Betraktelser

Alla inlägg under mars 2010

Av Lena M - 28 mars 2010 00:15

Alltså jag blir galen. Jag fixar inte sådana här nymodigheter. 
     Jaja, nu säger vän av ordning att vi har haft sommartid sedan 1980. Men det spelar ingen roll, för då var jag ändå i praktiken vuxen och därmed var det för sent att lära om.

Därför har jag vartenda år samma problem, en gång på våren och en gång på hösten. För att veta hur dags jag vaknar behöver jag ställa om klockan redan innan jag går och lägger mig. Annars vet man inte om man har försovit sig, om man är trött för att man sovit en timme för lite eller var solen är.
     Men nu har jag suttit i en kvart, efter att av en slump råkat se en vän på Facebook skriva något om sommartid i natt, och försökt förstå vad jag ska ändra klockorna till. Jag har till och med googlat på "sommartid"  - men fattar ändå inte hur jag ska göra. Vad betyder det att man flyttar fram klockan?

Jag tar ett par djupa andetag för att hindra den gryende frustrationen och försöker tänka logiskt.

     Vad är skälet till att vi har sommartid? Jo, att det ska bli ljusare på kvällarna. Alltså ska vi låtsas att klockan är mindre än vad hon är, väl. Alltså, jag provar ett exempel: om solen går upp klockan sex nu och ner klockan sju, så ställer vi fram den till klockan fem på morgonen. Jo, så har jag för mig att det brukar bli, det vill säga det blir jobbigare att gå upp på morgonen för klockan år inte så mycket som den visar. Bra, då vet jag!

     Men, vänta, jag ska bara göra en kontrollfråga: Om solen går ner klockan sju nu och vi har stält fram klockan så att hon är sex istället när solen går ner - då har det väl inte blivit ljusare på kvällen?


Jag blir galen!


Försöker dra mig till minnes den där ramsan om att plocka in och ut trädgårdsmöblerna, men det funkar inte heller. Herregud, det ligger en halvmeter snötäcke på min altan och stövelskaften räcker inte till för att pulsa i snön fram till boden där jag har trädgårdsmöblerna.


Det är löjligt, jag vet. Till och med korna har vant sig. Men jag är för korkad för att förstå sådana här abstrakta saker. Solen - den fattar jag, den kan man inte göra något åt och den går upp när den går upp, det går liksom inte att missa. Men den där typen som införde klockan, han visste inte vad han ställde till med.


Jag fixar inte det här. Bäst jag går och lägger mig ifall det är till våren det tas en timme ifrån oss. Imorgon får jag göra som alla de senste trettio åren - ringa fröken Ur och fråga henne om hon vet när solen gå upp!

Av Lena M - 27 mars 2010 17:06

I veckan var jag i huvudstaden på ett seminarium för statliga myndigheter. Bilburen ungdom som jag är anlände jag efter letande av parkeringsplats precis som det var dags att börja. Jag tog med mig en kaffekopp in i salen och fick sätta mig på en av de få kvarvarande lediga platserna, i raden längst bak.


Det var inte det att seminariet inte var intressant, för det var det. Men när man sitter längst bak kan man kosta på sig att slappna av en aning. Dessutom ser man hela publikum, om än bakifrån.

     Det visade sig att vi var statistiskt lämpliga 100 personer där, talarna oräknade. Informationen på seminariet riktade sig mot myndigheternas personalansvariga vilket innebär att en övervägande majoritet var kvinnor. Det innebar också att det inte fanns mer än en handfull unga männisskor i salen.

Men jag bryr mig inte så mycket om ålder och kön. Däremot slogs jag av följande deprimerande faktum:
     Alla var klädda i svart eller grått.

