I veckan var jag i huvudstaden på ett seminarium för statliga myndigheter. Bilburen ungdom som jag är anlände jag efter letande av parkeringsplats precis som det var dags att börja. Jag tog med mig en kaffekopp in i salen och fick sätta mig på en av de få kvarvarande lediga platserna, i raden längst bak.

Det var inte det att seminariet inte var intressant, för det var det. Men när man sitter längst bak kan man kosta på sig att slappna av en aning. Dessutom ser man hela publikum, om än bakifrån.

     Det visade sig att vi var statistiskt lämpliga 100 personer där, talarna oräknade. Informationen på seminariet riktade sig mot myndigheternas personalansvariga vilket innebär att en övervägande majoritet var kvinnor. Det innebar också att det inte fanns mer än en handfull unga männisskor i salen.

Men jag bryr mig inte så mycket om ålder och kön. Däremot slogs jag av följande deprimerande faktum:
     Alla var klädda i svart eller grått.

     Med följande undantag:

• en kvinna framför mig hade en turkosmelerad kavaj
• en kvinna snett framme till höger hade en orange sjal till sin mörkgråa kofta
• en kvinna med sportig jacka och ryggsäck över stolsryggen hade en orange kofta
• två kvinnor hade vita skjortblusar
• en man hade en mörklila tröja
• jag bar en ljusrosa kofta

Samtliga övriga bar svarta eller någon nyans av gråa kläder. Inte ens beige gick att finna! En dam får litet plus i kanten för att hennes tunika var bredrandig i svart och vitt. Det var hon och den turkosmelerade, resten var enfärgade. Ja, om man nu kan kalla svart och grått för färg.

Jag konstaterade också att av alla kvinnorna så var det två stycken, förutom jag själv, som hade långt hår. En handfull hade vad man med god vilja kan kalla någon slags halvkort page. Samtliga övriga hade korta frisyrer. De två som hade långt hår hade det utsläppt och rågblonderat, tuperat och ondulerat i topparna. Mitt är, som ni vet, bara rakt. Och mörkblondmelerat i cendré, brunt, silver och några ditlagda strimmor lila.

Igår hade jag tid hos frissan. Hon tvättade mitt hår och sa att "det var väldigt vad långt det har blivit nu!". Vi diskuterade om det var ovanligt längesedan jag var där senast. Ja,kanske att det gått ett par, tre veckor mer än önskvärt. Jag påminde henne också om att hon inte tagit mer än det nödvändigaste förra gången.

     - Ska jag ta lite mer idag då?

     - Nej, absolut inte!

     Svarade jag och tänkte på alla de andra tanterna på seminariet.

Jag vill ha långt hår, och röda koftor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...