Betraktelser

Alla inlägg under maj 2011

Av Lena M - 25 maj 2011 20:00

Det startar redan vid tvåtiden i natt:

  • Mobiletelefonen ringer och väcker mig abrupt mitt i djupsömnen.
  • Jävla idioter som ringer fel i mitt natten
  • Slår av telefonen och somnar om.
  • Vaknar halv åtta av att väckarklockan, som jag har i mobilen, inte har ringt för en halvtimme sedan.
  • Vaffan nu då, mobilen är slocken och visar "Local mode"
  • Snabba ryck, morgontoalett, filfrukost, packa ner springkläderna till Vårruset, klä mig och gå iväg
  • Jippi, jag hinner - ska ta bilen till Lidingö på kurs.
  • Hämta upp en kollega, Vi har stämt träff 8.30 vid Stadion.
  • Kommer ut på gatan till min parkerade bil.
  • Vindrutan krossad.
  • En handskriven lapp daterad med klockslag 02:10 och en uppmaning att ringa polisen på 11414.
  • Jag sätter mig mot motorhuven med lappen i handen och gråter bakom mina solglasögon
  • Funderar på hur jag ska lösa dagens logistik
  • En ung man i huset som min bil är parkerad vid kommer fram till mig och tröstar. Jag häver ur mig alla besvär och vi beskådar förödelsen som även innefattar bakrutan på mercan framför min bil
  • Ytterligare en nabo kommer gående och frågar vad som hänt.
  • Det känns bättre när jag får sympati och hjälp att sortera tankarna på i vilken ordning jag ska ta ta i allt.
  • - Behöver du hjälp att ringa efter en taxi, frågar den omtänksamme unge grannen
  • Ringer 11414 som besvaras av en surtant.
  • Blir till slut kopplad till närpolisen.
  • Samtalet bryts.
  • Ringer upp 11414 igen och surtanten är tammefan dum i huvudet och allt annat än servicemässigt sinnad
  • Hamnar hos en annan polis som undrar varför jag blev kopplad till honom.
  • Vilket jag inte kunde svara på.
  • Nåväl. Polisanmälan var gjord och rapporten skickas till mig med post.
  • Har gått tillbaka till lägenheten och rafsar vilt i alla papper för att hitta försäkringsbeskedet.
  • Misslyckas
  • Pratar med kollegan, som börjar gå Lidingövägen ut i väntan på mig i en taxi alternativt en buss, vilket som kommer först.
  •  Ringer 020-202020 till taxi.
  • En artig och trevlig manlig telefonist tar emot beställningen
  • Medan jag åker ner i hissen kommer sms att taxin kommer om tre minuter (fast det tog lite längre tid)
  • Ringer 118118 medan jag väntar på taxin och blir expedierad av den väldigt trevliga och serviceinriktade Håkan.
  • Håkan kopplar mig direkt till ICA-banken, där jag har min försäkring tecknad. Samt sms:ar mig numret ifall jag behöver det igen.
  • Efter diverse knapptryckningar på kommandon från plåt-fröken där inget alternativ passar hamnar jag hos Niklas.
  • Niklas är oerhört trevlig och serviceintriktad och förklarar att när det gäller försäkringsfrågor måste han koppla mig.
  • Då bryts samtalet.
  • Detta händer när jag sitter i taxin med den fantastiskt trevliga chauffören Håkan Persson.
  • Etftersom 118-Håkan har sms:at mig ICA-bankens telefonnummer kan jag ringa upp dem igen.
  • Knappar mig fram och hamnar återigen hos den trevlige Niklas.
  • - Vart tog du vägen, ropar han glatt.
  • Medan jag var försvunnen hade han tagit fram mitt försäkringsnummer, eftersom han förstod att jag inte hade det tillgängligt.
  • Han gav mig telefonnumret till försäkringsavdelningen, som dock inte öppnade förrän klockan nio.
  • Min kollega ringer och säger att hon hoppat på en buss och är framme på Lidingö i kurslokalen.
  • Batteriet i tjänstemobilen tar slut.
  • Fem över nio glider jag, genom 020-Håkans vänliga försorg, in i lokalen, 400 kronor fattigare.
  • På första kafferasten ber jag att få låna telefonen i receptionen och ringer och anmäler skadan till försäkringsbolaget och bir mycket vänligt bemött av någon som jag tyvärr glömt namnet på.
  • Hon kopplar mig direkt till Carglas.
  • Pratar med en väldigt trevlig kvinna som heter Marie som letar tider på anläggning så nära mig som möjligt.
  • Jag får en tid i Vällingby, tyvärr det närmsta som fanns under morgondagen.
  • Jag börjar genast fundera på hur lång tid det tar att cykla därifrån efter att jag lämnat in bilen och om jag alls kan köra så långt med den krossade rutan.
  • Sedan är det kurs och så blir det lunch.
  • Lånar datorn i receptionen och söker efter bilglasreparatörer.
  • Hittar en bara några kilometer från mig och får en tid där i morgon efter att först ha blivit kopplad av en trevlig kvinna till en hjälpsam och vänlig man på anläggningen.
  • Ringer Carglas och avbokar tiden och förklarar varför och bemöts med idel ädel förståelse och trevlig ton.
  • Kurs. Kafferast. Kurs.
  • Dags för hemfärd.
  • Ska ta bussen.
  • Lånar datorn igen.
  • Loggar in på SL: sida.
  • Klickar på Biljetter och priser och visst - man kan köpa sms-biljett.
  • Vilken tur att "Locale mode" försvann från min mobil när jag plockat ur batteriet och startat om den.
  • Välj hur många zoner du ska köpa biljett för.
  • Hur vet jag hur SL har zonindelat länet?
  • Söker på zon och får upp en pdf-fil.
  • Förstorar kartan och ser att jag befinner mig i zon A och att mitt hem också ligger i zon A. Strålande.
  • Söker på sms-biljett.
  • Läser instruktionerna.
  • Har du kontantkort kanske du måste anmäla till din operatör för att kunna köpa biljetter hos SL via sms.
  • Jag skickar sms:et och ber en stilla bön att det ska funka.
  • Batteriet börjar ta slut även på min mobil.
  • Det piper och jag har fått en biljett för 30 kr som räcker en timme.
  • Bussen kommer, bussen går.
  • Byte till nästa buss, som står inne och busschauffören ler och ser både på mig och min mobil
  • Bussen går nästan hela vägen hem.
  • Om jag hade bott där jag bodde för två år sedan.
  • Nu får jag byta till en annan buss.
  • Vet inte vilken buss jag ska ta, men en vänlig kvinna i busskuren frågar vart jag ska när jag står och läser på linjekartan och berättar vilken buss som funkar bäst. En och en halv timme sedan jag gick ifrån kursen kliver jag av bussen som stannar bara ett par hundra meter ifrån min port.
  • Jävla ligister som vandaliserar goda skattebetalares bilar!
  • Imorgon kör jag bilen till glasverksta'n och sedan köper jag en sms-biljett och tar bussen tillbaka till jobbet.
  • Nu vet jag hur man gör och det är enklare än att böka in cykeln i bakluckan.
ANNONS
Av Lena M - 24 maj 2011 18:16

