Betraktelser

Alla inlägg under oktober 2011

Av Lena M - 19 oktober 2011 20:51

Att ni struntar i om ni lever eller dör kan jag inte lägga mig i. Men kan ni vänligen sluta utsätta mig för risken att leva resten av livet med vetskapen om att er familj sörjer en bortgången anhörig. Låt mig slippa ha människoliv på mitt samvete. Ge mig inte en skuld jag inte förtjänar. Jag är uppmärksam och försiktig, jag håller både avstånd och hastigheten. Trots det har jag ingen chans att upptäcka er. Ni syns inte.


Det här är skrivet till dig i svarta kläder, mörkt hår och svart cykel utan lysen som jag nyss nästan såg susa förbi där jag gick på trottoaren på vägen hem i oktobermörkret.. Och till alla er andra som tror att bilister och busschaufförer ska lämna företräde, hålla undan och hinna bromsa på det att ni icke må bli överkörda, lemlästade eller tvärdö:


Sätt på er reflexer, jäkla dårar!

Av Lena M - 16 oktober 2011 19:48

Dilldoften spred sig från köket. Mamma var rosig om kinderna. Hon hade kavlat upp ärmarna på blusen och runt den smala midjan var ett turkost förkläde knutet. På spisen stod den största grytan fylld med vatten. Det var kräfttider.


Min pappa och farbror hade varit och vittjat burarna på småtimmarna och nu kom pappa in i köket med två plassthinkar fyllda av svarta, krälande kräftor. Jag tittade med skräckblandad förtjusning på dem. De klättrade på varandra där de låg i sina tiolitershinkar, en vit och en ljusblå. Sakta som i slowmotion, rörde de sina klor för att nå en bättre position. Jag tog mod till mig och plockade upp ett par av dem genom att lyfta dem över ryggen med pekfingret och tummen. Försiktigt placerade jag dem på golvet och studerade hur de betedde sig. De gick baklänges! Jag petade på dem och försökte få dem att gå dit jag ville. Jag döpte dem. Nisse, efter min farbror, var den största. Hans lilla fru hette Stina, efter grannens ena ko, och följde i hans spår. Det vill säga, jag puttade henne mot Nisse. Så plockade jag ur ytterligare ett par ur hinken och de blev Nisses och Stinas grannar; Algot och Gertrud. Nu skulle Nisse och Stina gå på kafferep hos Algot och Gertrud. Men de hann inte fram förrän mamma bryskt plockade upp dem från golvet.


      - Sluta med det där tramset nu, sa mamma irriterat och släppte ner Nisse, hans fru Stina och deras grannar Algot och Gertrud i det kokande vattnet i grytan på spisen. De dog inte direkt, men nästan.


Köksfönstret hade immat igen.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skapa flashcards