     Med följande undantag:

  • en kvinna framför mig hade en turkosmelerad kavaj
  • en kvinna snett framme till höger hade en orange sjal till sin mörkgråa kofta
  • en kvinna med sportig jacka och ryggsäck över stolsryggen hade en orange kofta
  • två kvinnor hade vita skjortblusar
  • en man hade en mörklila tröja
  • jag bar en ljusrosa kofta

Samtliga övriga bar svarta eller någon nyans av gråa kläder. Inte ens beige gick att finna! En dam får litet plus i kanten för att hennes tunika var bredrandig i svart och vitt. Det var hon och den turkosmelerade, resten var enfärgade. Ja, om man nu kan kalla svart och grått för färg.

Jag konstaterade också att av alla kvinnorna så var det två stycken, förutom jag själv, som hade långt hår. En handfull hade vad man med god vilja kan kalla någon slags halvkort page. Samtliga övriga hade korta frisyrer. De två som hade långt hår hade det utsläppt och rågblonderat, tuperat och ondulerat i topparna. Mitt är, som ni vet, bara rakt. Och mörkblondmelerat i cendré, brunt, silver och några ditlagda strimmor lila.


Igår hade jag tid hos frissan. Hon tvättade mitt hår och sa att "det var väldigt vad långt det har blivit nu!". Vi diskuterade om det var ovanligt längesedan jag var där senast. Ja,kanske att det gått ett par, tre veckor mer än önskvärt. Jag påminde henne också om att hon inte tagit mer än det nödvändigaste förra gången.

     - Ska jag ta lite mer idag då?

     - Nej, absolut inte!

     Svarade jag och tänkte på alla de andra tanterna på seminariet.

Jag vill ha långt hår, och röda koftor.

Av Lena M - 23 mars 2010 21:50

Jo'rå-så-att.
     Jag får fortfarande understundom grannens post. Min förra granne, ni vet. Annelie heter hon. Låter ju precis som Lena. Lätt att ta fel. Gift är hon också. Jag känner gubben hennes. Ja, han bodde ju granne med mig i några år, han också. Och den gubbens namn liknar inte många andra namn överhuvudtaget. Framförallt inte Johansson. Sveriges vanligaste efternamn. Var femte svensk heter Johansson. Att jag är en av dem betyder inte att jag kan hantera posten till alla som någonsin bott i samma portuppgång som jag. Det är sällan det bor bara en Johansson i en port. I alla fall om det bor fler än fem familjer i porten. Ja, statisktiskt då alltså.


Häromdagen kom det ett igen. Från bankgirot. Det känns som en hel del av den post jag får, som är min före detta grannes post, är viktig. I alla fall för henne. För mig är den mest besvärlig eftersom jag måste släpa runt på den i sökandet efter en postlåda dagen efter.

         Den här gången hade någon stoppat kuvertet som prydligt och tydligt var adresserat med rätt namn och rätt adress  - min förra grannes namn och adress - i ett dubbelt så stort eftersändningskuvert med mitt efternamn och nuvarande adress på gul lapp. Mn frågar sig stillsamt varför.


Det är väl bara en tidsfråga innan jag begår ett brott och öppnar en annan människas post. I drygt 30 års tid har ju alla kuvert och försändelser som landat i min brevlåda varit menade för mig. Man har liksom vant sig vid att inte titta på vem brevet är adresserat till innan sprätten tas fram.


I alla tider har Posten gjort allting rätt.


Nu verkar de ha tappat greppet en aning.

Av Lena M - 22 mars 2010 22:20

Vad gör man när suget sätter in och inget finns i skafferiet som duger i gommen?


När en knäckemacka med makrill i tomatsås inte lockar. När den mörka chokladen med blåbär som annars är så god till en kopp kaffe bara känns fadd att tänka på. När ett äpple känns för tråkigt, rödkål för nyttigt, blåbärsoppa inte går att tugga och man inte orkar gå till kvartersbutiken.


Då finner man sig plötsligt i köket, görandes något ingen levande människa sett mig göra mer än enstaka gånger, någonsin.
     Då finner man sig själv i köket bakandes kakor.


Men vänta nu.
     Baka kakor? I ett hem där kakor aldrig bakats, bulldegar aldrig knådats och ord som brödkavel, vetesikt och bakplåtspapper aldrig yppats.
     Men har man sug, så har man.
    

