Nu måste jag erkänna att jag är förbannad. Arg, helt enkelt. Det kokar av ilska och irritation. Alla jävlar är emot mig.
     Antingen gör de mitt liv svårare än nödvändigt, eller bara tråkigare. Eller så fullständigt dissar de mig. Alla medmänniskor som borde vara vänner, som borde känna omtanke om mig. Alla därute som någon enda gång kunde bry sig en enda aning om en annan människa. De bara trampar på i sina små sketna liv utan att tänka ett enda dugg på mig och mitt välbefinnande. Som om jag inte fanns. Eller som om jag vore en lus, värdig endast som hackkyckling.

Hela tiden krånglar det. Alltid ser någon till att det går mig emot.

Jag börjar ta det här personligt.

Ja ja, jag förstår att ni vill ha konkreta exempel, inte bara haranger med otidigheter utan belägg. Här kommer, bara ett axplock:

Alla parkeringsplatser nära min port är alltid upptagna och jag är säker på att de som parkerar där inte alls har lika mycket att bära som jag, det är bara lata. Slit och släp, jag hatar att bära en massa väskor och kassar. Mina lata grannar kunde faktiskt tänka sig lite för innan de lägger beslag på närmaste p-rutan.

När jag kommer hem och är trött vill jag bara sjunka ner i soffan och äta/dricka något medan jag ser något lättsamt på tv. Bara tio minuter, en kvart. Men jag vill göra det direkt. Då är det reklam på alla kanaler, samtidigt. Den håller på exakt så lång tid som det tar att äta upp den där frukten och dricka den där koppen kaffe.

Kassörskan i livsmedelsbutiken slår in zuccini a 69 kronor kilot istället för blomkål för 19 å 90 när jag handlar så att jag får betala 45 kronor för mycket. Det gör hon bergis inte till alla andra kunder, bara till mig, den apan.

Springskoförsäljare ljuger, undanhåller fakta och struntar fullständigt i mig som kund. De lyssnar inte på vad jag säger, de svarar inte på det jag frågar. De skickar mig skor i fel storlek och sedan ska jag ha besvär med att skicka eller lämna tillbaka dem.

Företag skickar betalningspåminnelser till mig och hotar med inkasso och lägger på förseningsavgifter och aviavgifter och fan och hans moster bara för att jag inte har fått deras första räkning, som de har skickat till min förra adress. Men kolla folkbokföringen för helvete - ni fattar väl att jag inte bara struntar i att betala? Ni får väl se till att ni skickar era räkningar till rätt adress för bövelen!

Hissen står aldrig framme på det våningsplan jag behöver den, när jag behöver den.

Sista gången på danskursen ska vi dansa igenom alla danser vi lärt oss. Men den dans som jag tycker allra mest om, och som jag längtat efter hela veckan att få dansa på ett stort fint dansgolv tillsammans med hela gruppen - den bara struntar läraren i att dansa. Det gjorde hon ju bara för att jag är den enda som gillar just den dansen mest. Alla andra fick dansa sina förbannade tråklåtar, men min låt, nej den dög inte åt dem minsann.

Jag behöver en skarvsladd, eller kalla det adapter - jag bryr mig inte, men fatta vad jag vill ha! - mellan datorn och ett externt tangentbord. Och då menar jag min bärbara dator, min laptop, ja, alltså en skärm som sitter ihop med ett tangentbord och är en dator alltiett liksom - fatta vad jag menar. Och ett löst tangentbord, det, som jag haft till en annan större, stationär dator. Ni vet, en sådan där gammalmodig som man hade för, typ, sex år sedan. Är det svårt att förstå eller? Har aldrig någon annan haft ett sådant behov någonsin? Nä, tydligen inte. För när expediterna på all världens jävla tv-dator-elektronik-och-musikbutiker äntligen fattar vad jag är ute efter så säger de, utan att ens behöva kolla i hyllorna eller lagret, att nej, sådana har vi inte (lilla stumpan, ditt pucko, kärring, tänker de, fast de inte säger det högt, men det syns på den föraktfulla blick de delar med sin kollega när jag vänder mig för att gå därifrån, tro inte att jag inte ser det, era osnytna jävla kassörskesnorungar).

