta förresten, jag ändrar mig.

Sagt av en kvinna i dags-för-småbarns-eran-åldern efter att hon och hennes väninna stått länge och väl och jamsat vid disken med en tålmodig pizzabagare vid kassaapparaten samtidigt som deras tredje väninna omständligt, oändligt omständligt hängde av sig kappan vid ett av de få borden i den lilla lokalen och hennes väldigt nyfödda bebis låg i en bilbarnstol och bara var liten och helt tyst.

     Och kvinnan vid kassan specificerade:

     - Jag vill ha en "Bananas" istället. Men jag vill inte ha några bananer på den. Jag vill byta bananen mot ananas.


Jag kastade en blick mot pizzamenyn på svarta tavlan ovanför disken. En "Bananas" innehåller två ingredienser; skinka och banan. Och är kryddad med curry.

     Kanske skulle "Bananas" inte vara den pizza jag valde från menyn, om jag inte tycker om banan. Kanske skulle jag välja att lägga till curry på en annan pizza med skinka, en "Hawaii" till exempel.

     Men vad jag skulle göra har föga tillämpning på unga kvinnors val.


För övrigt gillar jag inte pizza.

Av Lena M - 12 november 2009 00:43

Du kommer körande på motorvägen. Den är trefilig och hastighetsbegränsningen är 110. Till höger finns ytterligare en fil, som är en påkörningsfil. Det är en strid ström av bilar i samtliga filer, det rullar på i cirka 100 kilometer i timmen, det vill säga, det går lite långsamt och är en viss köbildning. Det är torsdag eftermiddag och alla är på väg hem från jobbet. Det har börjat skymma och inom en kvart kommer det att vara mörkt. Men vi är nära storstaden och det finns vägbelysning.


Längre fram ser du stora skyltar som hänger över vägbanan. Det är vägvisningsskyltar som används vid vägarbeten och olyckor. Över den yttersta filen lyser den digitala skylten med ett stort rött kryss. På skylten till vänster om den, alltså den som sitter över den vänstraste filen, visas en gul pil som blinkar mot mitten. Över den innersta filen lyser en likadan pil. Långt därframme ser man att trafiken stoppar upp när fyra filer ska in i en enda.


Tänk dig in i att du befinner dig i din bil i den vänstra filen i just den här situationen.

Vad gör du? 


  • Jag kör så fort jag kan tills jag kommer till skyltarna med krysset och pilarna, där tvärstannar jag och tränger mig in i kön som bildats därför att fjorton stycken före mig gjort likadant.
  • Jag fortsätter i den vänstra filen – jag ser ingen tremeters bergvägg som hindrar mig.
  • Jag fortsätter i den vänstra filen, det tjänar jag sju bilar och 20 sekunder på och jag är en upptagen person som inte har tid att vänta i onödan.
  • Jag fortsätter i den vänstra filen, det tjänar jag sju bilar och 20 sekunder på och det är alltid den som är först som är bäst. 
  • Jag blinkar höger när jag närmare mig avstängningen och kör varsamt i anpassad fart in i den högra filen enligt blixtlåsprincipen.
  • Jag ligger redan i höger fil, för jag såg de där avstängningsskyltarna på långt håll.

  

Så går du och handlar på, säg, PrisXtra i Hallonbergen. Plockar på dig mjölk och bröd, fil, frukt och en flaska diskmedel. Och kanske en chokladkaka på vägen mot kassorna.

Det finns tre kassor. Den ena är obemannad och stängd. Den andra har en kö på fyra-fem personer, varav åtminstone en har en vagn, tämligen välfylld. I den tredje kassan står en tjej och lägger upp sina varor på bandet. På kanten till bandet står en skylt med texten ”Den här kassan är stängd”.


Tänk dig att det är du som i det här läget kommer gående mot kassorna.

Vad gör du?


  • Jag ställer mig bakom den där tjejen eftersom det är kortast kö där, jag är en upptagen person och har inte tid att vänta i onödan.
  • Jag ställer mig, försiktigt, bakom tjejen, läser skylten som det står ”den här kassan är stängd” på och frågar tjejen som står på tur: ”Är den här kassan stängd?” 
  • Jag ställer mig i ”den här kassan är stängd”-kön därför att jag är icke läskunnig/dum i huvudet/totalt väck (stryk det som ej önskas).
  • Jag ställer ifrån mig korgen och går genom kassan utan att passera gå. Jag har fan inte tid att köa på en jävla mataffär.

Vem du än är, vilket alternativ du än väljer – jag träffade samtliga en helt vanlig torsdag på min väg hem i en helt vanlig stad i en varm och vacker oktobermånad i nådens år 2009.


Men jag dömer ingen.


Av Lena M - 6 november 2009 13:21

En livsförgyllande aktivitet att göra en ledig fredag som jag rekommenderar å det varmaste:


Att på Stadsmissionens försäljningsbutik, bland färgglada porslinsburkar från sexitotalet, blommiga tallrikar från fyrtiotalet och ljusstakar i alla upptänkliga modeller sätta sig i en begagnad möbel i fikahörnan och njuta en kopp ekologiskt kaffe och äta en stor ljummen scones med alldeles tillräckligt med philadelfiaost och två olika sorters sylt, bläddra i en tre år gammal veckotidning medan Johnny Cash smeker öronem via en behagligt inställd högtalaranläggning - det är livskvalitet på hög nivå.


Man blir inte lyckligare än så.

Av Lena M - 5 november 2009 18:52

Idag gick jag in i Den Stora Matvarubutiken på vägen hem från jobbet i akt och mening att helghandla, så slipper jag det när jag är ledig.

