Betraktelser

Alla inlägg under januari 2011

Av Lena M - 24 januari 2011 22:12

Ja isses vad man flänger och far in till stora staden. Och ut igen.


Idag fick jag räkningen från kungliga huvudstaden igen. De vill ha betalt för mitt ohemula flängande och farande över stadsgränsen. Den här månaden vill de ha tio kronor.


Tio kronor vill de ha betalt för två resor i december. Specikationen är bifogad. En färd in. Och hemfärden efter klockan 19.30, uppenbarligen, eftersom totalsumman är tio kronor, vilket är det lägsta beloppet för tullskatten för att ta sig in i, eller ut ur, Stockholm.


Varför det kostar att åka utanför tullarna förstår jag inte. Är det inte av med bilarna de vill bli?


Framförallt ifrågasätter jag om det är lönsamt kosta på mig, en boende i grannstaden, ett tjockt fint A4-papper med förtryckt inbetalningskort stoppat i ett kvalitetskuvert med fönster och klister. För att få in tio kronor.


Kostar det inte mer för 1 stycke ark, 1 stycke kuvert och 1 stycke porto, än de tio kronor de får av mig?

Jag passerar ju stadsgränsen i alla fall, när jag har ärende. Som jag flänger och far!

ANNONS
Av Lena M - 22 januari 2011 20:46

Hur ska man veta vem som är Henrik, och vem som är Daniel Sedin, när de inte har matchstället på sig utan när de blir intervjuade i Sportspegeln?


Ser man bara en av bröderna i bild är det lite svårare, åtminstone i början av deras karriär och man inte hade sett dem så ofta på tv än. Ser man båda i bild samtidigt är det inga problem.

     Henrik är den som är snyggast av dem.


Sedan är bara problemet när man ser dem nästa gång, kanske veckor senare: Hur var det nu igen, är det Henrik eller Daniel som är den snygge?


Hur ska man veta om det är Henrik, eller Magnus Rongedal som står till vänster om sin bror och har en röd kavaj eller en grå? Hur är det överhuvudtaget möjligt på Melodifestivalens scen när båda bär rött och de byter positoner och springer runt på scenen hela tiden och båda sjunger i falsett?


Ser man bara en av bröderna i bild, med sin kala hjässa och snygga glasögon, är det nästintill omöjligt. Ser man båda i bild samtidigt är det betydligt lättare.

     Henrk är den som är snyggast av dem.


Problemet är sedan bara att, när man ser dem nästa gång, troligen månader senare: Hur var det nu igen, är det Henrik eller Magnus som är den snygge?


Här kommer svaret: Det är Henrik som är den snyggare brodern. Det är alltid Henrik. Oavsett vad hans bror heter.

ANNONS
Av Lena M - 22 januari 2011 01:30

I  en halvtimme har jag mitt i natten stått och lyssnat på, jag räknar till 22 stycken, ungdomar ute på gården. Ett jävla liv är det, omöjliggör sömn. Killarna är lugna, men tjejerna skriker hysteriskt, åt varann, åt killarna och om och till den de pratar i telefon med.

     Svartklädda figurer rör sig, står i grupper, vandrar fram och tillbaka. Ljusglimtar syns överallt från deras mobiler och cigaretter. Vi boende står på balkonger och i fönster och tittar på dem, väckta av berusade röster som ekar mellan tegelhusen. 

     En flicka blir så provocerad av en vuxen man på en balkong att hon står blickstilla på samma fläck, lätt framåtböjd, och ropar argsintheter till honom. Kallar honom gubbe och blir mer och mer ångestfylld när han inte går in från balkongen.

     "Vad fan glor du på?"

     "Vi ska gå nu, så vad är problemet?" "Gå in då jävla gubbe."

     "Ring till polisen då, ditt pulver."

     "Men gå in då!", ropar hon gång efter annan, med stegrande desperation.

Mannen på balkongen gör ett par försök och säger "Ni får gärna vara här, men om ni ...." Längre hinner han aldrig. Flickan avbryter i förtvivlan varje gång. Tre pojkar står bredvid henne. De pratar lite med varann. Någon försöker prata med henne. Men det stackars flickebarnet kan inte slappna av så länge mannen är kvar på balkongen. Jag står också på min balkong, men mig har hon inte sett.