Jag samlar på skyltar. Den här är bra:

  

"Hundar får ej vistas lösa och förorena inom området"


Nehej. Får de förorena om de vistas där kopplade då alltså?

För övrigt grämer jag mig över att jag inte hade kameran med mig igår när jag stod vid den där skylten och tittade på den lösspringande rottweilern som 1) bajsade vid en buske, 2) pinkade på en sten och sedan 3) sprang lite fram och tillbakanosande över bilvägen som går genom området ifråga. Det där området där hundar inte får springa lösa alltså. Och absolut inte förorena samtidigt.

ANNONS
Av Lena M - 23 maj 2011 19:49

Ove berättar på fikarasten, apropå ämnet uniformer som diskuterades, att:


     - För tio år sedan, när jag var gift med en sjökapten, ...


Jag minns inte riktigt vad hans berättelse gick ut på, jag vet bara hur jag själv reagerade när han fortsatte:


     - ... och hon sa att ....


Då hajade jag till och fick göra en hastig omstrukturering av de inre bilder som Oves berättelse frammanat.

I min tankevärld är det uppenbarligen inget som helst uppseendeväckande eller överhuvudtaget noterbart med att en man är gift med en man. I min sinnevärld, däremot, är det tydligen helt otänkbart att en kvinna kan vara sjökapten.


I samma ögonblick som Ove sa "sjökapten" såg jag en man framför mig. Detta utan att det behövdes någon omvandlingsprocess i min hjärna från "när jag var gift med", vilket borde ha väckt en bild av en kvinna. Det är kanske vanligare att män är gifta med män än att kvinnor är sjökaptener. Det säger kanske mer om samhällsstrukturen, än om mina inneboende fördomar.

Av Lena M - 22 maj 2011 21:01

Längs trottoaren på en gata en helt vanligt vardagkväll i en helt vanlig svensk stad: två små medborgare kommer susandes.