Vad tycker jag är gott? Havre, mandel. Det ska inte vara för sött. Inte segt, men krispigt, frasigt. Smaken av bakpulver.
     Se där - en burk bakpulver finns i skåpet bredvid spisen. En halv påse durumvete står prydligt i en försluten plastpåse. Gud vet vilka bäst-före-datum dessa förpackningar har. Jag tittar inte, jag häller upp en eller ett par deciliter mjöl och en tesked bakpulver. Såvitt jag förstått är andelen mjöl och bakpulver en viktig faktor för ett lyckat bak. Hur stora dessa andelar ska vara har jag förstås ingen aning om.
    

Strösocker finns självklart i skafferiet och ekologisk smör alltid i kylen, även om det inte var många gram kvar just i kväll. En liten filledutt rapsolja hjälper nog till att få kakorna frasiga, vad vet jag. Socker, smör och filledutten får sjuda i en kastrull. Har man inte grädde när man kokar knäck? Det borde bli gott. Men grädde, det finns aldrig i det Johanssonska hemmet. En skvätt mellanmjölk med lång hållbarhet kanske går lika bra. Sagt och gjort. Röra, röra, tjockna, tjockna.


En skrälldus mandlar går i hacken. Beblandar sig med mjölet och bakpulvret (jag är rätt säker på att man ska blanda dessa båda sistnämnda för sig först, så det har jag gjort. Jag har vänt ner bakpulvret i mjölet. Jag är själv imponerad). I med 2-3 deciliter havregryn och så i med geggan från kastrullen. Ugnen på 200 grader, eller 150 kanske. Äsch, 175 låter bra. Rapsolja på plåten så att kakorna inte ska fastna.
     Jag rullar bollar av smeten och lägger på plåten, plattar till dem med handen. Eftersom jag inte har en aning om hur den här smetens beskaffenhet lämpar sig för gräddning gör jag lite olika storlekar och plattar ut lite olika mycket.


Efter sisådär tio minuter tar jag ut de minsta kakorna med en stekspade. De stora behöver längre tid, men jag glömmer bort mig så de blir lite onödigt bruna.
     Sista satsen rullar jag små och låter grädda i 10-12 minuter. De ser smaskiga ut.


Sju havrekakor med mandel till hemlagad "glass" gjord på filmjölk, keso, frysta lingon och en halv burk konserverad frukt i osötad juice, brutalt mixade har avnjutits. Väldigt gott.


Nu vet jag att det är en baggis att baka kakor. Vem behöver recept och sådant? Nej, man tager bara:


  • nästan 2 dl durumvetemjöl med slutdatum december 2007
  • prick en tesked, struket mått, av ett bakpulver från en på dagen ett år för gammal burk
  • en skrälldus mandlar i hackemaskinen
  • mycket havregryn
  • en filledutt rapsolja
  • förhoppningsvis 50-60 gram ekologiskt smör
  • en skvätt mellanmjölk med lång hållbarhet, ännu ej passerad

De tre sistnämnda sjudes i kastrull tillsammans med 1 dl strösocker. Mjölet blandas med bakpulvret, som blandas med mandlarna som blandas med havregrynen. I med rubbet i en lila plastbunke. Häll lite rapsolja på en plåt och stryk ut den med fingrarna. Rulla bollar av smeten till valfri och varför inte varierande storlek. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i sisådär 12 minuter. Ovanstående sats ger många kakor, beroende på storlek och hur många man bränner.


Inget är svårt när suget är stort.

Av Lena M - 19 mars 2010 18:56

Kliver in mellan dörrarna till entrén till Konsum. "Telia" hör jag inte någon säga, eftersom jag går i mina egna tankar och inte tror att en lång ung man som står i entrén till Konsum pratar med mig. Men det gör han, och det vill han uppmärksamma mig på, så han tar mig i armen för att stoppa mig och säger:

     - Ursäkta damen. Telia!

Jag känner mig osäker på vilket svar som förväntas av mig på detta så jag säger utan att tänka det första som kommer för mig:

     - Ett företag som sysslar med telefoni.

