Betraktelser

Direktlänk till inlägg 3 juni 2012

Kan man inte göra III eller Det finns ingen gräns för hur lat man kan bli

Av Lena M - 3 juni 2012 15:53

Minns ni sopnedkasten?

     Det fanns en lucka i väggen på varje våningsplan i flerfamiljshus där man kunde slänga sina soppåsar. De åkte ner i soprummet, i stora behållare i källaren. Nästan magiskt. Så fort påsen under diskbänken blev full knöt man ihop den, gick i strumplästen ut i trapphuset, tog de två stegen över marmorgolvet och slängde påsen i luckan. Plums, man hörde hur den föll. Man behövde aldrig gå ut i regn, ej blåst, ej åska, ej hagel eller drivis. Snö eller högsommar, det spelade ingen roll. Skor och anständiga kläder behövdes aldrig. Barfota eller i strumlästen, med för stora jeans, mysdress eller morgonrock kunde man snabbt avhända sig skräp och matrester. Inga nycklar att hålla reda på och bära. Frihet - sopnedkasten gav människorna frihet.


Nu måste man dels skilja på matrester och andra sopor och ha dem i olika påsar. När en påse blir full knyter man ihop den och ställer den i hallen. När nästa blir full ställer man den bredvid. Så tar man en rajd runt lägenheten och slänger reklam man tänkt läsa men ångrat sig, linsbehållare, godispapper på soffbordet, servetter, tandpetare, korsord och annat som liksom blivit liggande framme på strategiska ställen. Vips har man fyllt en ICA-kasse, som man knyter ihop och ställer i hallen.


Varje morgon är man 1) trött och 2) sen till jobbet. Varje morgon tar man ett stort kliv över ihopknutna plastpåsar i hallen och skyndar till kontoret. Varje kväll kommer man hem och kliver in i lägenheten medelst ett stort kliv över ihopknutna plastpåsar och är trött. När man väl satt sig i soffan och fått något att äta reser man sig inte och lämnar lägenheten mer den kvällen. Detta upprepas nästa dag, och nästa. Högen med soppåsar växer och har fått sällskap av kassar med pappersåtervinning där senaste veckans reklamblad har samlats med klädkataloger och DN Stockholm som någon envisas med att lägga i brevinkastet fast man aldrig bett om det och aldrig läser den.

     Nu kan man inte längre ta ett stort kliv över alla påsar när man går in och ut ur lägenheten, man måste sparka undan ett par för att komma fram utan att ramla över dem.


Det är så himla jobbigt att släpa påsar, matkompost, tunga tidningskassar med nyckelknippan i handen och att behöva snöra på sig skor och sätta på sig en jacka och vänta på hissen, och byngla sig in i den och ut ur den och ställa ner alla kassar en gång till för att kunna öppna porten och sedan ta upp dem igen, medan man håller upp porten med ena foten och har nyckelknippan i munnen och sedan gå i regnpölarna/halkan/modden över gården, ställa ner alla påsarna, låsa upp dörren till soprummet, med all sin kraft slänga upp tidningskassarna för att få dem över kanten till de gröna kärlen, lägga soppåsarna i ett annat grönt kärl och kompostpåsen i ett brunt kärl, som dessutom har ett lock man måste öppna, med den hand man har nyckelknippan i och hoppas jag inte tappar den ner i soptunnan och sedan hela vägen tillbaka, om än med befriande lätta steg och bara en nyckelknippa att bära. Vänta på hissen eller trava fyra gåovänliga trappor upp.


Jag orkar inte.


Så jag tar med mig soppåsarna i bagageluckan till bilen när jag åker till landet (jag ska ju ändå släpa och bära veckopackningen till bilen och den står parkerad åt helt motsatt håll från sophuset) och när jag kommer fram till mitt hus på landet, stannar jag till vid soptunnan (som ligger hela hundra långa meter ifrån huset), kliver ur, öppnar bakluckan och slänger påsarna i min gröna tunna, som eljest skulle innehålla en halvfull påse per vecka för närmare tvåtusen kronor om året, och åker sedan upp till carporten och parkerar. Befriad från sopor.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lena M - 3 augusti 2012 11:54

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Av Lena M - 30 juli 2012 13:59

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Av Lena M - 29 juli 2012 22:15


Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Av Lena M - 23 juli 2012 16:00

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

Av Lena M - 21 juli 2012 17:49

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Följ bloggen

Följ Betraktelser med Blogkeen
Följ Betraktelser med Bloglovin'

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se