Betraktelser

Alla inlägg under januari 2012

Av Lena M - 29 januari 2012 18:55

Jag stod längst bort i korridoren, utanför ett sammanträdesrum i väntan på min tur att komma in och hålla en föredragning, förberedd med mina anteckningar i näven. Ute i god tid. Tidtabellen för mötet som vanligt något försenat. Just i slutet av denna bortersta korridor vid den kodlåsta dörren ut mot interntrappan och garaget ligger också ingången till vaktmästeriet. Jag hörde deras eftersmiddagsnack när de ropade till varann över hyllorna.

     - Läget Tompa? Klarar du dig?

     - Ja, för fan, jag är klar med mitt för längesedan.

     - Annars kan jag hjälpa honom, hörs en ny röst ifrån fönsterplatsen. Jag kan vara hans mentor!

     - Haha, du kan få adoptera mig om du så gärna vill!


En kort tystnad medan de slår på sina datorer, sköter det administrativa, tidrapporterar, läser mejl, kollar intranätet.


    - Jaha, imorgon kommer chefen hit alltså.

     - Ah, möte. Då gäller det att skärpa sig.

     - Du tänker väl på vad du sätter på dig för kläder, fint ska det va'.

     - Ja, imorgon måste vi ha kostym vettu!

     - Kostym? Du är rolig du. Det ska jag ha när jag dör. Inte förr.

     - Kostym i kistan? Hasse ställer sig upp och kastar sig in i samtalet. Nä'ru - när jag dör och ligger där i kistan ska jag vara naken.

     Ett lätt fnissande uppstår. Jag tänker mig att jobbarkompisarna föreställer sig Hasse näck för sin inre syn. Och Hasse fortsätter:

    - Med en slips knuten runt pitten!


Vad som händer därefter kan jag tyvärr inte redogöra för, eftersom jag faller dubbelvikt i ett hysteriskt skrattanfall framlänges in genom dörren till vaktmästeriet, tappar mina anteckningar och ber en stilla bön att väggarna är välisolerade in till mötesrummet där chefsdelegationen sitter med sina Viktga Ärenden. Jag vet bara detta: jag gillar våra vaktisar!



ANNONS
Av Lena M - 28 januari 2012 19:04

Men gud vad folk är töntiga!

Carola ger, i sångtävlingsprogrammet som på svenska heter "The Voice", beröm till en av sångarna att ”… där du står i din resning…” och alla börjar fnissa: publiken, hennes hjälpreda, programledare och killen själv, vars sång Carola just håller på att hylla så att han istället borde röras till tårar av glädje.
     Carola ignorerar proffsigt och fortsätter sitt resonemang. Men likförbannat måste programledaren sedan ge henne en pik för valet av ordet ”resning” och då faller tyvärr Carola och börjar bortförklara med att hon menade ”resning av håret på armarna”. Nej, det gjorde hon inte. Hon använde ordet på ett helt adekvat sätt – men idioterna i hennes omgivning är pinsamma ursäkter för vuxna människor.


Pitt.       <----------------- fnissa här.


  /\

   |
   |

rodna här.

ANNONS
Av Lena M - 14 januari 2012 21:01

Det är något som kan hända vem som helst, heter det i en svensk version av en poplåt i dansbandstappning.

Något som ofta händer mig är att jag sitter i godan ro med en vän och pratar och fikar och så kommer det en människa och säger:

     - Ursäkta mig, men vi stänger nu.


Först in, sist ut kan man också kalla fenomenet.

Av Lena M - 2 januari 2012 12:26

Det kunde man gett sig den på.


Jag satt och lyssnade (läs: sjöng för full hals) på den gamla dängan Tänd ett ljus, med gruppen som kallade sig Triad. Som sig bör i juletider. Jag slogs så av tanken hur mycket bättre röst Lasse Lindbom har, än Niklas Strömstedt. Funderade lite på hur det ändå kan komma sig att Strömstedt är den mest kände och folkkäre av dem, när Lindbom borde varit landsidol i årtionden nu.

     Jag tänkte vidare på att inte bara Strömstedts röst är så mycket mesigare än Lindboms, och därför inte förmår lyfta en enda låt, utan att hans egna låtar också är som skrivna direkt för radiokanalen Menlösa hits 104 komma sju. Värst av alla är ju den där låten med den förbannade döda fågeln. Den låten ogillar jag nästan lika mycket som Bär ner mig till sjön med Peter Lundblad som ska allsångssjungas varenda jävla sommar.


Men så kunde jag inte komma på vem den tredje medlemmen i Triad var så jag googlade och fann att det var gitarristen Janne Bark. I texten på Wikipedia om Triad stod också följande att läsa:


"Sedan var det dags att följa upp framgången med en LP. De var osäkra på hur de skulle följa upp sin a capella-hit; det kunde ju inte gärna bli en hel platta med bara skönsång. Det blev en inte helt problemfri inspelning, de tre hade svårt att enas om hur det skulle låta. Niklas hade t ex skrivit en låt som de andra, speciellt Lasse Lindbom, tyckte var i mesigaste laget. Under ett stormigt möte på Riche bestämdes att låten inte platsade. Niklas blev inte glad. Plattan kom ut och sålde hyfsat men blev ingen succé, som högst låg den på plats 44 i maj 1988. Dessutom hade gruppen funnit att de glidit isär musikaliskt, så Triad lades ganska snabbt på is.

(Till sommaren ringde chefen på EMI, och undrade om Niklas kunde få ge ut in den refuserade låten solo. Det fick han; resten är historia: låten var Sista morgonen, starten på Niklas framgångsrika solokarriär)."

 

Försvaret vilar.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Följ bloggen

Följ Betraktelser med Blogkeen
Följ Betraktelser med Bloglovin'

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se