     Men jag blir så stressad av Den Stora Matvarubutiken att jag blir helt perplex och handlar nästan ingenting alls. Jag kan inte välja glass när det står en hel lång korridor med höga frysboxar fyllda av olika sorters glass och omöjliga prislappar att förstå. Och ändå finns det säkert ett par tre frysboxar ytterligare på andra platser i butiken med ytterligare olika sorters glass. För 40 kronor burken. Och jag skulle ändå inte ha någon glass alls.


Tre päron och Aftonbladet gick ganska enkelt att handla. Men vindruvorna fick vara, för jag förstod inte vad som var skillnaden på "röda druvor i korg", "gröna druvor i kartong" och "rödgröna druvor i kartong". Annat än att det var olika priser på dem.


Ja, och så behövde jag en ny tandborste. En vit tandborste vill jag ha. Det fanns en hel hyllvägg med tandborstar från 4,90 för två till 30 kronor styck och en förpackning för barn för 80 spänn. Men inte en enda vit.


Skinka att lägga på smörgåsen ville jag ha. Kom jag på när jag passerade en fritt placerad kyldisk med olika sorters pålägg. Vända och vrida - kan det finnas någon utan E621 tro? Jo, för en gångs skull. Det fanns mycket att välja på. (När jag hade valt färdigt och gick vidare stötte jag på ytterligare en långdisk med smörgåsskinka på längden och bredden).

     Bland alla olika skinksorter och annat kallt och skivat pålägg fanns:

     "Skinka ko 22,90/förpackning"

     Nu är ju inte jag dummare än att jag fattar att "ko" stod för kokt i det här fallet.

     Där fanns även skinka som var:

     "Tvärrökt".


Jag skrattade hela vägen till kassan.


Jag är inte bara en irriterad konsument - jag är lättroad också.

Av Lena M - 4 november 2009 21:40

Jag kan välja flera olika alternativ när jag promenerar till jobbet. Tar jag den absolut närmaste vägen, i meter räknat, har jag bara 1,6 kilometer att gå men jag måste gå uppför en rejäl uppförsbacke. Den vägen tar jag när jag har bråttom att komma fram. Det tar 16-17 minuter att gå. Om inte tåget kommer.


Vill jag ha motion tar jag en omväg så att min promenadstund blir en halvtimme lång.


Men oftast väljer jag något mittemellan och dessa kilometer förlägger jag längs olika gator. I en småstad finns ett myller av små gator med olika karaktär och här bjuds också fina små parker, som man inte ens vet att de finns, om man inte vågar prova nya vägar. I min stad kan man också välja att gå längs kanalen. Eller längs järnvägen, som jag gjorde idag.

     Vägen längs järnvägen är ganska tråkig, men rak och effektiv. Av förklarliga skäl finns det butiker och företagslokaler endast på den ena sidan, där trottoaren löper.

     Här går jag och tänker på allting och tittar på just ingenting.

     När mitt öga plötsligt får blicken på en färgklick intill husväggen, något blått på trottaren.

    Jag saktar steget, tittar ner.

     Och tvärstannar. Tar fram mobilen ur handväskan, knäpper fram fotofunktionen. Och i snålblåsten till ackompanjemang av ett förbipasserande fjärrtåg förevigar jag följande  - helt fantastiska installation:



   


Kan det bli så mycket roligare än så, en blåsig onsdagmorgon?

Av Lena M - 3 november 2009 19:39

Vi möttes vid kaffeautomaten i cafeterian häromdagen. Vi ses då och då på det sättet, vi råkar passera varandra på väg till och från. Vi är inte längre kollegor, vi arbetar inte ens för samma arbetsgivare. För tjugo år sedan hade vi dock visst kollegialt samarbete.

     Jag kände inte ens igen honom första gången vi stötte ihop efter många år. Jo, jag kände väl igen honom och hälsade glatt, men kunde först inte komma på var våra vägar tidigare mötts. Nu ses vi som sagt lite då och då. Vi hälsar, byter några meningar om väder och vind, mer än så är det inte.


Den här morgonen var vi båda i cafeterian för att greppa en kaffe att gå.

     - Godmorgon Lena!

     - Godmorgon!

     - Vad roligt att se dig!

     - Detsamma!

     - Det är alltid lika roligt, jag blir glad när jag ser dig.

     - Åh, tack, säger jag rörd, vad snäll du är.

     - Snäll och snäll. Jag vet inte det. Jag säger bara som det känns.


Kan en dag vid kaffeautomaten börja vackrare än så?

Av Lena M - 1 november 2009 12:18

Någongång 1980-1981 bodde jag i Hässelby gård. Jag var vuxen då, även om det var nätt och jämt. Det var mitt första boende utanför det trygga barndomshemmet

     Idag läste jag i tidningen om en man som är tjugo år yngre än jag, han var alltså inte ens född när jag bodde i Hässelby gård. Men han växte upp där. I intervjun berättade han om sin uppväxt, långt ifrån så trygg  som min, i Täby. Han hade bott i "Fyll-tolvan", sa han.

     Reporten frågade vad "fylltolvan" var för något. Men jag behövde inte läsa svaret. Fylltolvan är ett höghus, med nummer 12, på Hässelby torg. Där bodde många alkoholister och andra samhällets olycksbarn. När jag flyttade till Hässelby gård fick jag snabbt kännedom om huset fylltolvan, det hade historisk status redan då.


Och så säger man att vi lever i föränderliga tider.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skapa flashcards