Men jag inser direkt att det inte var korrekt svar för han ser väldigt irriterad ut och avbryter mig innan jag svarat färdigt:

     - Telia eller Tele2!

Nu inser jag att jag inte ska säga det första jag tänker, nämligen "två företag som sysslar med telefoni", men jag förstå inte alls de sociala signaler som eventuellt kommer från den unge mannen så jag väljer att stå helt tyst. Han ser min förvirring och hojtar irriterat:

     - Vilket ringer du med?

     - TDC, säger jag kuvad och eftersom han släppt min arm fortsätter jag in på Konsum.

     Köper några saltade mandlar och chokladöverdragna cashewnötter i lösvikt samt en gul lök för totalt 16 kronor. Fullständigt normalt fredagsinköp för vilken familj som helst, antar jag. När jag letar i plånboken efter ett eventuellt bonuskort att betala med hittar jag inget sådant, bara en massa kvitton samt en lapp där det står:

     "Jag har ingen relation till mina tänder".

Vilket jag antar också är helt normalt. Att ha sådana lappar i plånkan, alltså.

Av Lena M - 14 mars 2010 19:28

Vi var fyra kompisar som tittade på Melodifestivalens final igår kväll. När Darin hade framfört sitt bidrag - i sin urläckra vita kostym! - sa jag:

     - Nu stänger jag av teven. Nu är det klart. Darin är bäst. Det spelar ingen roll vad som framförs härnäst. Det där var vinnaren.


Naturligtvis stängde jag inte av teven, jag är väl inte helt galen. Men även om Andreas Johnsson är underbar och hans låt härlig och Salem Al Fakir gjorde ett jättebra uppträdande - i mycket snygg grå kostym - och trots att jag tycker om Jessica Anderssons klassiska balladdänga i gräddbakelseklänning draperad så var Darin i en klass för sig. It hurts, it hurts, it hurts - ja, det gör ont där i slutklämmen med höga toner, strålkastare och lidelsefull smärta.


Vi fyra som tittade tillsammans hade tippat vilket bidrag vi trodde skulle vinna. Jag hade tippat "This is my life". Övriga hade tippat "Manboy", "We can work it out" och "Unstoppable" (ska det verkligen stavas med två p?).


Den låt man tror ska vinna har föga något att göra med vilken låt man tycker bäst om. Där hade vi angivit: Darin, Darin, Darin och ... Anna Bergendahl.

     Vi tre (kvinnor) som hade Darin som förstafavorit hade samtliga Bergendahlskan som nr 3 på favvolistan. Våra tvåor var Johnsson, Andersson och Timotej så mild att du kan tvätta håret varje dag. Den manlige kompisens andrahandsfavorit var Ola.


För att bringa balans och förståelse i vår viktiga tillvaro hade vi alla också utsett den låt vi tyckte minst om och som vi verkligen inte ville skulle vinna, Manboy fick två sämstpoäng, Pernilla Wahlgren fick en och den manlige kompisen, han som trodde Ola skulle vinna, dissade Salem Al Fakir.


Svenska folket, de som ringer, var inte helt överens med oss. De gillade Bergendahl mest och den Tom Cruiseliknande manspojken näst mest.

     Ola - honom gav de inte en enda poäng. Vad är det för fel på skånska blondiner?


Såg jag helt fel bland chips och tårta, eller ledde inte Andreas Johnsson efter europaländernas röstning? Och Salem Al Fakir när även de svenska städerna sagt sitt?
     Men svenska folket, de som ringer, gav inte Andreas Johnsson en enda röst. Och - om ni frågar mig - för få till Salem Al Fakir.
     För handen på hjärtat - nog har en sjuttiotalssoundlåt med en kostymklädd kille med världens snällaste leende och gladaste ögon vid en flygel bättre chans att gillas av våra europeiska grannar än en rar menlös flicka, om än med märkvärdigt fin röst och en skön låt, med konstiga kläder och ingen show?


