Igår skrev jag, bland annat, om detta oöverstigliga problem i min vardag:

"Jag behöver en skarvsladd, eller kalla det adapter - jag bryr mig inte, men fatta vad jag vill ha! - mellan datorn och ett externt tangentbord. Och då menar jag min bärbara dator, min laptop, ja, alltså en skärm som sitter ihop med ett tangentbord och är en dator alltiett liksom - fatta vad jag menar. Och ett löst tangentbord, det, som jag haft till en annan större, stationär dator. Ni vet, en sådan där gammalmodig som man hade för, typ, sex år sedan. Är det svårt att förstå eller? Har aldrig någon annan haft ett sådant behov någonsin? Nä, tydligen inte. För när expediterna på all världens jävla tv-dator-elektronik-och-musikbutiker äntligen fattar vad jag är ute efter så säger de, utan att ens behöva kolla i hyllorna eller lagret, att nej, sådana har vi inte (lilla stumpan, ditt pucko, kärring, tänker de, fast de inte säger det högt, men det syns på den föraktfulla blick de delar med sin kollega när jag vänder mig för att gå därifrån, tro inte att jag inte ser det, era osnytna jävla kassörskesnorungar)."

Idag kom jag lite sent till jobbet. Lite strul med bilen, bara.

Efter ett par timmars jobb med att besvara mejl och några telefonsamtal ringer så tjejen i receptionen och meddelar att det kommit ett bud till mig. Jag tar genast hissen ner (nej, den stod inte framme, det gör den aldrig) och fick ta emot och kvittera ett vitt kuvert, där mitt namn stod textat på framsidan. Ingen firmastämpel, ingen avsändare. Kuvertet var lite knöggligt. Jag sa till repantjejen som det var, att jag inte väntade något och började riva upp kuvertet direkt på vägen tillbaka mot hisshallen.

Ur kuvertet ramlade en liten adapter, ja eller skarvsladd. ni fattar, som passar mellan en bärbar dator med usb-uttag och ett externt tangentbort med ett sånt där runt uttag med piggar. Ett vitt A4-ark är textat med följande meddelande:

" Det finns de som fattar vad du vill ha... det gäller bara att fråga rätt person!

Kram /"

Inget namn. Och beskrivningen av den hemlige mannen (för jag utgick ifrån att det var en man) jag gick tillbaka och avkrävde repantjejen på gav ingen entydig ledtråd (medellång och mörkblond, typ).

     Men han är någon som har läst min blogg. Han har en silverfärgad bil. Han vet var jag jobbar. Och han är så underbart snäll och har en sådan fantastisk humor och intelligens att han åbäkar sig att fixa den där adaptern, eller kalla den skarvsladd eller vad ni vill, jag bryr mig inte!, och handtextar ett kuvert och ett meddelande och åker till mitt jobb och lämnar det.

En sådan mans handling ursäktar ganska många veckor av oplogade gator, väntan på hissar, långa reklampauser på tv, dyr blomkål och bilbatterier som står och laddar ur utan förvarning.

 

Monica

26 januari 2010 12:25

Men så underbart!

 

Alva

26 januari 2010 20:05

Jag vet en pulsare som har silverfärgad bil!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...