När jag beger mig till jobbet på min cykel är jag är klädd i en något klockad bomullskjol som slutar strax ovanför mina knän. På överkroppen har jag ett linne och en kofta. Inte en tjock stickad långkofta, utan en tunn akrylkofta, höft- eller midjekort. På fötterna ett par damskor i lackskinn med vristrem och klack. Det är de kläder jag bär på arbetet under hela dagarna. Dessutom har jag ett par korta tunna tajts under kjolen. Kjolen fladdrar i vinden och jag tycker inte det är lämpligt att statstjänstemän visar trosorna på allmän plats.

Kompletterat med en hjälm är det så där jag cyklar de få kilometerna till mitt arbete varje morgon. Det är 10-11 grader ute, lätt vind och solsken.

Längs min väg ser jag människor som står och väntar på bussen iklädda svarta jackor, svarta jeans, grova kängor och vantar. Jag möter folk som promenerar från stationen på väg mot sitt jobb iklädda tjocka halsdukar virade flera varv runt halsen, skinnjackor, mössa och kappor. Jag ser svarta långstrumpor, läderstövlar, skinnhandskar och funktionella sportjackor av vindtätt tyg.

Jag bor i ett land där jag tycker mig höra ett evigt tjat om det eländiga klimatet och ”man borde flytta söderut” (jamen så gör det då). Trots det synes det mig att majoriteten av befolkningen, och därmed högst troligt även de som är missnöjda med Sveriges väder, väljer att förlänga den årstid de själva baktalar genom att bylta på sig vinterklädena i samma ögonblick som skolan startar och vare sig det är 28 eller 12 grader varmt.
     Själv är jag barbent från april till första november. Mössa och halsduk har jag bara när det är kallt. Endast när underlaget är isigt, lerigt, halt eller täckt av snö behöver jag kängor. Mina fötter vet inte vad strumpor är. Mina ben får en chock de få gångerna jag trär ett par nylonstrumpor över dem. 

Kära läsekrets – när jag nu trampar med min bara ben genom staden med koftan och håret fladdrande i den soliga oktober – är jag ensam i en värld fylld av tjockjackor, halsdukar och läderstövlar, eller finns det fler som jag?

 

Eva L

5 oktober 2010 18:02

Vill minnas att jag läser ungefärligen samma betraktelse varje höst! :-)

Lena M

5 oktober 2010 19:11

Jag upphör aldrig att förvåna mig över alla dessa halsdukar och tjockstövlar!

 

MT

5 oktober 2010 19:27

Lyckliga dig som har förmånen att njuta lite extra av sensommaren! Själv måste jag bylta på mig massor så fort temperaturen understiger 10 grader, annars får jag väldigt ont i fötter och leder! Missar jag att klä mig ordentligt på dagen får jag ta till värktabletter på kvällen!
Fortsätt med dina koftor och kjolar och njut!! :-)

Lena M

5 oktober 2010 19:48

Jamen, då har du ju ett riktigt SKÄL till att bylta på dig! Så jag hoppas du också njuter av den fina hösten, i varma och goa kläder!

 

Herr S.

5 oktober 2010 20:14

Jacka OK, mössa likaså (i brist på hår), men som fotbeklädnad gäller sandaler tills snön anländer.
Är det sommarhalvår och -tid så är det!

 

karin

5 oktober 2010 20:48

Kortärmat finns inte i min garderob från september till maj. Surt, men det verkar som om vi är varandras motpoler. Jag fryser från kräftskivan till midsommar. Till min fördel bränner det tydligen kalorier? Fast det märks, fan vad det tar energi att frysa konstant!

http://karintanker.blogspot.com

 

BAF

6 oktober 2010 07:57

Ser det som en seger varje dag men kan hålla kvar vid korta thights och linne/t-shirt under löpningen. Mössa och vantar får vänta tills det blir minusgrader.
Det här otyget att klä sig efter kalendern och inte efter temperaturen är ett modernt påfund, eller?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...