Betraktelser

Alla inlägg under januari 2010

Av Lena M - 15 januari 2010 21:30

Så började Jens Lapidus sitt sommarprat i radioprogrammet Sommar för ett par år sedan. "Jag heter Jens Lapiiiduss ", sa han med betonat i i andra stavelsen. "Inte Lappiduss, inte Laaapiduss", fortsatte han förtydligande. 


Jag hade just läst hans första bok och i presentationen av sommarprogrammet sades det att Lapidus skulle prata om sitt författarskap. Eftersom det här var ungefär samtidigt som mitt eget engagemang att försöka skriva "på riktigt" såg jag fram emot programmet. Tänkte att det skulle vara spännande att höra en "riktig författare", ehuru dock advokat, berätta om sitt romanskrivande.

     Men när Lapidus tjugo minuter senare fortfarande pratade om uttalet av sitt efternamn genom att exemplifiera alla felsägningar han hört, vad alla släktingar upplevt, vilka andra som hade samma namn, eller liknande namn och när han haft rena exsesser i fonetiska läten - då stängde jag av radion.


Nu har hans bok blivit film och han sitter hos Skavlan. Han rättar inte Skavlans uttal av hans namn vid presentationen. Men han framstår som precis lika humorbefriad och utan självdistans som han gjorde i det där sommarprogrammet.


Jag tyckte inte ens särskilt mycket om boken.

Av Lena M - 10 januari 2010 13:33

finns det en pop/schlagerlåt som heter.


Den handlar inte om mig.


Jag är bra på vissa saker, halvtafflig på många men värdelös på just kärlek.


Jag kan berätta om mina besök på dejtingsajter. Eller - en dejtingsajt, för att vara noggrann.


Jag är ganska kräsen (stryk ganska) och har några, som på svenska kallas, hangups, när det gäller viktiga kriterier på en tilltänkt man. Han ska vara lång, han ska inte röka men vara idrottsintresserad och så har jag på önskelistan långt hår och såklart gärna löpare.
     Ja, och "passande ålder" såklart. Naturligtvis ska han bo inom rimligt geografiskt avstånd också.  Men framförallt ska han vara en humoristisk och snäll kille.


Men annars kan jag ta nästan vemfansomhelst.


Men så får jag då mejl ifrån en kille med tillräckligt mycket hår på huvudet och som skriver trevligt och visar prov på både viss intelligens som humor. Killen är 196 centimeter lång. Och istället för att kasta mig över svarsknappen tänker jag så här:
     "196 cm. Är inte det lite onödigt långt?"
och struntar i att svara. För han har katt också, och katter är inte min grej.


Och så får jag ett annat mejl, från en kille som är perfekta 186 cm, inte har ett hårstrå på skulten, skriver jättetrevligt, har hund och röker. Honom svarar jag.


Ett tredje mejl kommer från en som är skitsnygg på fotot (håret är godkänt), sportig, men skriver inte så mycket och är 176 cm kort. Då spricker det. Att, t ex min pappa, är just 176 cm och inte alls kan uppfattas som kort, definitivt inte för kort för mig och att jag varit ihop med killar i just denna längd tidigare - det glömmer jag liksom bort. Och svarar inte.


En fjärde brevväxlar jag med, ett par mejl vardera, när han kommenterar den bild på mina fina raggsockor jag har lagt ut i min presentation med orden:
     "Är det Djurgården eller AIK? Jag kan inte skilja på de där."
     Varpå jag slutar skriva till honom.
  


Man skulle , om man är riktigt skarpsynt, kunna tro att jag egentligen inte alls vill ha en man.


Fast jag hittar tre stycken som är vrålsnygga (en har till och med långt hår, som i hästsvans långt ner över skuldrorna), är ca 180-185 långa, i ålder 45-50 år, bor i Stockholms län, inte har katt, inte röker, som skriver en trevlig presentation.
     Så långt felfria.

     Dem skickar jag mejl till.

     Ingen av dem svarar.


Det har gått tre veckor och däremellan har jag fått sjuttioelva mejl från karlar i ålder från 23 - 68 i längder mellan 168 och 199, boendes från Malmö till Skellefteå, varav några är gifta och en har skrivit minst fem gånger samma lydelse ("hej på dig. jag ska fråga en sak kan vi lära känna varandra?") och en riktig pudding, filmstjärnevacker stockholmsman på 30 år har skrivit lika många gånger men av honom blir jag nervös, han är alldeles för ung och snygg tänker jag.


Ungefär i det här läget ledsnar jag och avregistrerar mig.


Jag har allt jag behöver - jag har er, vänner, som läser och kommenterar det här. Tour de ski på teve. Solsken, glittrande snö, sprakande eld i spisen och en potatisgratäng i ugnen.


Män är bäst när man snubblar över dem. Kärlek och passion har inga krav.

Av Lena M - 3 januari 2010 20:10

Det är ju så populärt med matlagning nuförtiden. Trots att vi aldrig har lagat så lite mat i våra hem som i dessa tider. Kalops, någon?


På teve lagas det i alla fall mat. I alla kanaler, gärna samtidigt. Länge suckade jag djupt och stängde av teven när jag såg att "Dagens rätt" skulle börja på fyran. Tills jag råkade se det och insåg att det faktiskt handlade om hästar. Och alltså inte i form av hamburgerkött på mackan.


Köpte en kvällstidning i veckan. På en sida i nöjesavdelningen stod en saftig rubrik: Kändisar lagar mat i tv!

     Som om de presenterade något nytt och spännande. Hallå - är det inte det de har gjort i några år nu? Finns det några kändisar kvar som inte har rört i mat-Tinas eller mat-Niclas gryta än?


Nåja. Här kommer i alla fall mitt högsta personliga icke-kändiskryddade middagstips för den som absolut inte har någonting hemma i skåpen som är gott:

     Vänta bara tillräckligt länge sedan du åt senast, så att du blir så hungrig att du nästan faller ihop, skakar lite och mår en aning illa. Då är Bullens kokta pilsnerkorv och kokt spaghetti tillsammans med grönsaksröra bestående av en yttepytteklick smör och några stänk Heinz ekologiska ketchup en kulinarisk höjdarupplevelse.

Av Lena M - 2 januari 2010 15:51

Två trailers - korta förhandsvisningar av kommande program - har snurrat senaste veckan och fångat min uppmärksamhet.


Den ena - på sexan - skrattar jag åt varje gång jag hör den packade blondinen säga:

     "Men ja'alli legat manna kille, säjja!" för att övertyga om sin oskuld.

     Där promillen går in, ramlar konsonanterna ut.


Den andra gäller ett av mina absoluta favoritprogram - idrottsmän som utövar fysiska tävlingar. I det här fallet Mästarnas mästare. Visserligen är Superstars roligare (och varför kör man inte dem från 70-talet i repris, rakt av?) men det är som sagt alltid roligt att se våra riktiga stora idrottsmän (och hit räknar jag även kvinnliga dito) försöka slå varandra i fysiskt ansträngande grenar. I år är Tomas Brolin, Stefan Holm, Patrik Sjöberg, Ulrika Knape och flera andra riktigt stora och kända namn med, jag ser dem alla skymta förbi i förhandssnutten. Men det är en kille som syns i bild vid två sekundsnabba sekvenser, som också är jättekänd, men som jag inte kommer på vem det är! Ytterst irriterande. Jag kommer varken på idrottsgrenen eller hans namn.

    Detta irriterar mig mäkteligen.


Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skapa flashcards