Bilen stod parkerad på en gata med p-förbud på fredagar så jag gick mig ut om kvällen för att flytta den. Det är alltid svårt att hitta lediga parkeringsrutor på kvällarna men när jag gick ut på gatan såg jag en ledig p-ruta precis i korsningen, på den korsande gatan. Nära och bra.

     Gick runt kvarteret, men såg inte bilen där jag ställt den. Jo, vänta - där framme, framför den vita bilen ända ner mot nästa korsning såg jag en röd bil. Så dumt att jag gick kvarteret runt från vänster då, tänkte jag, det hade varit närmare från andra hållet.

     Eller inte. För det var förvisso en röd bil som stod där framme, men inte min röda bil. Villrådig irrade jag omkring på gatorna tills jag hittade min bil. Den tomma rutan i närmsta korsningen var såklart redan tagen när jag väl kom dit.

     Efter att ha åkt runt på gatorna några varv stannade jag till invid trottoarkanten utanför mitt hus. I det kvarteret finns en parkering med tvärställda rutor som inte har p-förbud någon dag i veckan. Där får man stå i sju dygn. Där vill jag alltid helst stå. Idag ville jag stå där främst av skälet att ha nära till bilen eftersom jag har mycket att bära nästa gång jag ska använda den. Det är ju vitsen med att ha bil. Ville jag promenera flera hundra meter med tung packning skulle jag inte ha bil alls. Bil har jag för att slippa gå långt och släpa tungt.

I porten bredvid min gård ligger en fastighet med föreningslokaler och när jag såg två taxibilar saktfärdigt köra in på min gata förstod jag att det varit någon sammankomst som slutade nu. Någon måste ha kommit dit med egen bil. En ruta skulle strax bli ledig.

     En tant klev in i den ena taxin. Den andra taxi körde närmare porten och så kom ytterligare en tant och klev in i den. En tredje taxibil hade kommit smygande in på gatan, obeslutsamt velandes om han skulle stanna mitt gatan, vända eller ställa sig vid trottoaren. Han genomförde samtliga alternativ, i omvänd ordning. Efter en stund kom ytterligare tre tanter ut på trottoaren. Den ena bastantare än den andra. Lika illa gick de, alla tre. Att få in två tanter i baksätet och en i fram tog evigheter.
    Medan de trampade runt bilen kom en spänstig man ut från porten. Äntligen en med egen bil! Men tji fick jag. De gula lysen som tändes tillsammans med det tjippande ljudet från den fjärrstyrda nyckeln fanns på den ena av två bilar på handikapplatserna. Vilket handikapp denne man har får jag låta vara osagt för det tog honom bara sekunder att gå från porten till den stora stadsjeepen, köra rakt ut i gatan, utan att blinka, utan att titta, och i hög fart mitt i gatan köra rakt igenom korsningen och vidare i nästa kvarter.

     Och den sista och tjockaste tanten hade just fått in sig själv och kappfållen i bilen så taxichauffören kunde stänga dörren om henne och åka iväg.

      Inte visste jag att det var halta och lytta som hade föreningsmöte Jag satt kvar i min bil med motorn avstängd och väntade. Det hade gått 25 minuter sedan jag gick ut för att flytta bilen.

Men - så plötsligt händer det: lyktorna blinkar gult på en bil, bakljusen sprider sitt röda sken och se där, nu tänds det vita ljuset i backlyktorna också. Jag tar grepp om tändningsnyckeln och gör mig beredd att glida in i den lucka som bilen backar ut från.

     Om den bara hade backat. Backlysena släcks igen. Bromslysena är fortfarande röda. Jag släpper tändningsnyckeln. Så lägger han i backen igen och backar - två decimeter. Kör sedan fram till ursprungsläget igen. Är karln full? Nej, nu tar han sats och backar igen, så långt ut på gatan att jag ser honom i förarfönstret. Med en mobiltelefon i vänsterhanden mot örat. Eftersom han bara har en hand på ratten kan han inte vrida om så att han kommer ut i färdriktningen. Så han kör tillbaka in i rutan igen. Tillbaka till ursprungsläget. Det är snart en halvtimme sedan jag gick ut för att flytta på bilen.

Så ägnar jag några minuter åt att se på när en man, som har avslutat sitt telefonsamtal och manövrerar sin bil med två händer på ratten, försöka backa ut från parkeringsrutan och bege sig iväg. Beredd att glida in i luckan efter honom. Han vrider lite på ratten så att han backar lite snett åt höger, vilket ju är bra, om han ska åka iväg vänsterut. Men han verkar inte nöjd, så med halva bilen snett ute på gatan ändrar han sig och kör tillbaka in i luckan. Eftersom han verkade vilja köra ut till höger istället är det konstigt att kör snett tillbaka in i rutan, istället för att räta upp bilen och börja vrida över åt andra hållet. Men det upptäcker han inte förrän han har backat ut halva bilen på gatan igen. Då inser han att det är lika bra att han kör vänster ut. Med halva gatan kvar att backa ut på börjar han ändå med att "vicka" sig ut ur p-rutan, några deceimter i taget; fram - och tillbaka - vrid runt - fram - och tillbaka. Sakta och försiktigt.

Jag startar motorn, svänger upp bilen en aning, slår på blinkersen. Kör in på p-rutan och är ute ur bilen innan gubben ens kommit fram till korsningen. Jag går till näröppet på hörnan och köper en liter filmjölk och när jag åter står i min hiss är det fyrtio minuter sedan jag ut för att flytta på bilen.

 

Kaj Jensen

7 april 2011 21:38

Tänk vad mycket tid man sparar när man har bil

 

Karin

7 april 2011 22:01

Mäh! Vilket antiklimax! Väntade med spänning på idioten som skulle komma och sno din parkering precis när du hade släppt upp kopplingen ;-) Grattis till en bra ruta, bruden :-)

Lena M

7 april 2011 22:13

Du - jag hade DÖDAT den som eventuellt hade kommit från andra hållet i exakt det ögonblick innan jag hann svänga in på den tomma platsen!

 

Eva L

7 april 2011 22:05

Hur oändligt glad och tacksam blir jag inte över min garageplats när jag läser detta?

Lena M

7 april 2011 22:15

Detta är priset man får betala för en 285 kronor lägre månadskostnad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...