Lysrörslampan ovanför diskbänken börjar blinka. Trots två nya glimtändare och ett nytt lysrör lyckas jag inte få det att funka. Det är becksvart, jag ser varken diska eller laga mat. Som om jag inte vore värd en god middag och ett välstädat kök.

Det finns ingen riktigt bra version av HIgher and higher på Spotify.

Reportrar och programledare pratar i mun på varandra så man inte hör vad deras gäster säger i debatt eller soffprogram. De bara sitter där och babblar som om det vore deras fikarast. Att ingen i tv-publiken hör något, varken av deras skämt eller något som skulle kunnat vara ett intressant inlägg från någon spännande person - det skiter väl de i. Bara de får sin feta lönescheck för att sitta och dilla.

TV-producenter visar alltid fel gubbes mellantid. Johan Olsson, hallå - var det för mycket begärt att få se honom i bild en enda gång?

Vinterstudion svarar aldrig på en enda fråga som jag mejlar in. De svarar på en massa andra korkade frågor, men aldrig mina. Jag skickar in befogade, begåvade, initierade eller roliga frågor, men nejdå. Förklara för sjuttioelfte gången att det är fyra cm på liggande och elva på stående skyttet, gör det. Dra det där med extraskott i stafetter också så alla jubelidioter som tydligen råkar hamna framför en skidskyttesändning för första gången i sitt liv och inte har en jävla aning om vad det handlar om får svar. Varför sitter jubelidioterna och mejlar in sina korkade frågor? De tittar ju uppenbarligen ändå aldrig på skidskytte eller skidor - byt kanal, stäng av teven, ge er ut och promenera, var de sporthatande vanliga tråkmänniskor ni ändå alltid är och stör inte sportsändningarna för oss som fattar något.

Framför allt annat är jag skitsur på de där satans fiskarna som ploppar upp på Fejan i en ruta som bara har en "accepteraknapp" men inget stäng-ner-kryss. Den där irriterande rutjäveln är i vägen överallt på skärmen när man ska göra piffiga quiz som "Vilken kändis liknar du mäst" och andra löjliga felstavade ungdjävlars test. Jag vill inte köpa någon fisk säger jag. Jag vill varken leka akvarie eller farmare på fejsboken, för herrejistanes. Tror ni jag är helt felnavlad?

Nu blir det inte några fler bevis och exempel på att ingen bryr sig om mig och det enda medmänniskorna gör för mig är jävulskap. Det är säkert ändå inte en käft som läser mina betraktelser och de som gör de har bara råkat hamna här när de googlade på "betalningspåminnelser" och har i alla fall inte läst så här långt.  Betala era räkningar istället slarvmostrar och sitt inte och häng i min blogg.

Jag har väl annat för mig än att skriva för folk som inte orkar läsa.

 

P

24 januari 2010 21:10

Jag råkade precis hamna här (jag googlade slarvmostrar) och kan konstatera att du skulle behöva 3-4 negerbollar. Nu. Om inte det hjälper så står det inte på förrns vinter-OS drar igång.

 

Monica

24 januari 2010 22:35

Men snälla du vad har hänt dig!?
Sådär var du inte i fredags?

 

LM

24 januari 2010 23:37

P: ett paket glass fick det bli.

Monica: Joho - så här är jag alltid!

 

Herr S

25 januari 2010 15:19

Är det rätt intervall på glimtändaren? T.ex 4-65 istf 2-18 eller omvänt.

 

skogsnuvan

25 januari 2010 15:26

hi hi hi jag kan inte låta bli att småskratta i allt elände. Jag trodde i min oskuld att jag var den mest negativa surkärring som fanns men nu har jag hittat min överman.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

 

LM

26 januari 2010 18:20

Jo, Herr S, jag tog med den gamla till butiken så jag fick rätt.

Skogssnuvan - jag är inte sur, jag är bara arg! Det sätter fart på livsandarna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...