Snyggast: Darin
Bästa låt: You're out of my life

Bästa framträdande: Darin

Sämsta klädbyte från delfinal till final: Pernilla Wahlgren

Sexigast: Andreas Johnsson

Bästa bakgrundsdansare: "Jag vill om du vågar"

Bästa skåning: Ola

Sämsta skåning: Saade

Coolast pianist: Olas

Bästa fiol: den som Timotej inte spelade på

Pompösaste Kempe: Hollow

Bästa Kempe: Rubarths

Bästa Sally Oldfield: Bergendahl

Snyggast kläder: Darin

Fulast kläder: Bergendahl

Kvällens bästa: schlagerstjärnornas portpurri

Kvällens Lundgren: Dolph

Meltzers snyggaste klänning hittills: den inledande i finalen

Årets bästa mellolåt: Neos "Human frontier"

Årets bästa låt som inte gick vidare från första omgången: Jenny Silvers "A place to stay"

Årets värsta fastna på hjärnan-låt: båda fiollåtarna(båda låtarnas intro och slutkläm är bra, Orsa spelmäns låt hade dessutom en bra vers - det är bara allt det det andra, dvs själva sången, jag inte står ut med. Jag älskar fiol. Men allt blir inte bra, bara för att man har med en fiol).
Finalens mest onödiga gäst: Malena Ernman. Eller nej förresten, Elisabeth Höglund.

Av Lena M - 13 mars 2010 15:38

... så här en halvtimme före avspark.


1. AIK

2. IFK Göteborg

3. Kalmar FF

4. Mjällby AIF

5. Helsingborgs IF

6. Brommapojkarna IF

7. Halmstad BK

8. Gefle IF

9. IF Elfsborg

10. Åtvidabergs FF

11. Häcken BK

12. Djurgårdens IF

13. Örebro SK

14. Malmö FF

15. GAIS

16. Trelleborg FF


Helt och hållet fritt ur hjärtat.

Av Lena M - 6 mars 2010 13:56

Min känsla sedan jag började (halv)följa årets Let's Dance (bara signaturmelodin gör programmet sevärt, för en gammal Bowiefan) har varit att Stefan Sauk och Claudia Galli skulle gå till final. De har varit mycket tjusiga att se på. Till skillnad från till exempel Willy, som är mycket, men inte just tjusig. Skulle man rösta för att ha kvar underhållande personligheter borde Rabih ha varit kvar fortfarande. Han fick mig att skratta varje gång han hade en replik. Men igår rök Sauk - älskad av hela min generation för sitt "De' e' mycke' nu". Han gav den moderna stressen ett uttryck.


I aftonpressen läser jag att Claudia är i hop med Malin Berghagens son. De blev ihop när han var 17 år och Claudia 26. Jag har inget emot åldersskillnader i sig - men en sjuttonåring är ju ett barn!


I samma skvallertidning finns en artikel om en 31-årig man som söker partner på en dejtingsajt. Infallsvinkeln på artikeln är att han inte tycker åldern har någon betydelse, vilket däremot längd och kroppsform har. Han säger att den han söker "inte får vara längre.". Längre än vad framgår inte, men jag antar att han menar att han själv vill rå. Trots att han påstår sig inte bry sig om åldern söker han kvinnor mellan 18 och 35 år. Det hedrar honom att han inte söker omyndiga barn, men om han kan tänka sig en tretton år yngre flicka - varför en endast tre år äldre? Eller tror han kanske att alla 45-taggare är långa? Eller har "fel kroppsform"?


Thorsten Flinck och Christer Sjögren - se där en match made in heaven. Deras sånguppträdande i Skavlan var mycket bra. Där Sjögren är snäll och tråkig, men genuin och en väldigt bra sångare, tillför Flinck en allt annat än tråkig galenskap. Var för sig blir de antingen alltför slätstrukna (Sjögren) eller bara konstiga (Flinck), tillsammans är de en succé.


Stellan Skarsgård är och har alltid varit en av mina favoriter. Sexig karl. Jag föreställer mig gärna honom laga mat och dammsuga naken.



Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skapa flashcards