Direktlänk till inlägg 19 oktober 2011
Att ni struntar i om ni lever eller dör kan jag inte lägga mig i. Men kan ni vänligen sluta utsätta mig för risken att leva resten av livet med vetskapen om att er familj sörjer en bortgången anhörig. Låt mig slippa ha människoliv på mitt samvete. Ge mig inte en skuld jag inte förtjänar. Jag är uppmärksam och försiktig, jag håller både avstånd och hastigheten. Trots det har jag ingen chans att upptäcka er. Ni syns inte.
Det här är skrivet till dig i svarta kläder, mörkt hår och svart cykel utan lysen som jag nyss nästan såg susa förbi där jag gick på trottoaren på vägen hem i oktobermörkret.. Och till alla er andra som tror att bilister och busschaufförer ska lämna företräde, hålla undan och hinna bromsa på det att ni icke må bli överkörda, lemlästade eller tvärdö:
Sätt på er reflexer, jäkla dårar!
Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...
Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...
Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...
I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare. Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...