Så går de tre killarna därifrån och tjejen blir kvar. I samma position, lätt framåtlutad. Mannen på balkongen har gått in i lägenheten. Han insåg att han inget kunde göra, annat än vänta tills de faktiskt gått därifrån. Men innan tjugotvå 16 - 18-åringar med mobiler, cigaretter och spritflaskor i händerna har lyckats komma iväg - ja, ni fattar själva. Det går inte fort...


Efter en stund går alla ungdomar iväg åt olika håll, några går in i gårdslokalen. Porten smäller för varje perosn som går in. Och ut. Och in igen. Och när några går ut, och andra går in. Och ut igen. Ja, det är ett evigt smällande i dörren, helt enkelt.

     Flickan som är så frusterad blir helt ensam kvar på gården. Hon står på exakt samma fläck, fortfarande lätt framåtlutad. Så börjar hon ta några försiktiga steg mot utgången från gården. Halkan, promillehalten i hennes blod och hennes sinnesstämning, kvarlämnad ensam ute på gården en kall vinternatt, gör hennes steg tveksamma. Jag står i fönstret och följer hene med blicken, och jag blir orolig. Jag vill inte att hon ska gå iväg ut i staden ensam. Jag önskar hon hade några vänner i gänget som skulle komma ut och se till att hon kommer hem. Men gården är tom nu. Hon stannar till och vänder tilbaka några steg. Så sätter hon sig på huk och lutar pannan i händerna. Jag är färdig att klä på mig jeans och täckjacka och kängor och gå ut till henne, lägga armen om henne och fråga hur hon mår. Väl medveten om att svaret kan bli "det ska väl du skita i jävla kärring! Rör mig inte för då ringer jag polisen" eller något i den stilen.

     Men mig lurar hon inte. Jag har också varit sexton år. Jag har också varit dimmig i tanken. Jag har också befunnit mig i mörka nätter på ställen jag aldrig varit på förut och ingen ingen ingen enda människa har brytt sig om mig.


Men så reser hon sig upp, släpper handväskan rakt ner i en snödriva och går, med lite säkrare steg, åt andra hållet, bakom gårdshuset. Hon sätter sig ner vid väggen och kissar. Jag känner mig lite lugnare. Hon går tillbaka och hämtar upp sin väska och går sedan prövande några steg i tre olika riktningar, men väljer till slut att gå mot dörren till gårdshuset och just då kommer några killar ut genom dörren. Hon stannar avvaktande några meter ifrån dem. De säger inget till henne. Mitt hjärta värker av hennes övergivenhet. Tills slut kommer hela gänget ut igen och jag räknar en gång till och de är banne mig fortfarande 22 stycken och det har nu gått trekvart och klockan är över halvtvå i vinternatten.


Efter ytterligare oväsen av 22 röster som kastas mellan husväggarna som bildar eko mot himlen försvinner till slut hela gänget ut från gårdsplanen. Jag ser inte flickan, som jag i tanken varit extramamma åt i snart en timme, för alla är svartklädda, men när gården är tom och tyst blir jag lugn.

     Jag hoppas de alla kommer hem tryggt i natt.


Jag hoppas den frusterade, arga, stressade flickan har någon som älskar henne för den hon är. Jag hoppas det finns en soffa, en famn, ett hem där hon kan sitta och andas lugnt och känna sig tillfreds och tillräcklig.

     Hon kan inte leva sitt liv fastnaglad mot marken och lätt framåtlutad med hårt snörda stämband. Det orkar ingen.

     Jag blev helt slut bara av att se henne.


Sov gott du lilla flickebarn. Snart är du vuxen och ingenting kommer att bli lättare. Men du kommer att vara starkare.


Av Lena M - 13 januari 2011 00:06

När ett par av mina kompisar såg genuint först oförstående och sedan förvånade ut när jag började prata om hur jag planerar att fira min femtioårsdag om ett par månader kom jag av mig lite. Och tänkte:

     "Vänta nu. Här står jag och domderar och skryter om att fylla 50. Men tänk om jag räknat fel? Tänk om det inte är i år jag fyller 50!"


Tanken svindlade till för ett ögonblick.


Nåja. Kamraterna hämtade sig snabbt. Jag tror det hjälpte dem när de började jämföra med sin egen ålder och insåg att femtio låter mycket mer än det känns och ser ut som i den här åldern. Huvudsaken är att de kommer och firar med mig. Fullt av vänner och mycket prat och skratt och fullt av gemensamma minnen är allt jag önskar mig.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Följ bloggen

Följ Betraktelser med Blogkeen
Följ Betraktelser med Bloglovin'

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se