     - Sisten fram är en skit!

     - Men jag är inte med!


     - Sisten fram är en skit!

     - Men jag är inte med!


     - Sisten fram är en skit!

     - Men jag är inte med!


     - Sisten fram är en skit!

     - Men jag är inte med!


     - Sisten fram är en skit!

     - Men jag är inte med!


Det ena barnet sprang, det andra körde på en sparkcykel på hjul. Det ena barnet låg en halvmeter före i färdriktningen. Den ena var pojke, den andra flicka. Gissa vem som var vem i dramat ovan.

Av Lena M - 20 maj 2011 22:54

Om två månader har jag förvärvsarbetat på heltid i 32 år. Det är mer än 40 år sedan jag började grundskolan. Jag har bytt mitt körkort tre gånger. Jag röstade i kärnkraftsvalet. Mina gamla klasskamrater fyller 50 år i år (herrgud vad gamla de är). Jag åt pizza för första gången när jag var 17 år. Jag vet var jag var och vad jag gjorde är jag fick höra att Palme var skjuten till döds. Jag kunde texten till Man ska leva för varandra med Trio med Bumba utantill. Rättelse: jag kan texten till Man ska leva för varandra med Trio med Bumba utantill. Jag dansade till Forbes gäng, två poäng. Jag var 35 år fyllda när jag köpte min första mobiltelefon.


Jag har varit med.


Men när jag häromdagen letade bland gamla papper och fotoalbum gjorde jag en förfärlig upptäckt: Jag har inte förändrats överhuvudtaget sedan högstadiet.


Jag har samma frisyr och samma hårfärg idag som när jag tog studenten. Jag har exakt likadana kläder och samma stil och smak som jag hade som tonåring, Till min förvåning ser jag att vissa klädesplagg och några par skor faktiskt inte bara är identiskt lika dem jag bar 1982 - det är exakt samma plagg och samma dojjor. De gardiner jag har i köksfönstret hade jag i vardagsrummet 1984. Golvlampan bredvid min soffa stod i mitt rum i barndomshemmet redan på tidigt 70-tal. Den porslinsmugg jag dricker kaffe ur hemma i lägenheten finns med på ett foto från mitt kontorsrum på jobbet 1980. Den är från Höganäs och rosamelerad till färgen. Ni tror mig inte nu, men jag har en blå kajalpenna, som jag fortfarande använder, som jag köpte på Domus i Norrtälje medan jag fortfarande gick i skolan. När jag läser kåserier jag skrivit i skoltidningen när jag gick i 8F är det som att läsa en betraktelse i bloggen anno 2011. Jag är lika betagen av Nick Nolte fortfarande, som jag var kär i Tom Jordache i Fattiga och rika.


Och jag drömmer fortfarande om den stora kärleken.

Av Lena M - 11 maj 2011 20:20

Min mobiltelefon ringde när jag satt i godan ro och arbetade mitt på blanka eftermiddagen. Jag svarde med mitt namn och en ung kvinnas röst frågade om det var det namn jag just svarat med, vilket jag bekräftade.

     - Ja hej jag heter Linda och ringer från Expido och jag har en inbjudan till dig. Känner du till Ljunglöfska slottet?

     - Ja, det gör jag.

     - Åh, vad bra! Jag har en inbjudan till dig....


Här avbryter jag, för jag har ingen aning om vem jag pratar med och vad det kan tänkas handla om, och säger ursäkta att jag avbryter dig men jag uppfattade inte vilket företag du ringer ifrån. Den unga forcerade rösten säger åter att hon ringer från "Xspeed" eller något och blabla bla bank eller vad hon sa, någonting inbjudan bla bla bla.

    - Men nu kom jag av mig, vad var det jag skulle säga nu igen!

    - Jag är ledsen att jag avbröt dig men jag vill gärna veta vem jag pratar med....

    - Vad var jag nu igen, javissst ja, jag har inbjudan till dig Lena och .......


Jag lät, luttrad, flickebarnet läsa färdigt från sitt manus utan att avbryta henne igen och utan att jag förstått riktigt vad företaget hette och vad de har för relation till mig.

     Så Linda kvittrar vidare om information blabla bla, du får veta om nyheter och vi ger information och vad som är aktuellt yadda-yadda och vad man ska tänka på och uppgifter och kvitter-kvitter-kvitter både lunch och middag ingår och Lena, inbjudan är helt kostnadsfri (jaha, men själva närvarandet då, vad kostar det? Men det sa jag inte, för jag ville inta avbryta igen) och det förpliktigar inte till någonting alls utan är helt förbehållsfritt. Och så slutklämmen: Och så kan du ta med dig informationen till din bank sedan.


Aha, bank. Det var tur att hon nämnde det, för bland all den där informationen om informationen man skulle få framgick det ingenstans vad det var man skulle få information om. Men antagligen pengar, försäkringar och ekonomi då, drog jag slutsatsen medan jag fortfarande undrade vad Estibo var för företag och vad hon menade med "din bank". Jag har fördelat mina pekuniära resurser på tre olika banker - vem av dem hade bett det här bedårande fruntimret ringa mig? Så jag frågade:


     - Alltså ursäkta mig, men ringer du till mig helt random liksom?


Nej oh nej, inte var det någon slump att jag just jag, Lena, fick den här inbjudan. Jag var utvald, minsann, och detta på några olika kriterier. Ni må förlåta mig för att jag inte orkade fråga vilka. Istället, för att komma till skott och helst avslut av detta samtal, frågade jag:


     - Alltså, för att kunna svara på om jag är intresserad eller inte behöver jag veta vilket datum den här informationen äger rum.

     - Har du en almancka framför dig?

     - Öh, ja. (Det ska väl du skita i om jag en almancka framför eller bakom mig eller i minnet),

     - Om du slår upp nästa vecka.

     - Eh. Har ni inte bestämt vilken dag ni ska ha den där informationen eller?

     - Jodå!

     - Du skulle inte bara kunna säga vilken dag det är då?

     - Jo, det är den 18 maj.

     - Okej. Den dagen kan jag inte.

     - Men vilken tid kan du inte? Vi har både ett tillfälle vid lunch och ett på kvällen.

     - Jag kan inte den 18 maj.

     - Aha! Men jobbar du långt bort eller?

     - Öh. Eh. Va'? Om du menar om det tar lång tid att ta mig till Ljunglöfska så kan jag lugna dig med att jag har cykel, så det går snabbt, föralldel.

     - Åh. Nej. Jag menar centralt. För vi har informtioner på vårt kontor i city också.

     Jag lyckades få ur henne vilka tider och dagar dessa informationstillfllen låg, men jag hade löpträningspass, Vårruset och åka ut till landet de kvällarna och Linda tyckte, lite uppgivet, att det var väldans vad jag var upptagen då. Och då, hör och häpna, tackade hon för sig och avslutade samtalet.

     - Tack själv och tack för inbjudan, ändå, sade jag, men då hörde jag att hon redan lagt på luren.


Av Lena M - 4 maj 2011 19:31

Säger det här något om mig, eller om samhällsstrukturen, staden där jag bor eller den allmänna tidsandan? Och i så fall - vad säger det?


Jag flyttade till en ny stad och hamnade i en annan värld. Detta trots att flytten i kilometer räknat inte var längre än fyra. I min nya stad fick jag två nya tobaksaffärer att frekventera - en som ligger lite längre bort, där Posten finns, och en som ligger nära. När jag första gången besöker den ena butiken och killen bakom disken öpnnar munnen klingar stockholmskan fram. Och jag reagerar.


Samma hände i den andra, mer närliggande, tobaksaffären. När jag första gången gick in i den slogs jag av samma reaktion så snart mannen bakom disken hälsade på mig. Och så kommer tanken:  "Han är ju svensk".


Inte för att jag brukar springa i tobaksaffärer utomlands och inte för att alla andra tobakshandlare i Sverige är utlänningar. Men så van är jag vid att i alla tobaksaffärer talar expediterna en svenska med brytning av något exotiskt. Riktigt vad har jag aldrig någonsin reflekterat över. Jag har överhuvudtaget aldrig funderat över på vilken dialekt dessa herrar (för det är nästan bara män) talar. Först när jag flyttade och hamnade i en tobaksaffär där dialekten var så tydligt ursvensk med stockholmsklang hörde jag.

Alla behöver en egen och nära tobakshandlare. Livet är inte fullödigt utan dem. Att lämna in tipset, köpa choklad, fylla på kontantkortet, hämta paket och köpa Aftonbladet måste göras i det godmodiga samspråket med mannen, eller kvinnan (för det händer att det är damer), bakom disken i världens bästa närbutik, tobaksaffären.


Hur de pratar bryr jag mig inte så mycket om. Att de pratar är vad som är viktigt.  



 


Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Följ bloggen

Följ Betraktelser med Blogkeen
Följ Betraktelser med Bloglovin'

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se