Betraktelser

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Lena M - 22 mars 2010 22:20

Vad gör man när suget sätter in och inget finns i skafferiet som duger i gommen?


När en knäckemacka med makrill i tomatsås inte lockar. När den mörka chokladen med blåbär som annars är så god till en kopp kaffe bara känns fadd att tänka på. När ett äpple känns för tråkigt, rödkål för nyttigt, blåbärsoppa inte går att tugga och man inte orkar gå till kvartersbutiken.


Då finner man sig plötsligt i köket, görandes något ingen levande människa sett mig göra mer än enstaka gånger, någonsin.
     Då finner man sig själv i köket bakandes kakor.


Men vänta nu.
     Baka kakor? I ett hem där kakor aldrig bakats, bulldegar aldrig knådats och ord som brödkavel, vetesikt och bakplåtspapper aldrig yppats.
     Men har man sug, så har man.
    

Vad tycker jag är gott? Havre, mandel. Det ska inte vara för sött. Inte segt, men krispigt, frasigt. Smaken av bakpulver.
     Se där - en burk bakpulver finns i skåpet bredvid spisen. En halv påse durumvete står prydligt i en försluten plastpåse. Gud vet vilka bäst-före-datum dessa förpackningar har. Jag tittar inte, jag häller upp en eller ett par deciliter mjöl och en tesked bakpulver. Såvitt jag förstått är andelen mjöl och bakpulver en viktig faktor för ett lyckat bak. Hur stora dessa andelar ska vara har jag förstås ingen aning om.
    

Strösocker finns självklart i skafferiet och ekologisk smör alltid i kylen, även om det inte var många gram kvar just i kväll. En liten filledutt rapsolja hjälper nog till att få kakorna frasiga, vad vet jag. Socker, smör och filledutten får sjuda i en kastrull. Har man inte grädde när man kokar knäck? Det borde bli gott. Men grädde, det finns aldrig i det Johanssonska hemmet. En skvätt mellanmjölk med lång hållbarhet kanske går lika bra. Sagt och gjort. Röra, röra, tjockna, tjockna.


En skrälldus mandlar går i hacken. Beblandar sig med mjölet och bakpulvret (jag är rätt säker på att man ska blanda dessa båda sistnämnda för sig först, så det har jag gjort. Jag har vänt ner bakpulvret i mjölet. Jag är själv imponerad). I med 2-3 deciliter havregryn och så i med geggan från kastrullen. Ugnen på 200 grader, eller 150 kanske. Äsch, 175 låter bra. Rapsolja på plåten så att kakorna inte ska fastna.
     Jag rullar bollar av smeten och lägger på plåten, plattar till dem med handen. Eftersom jag inte har en aning om hur den här smetens beskaffenhet lämpar sig för gräddning gör jag lite olika storlekar och plattar ut lite olika mycket.


Efter sisådär tio minuter tar jag ut de minsta kakorna med en stekspade. De stora behöver längre tid, men jag glömmer bort mig så de blir lite onödigt bruna.
     Sista satsen rullar jag små och låter grädda i 10-12 minuter. De ser smaskiga ut.


Sju havrekakor med mandel till hemlagad "glass" gjord på filmjölk, keso, frysta lingon och en halv burk konserverad frukt i osötad juice, brutalt mixade har avnjutits. Väldigt gott.


Nu vet jag att det är en baggis att baka kakor. Vem behöver recept och sådant? Nej, man tager bara:


  • nästan 2 dl durumvetemjöl med slutdatum december 2007
  • prick en tesked, struket mått, av ett bakpulver från en på dagen ett år för gammal burk
  • en skrälldus mandlar i hackemaskinen
  • mycket havregryn
  • en filledutt rapsolja
  • förhoppningsvis 50-60 gram ekologiskt smör
  • en skvätt mellanmjölk med lång hållbarhet, ännu ej passerad

De tre sistnämnda sjudes i kastrull tillsammans med 1 dl strösocker. Mjölet blandas med bakpulvret, som blandas med mandlarna som blandas med havregrynen. I med rubbet i en lila plastbunke. Häll lite rapsolja på en plåt och stryk ut den med fingrarna. Rulla bollar av smeten till valfri och varför inte varierande storlek. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i sisådär 12 minuter. Ovanstående sats ger många kakor, beroende på storlek och hur många man bränner.


Inget är svårt när suget är stort.

Av Lena M - 19 mars 2010 18:56

Kliver in mellan dörrarna till entrén till Konsum. "Telia" hör jag inte någon säga, eftersom jag går i mina egna tankar och inte tror att en lång ung man som står i entrén till Konsum pratar med mig. Men det gör han, och det vill han uppmärksamma mig på, så han tar mig i armen för att stoppa mig och säger:

     - Ursäkta damen. Telia!

Jag känner mig osäker på vilket svar som förväntas av mig på detta så jag säger utan att tänka det första som kommer för mig:

     - Ett företag som sysslar med telefoni.

Men jag inser direkt att det inte var korrekt svar för han ser väldigt irriterad ut och avbryter mig innan jag svarat färdigt:

     - Telia eller Tele2!

Nu inser jag att jag inte ska säga det första jag tänker, nämligen "två företag som sysslar med telefoni", men jag förstå inte alls de sociala signaler som eventuellt kommer från den unge mannen så jag väljer att stå helt tyst. Han ser min förvirring och hojtar irriterat:

     - Vilket ringer du med?

     - TDC, säger jag kuvad och eftersom han släppt min arm fortsätter jag in på Konsum.

     Köper några saltade mandlar och chokladöverdragna cashewnötter i lösvikt samt en gul lök för totalt 16 kronor. Fullständigt normalt fredagsinköp för vilken familj som helst, antar jag. När jag letar i plånboken efter ett eventuellt bonuskort att betala med hittar jag inget sådant, bara en massa kvitton samt en lapp där det står:

     "Jag har ingen relation till mina tänder".

Vilket jag antar också är helt normalt. Att ha sådana lappar i plånkan, alltså.

Av Lena M - 5 mars 2010 10:59

Igår kväll åkte jag ut till kåken, mitt landställe. Trots att pappa hade varit snäll och skottat biten från "stora vägen" (det är en ringlande grusväg som slutar tre kilometer senare mitt i skogen) fram till min tomt så att jag skulle kunna ställa bilen där (den andra halvan av vägen, till carporten, har jag inte använt på flera veckor nu), så låg det 10-15 cm snö och var lite besvärligt, både att köra och gå i.     
     "Det har tydligen snöat någon decimeter sedan igår då", tänkte jag.

Efter att ha skottat gången till vedbon och runt trappan vid entrén ringde jag pappa. Då berättade han att han hade skottat, just dessa gångar, samt vägen, tidigare under dagen.
     "Klockan halv två gick jag ifrån ditt hus", sa han.
     Klockan var halv åtta samma kväll när jag kom ut. Snacka om otacksamt för pappa, som tyckte han hade gjort så fint och renskottat till mig!

Idag på morgonen ligger det återigen ca 5 sm snö på min sopade trappa och i mina nyskottade gångar. Och uppfarten - ja där ligger det 30-40 cm. Plogvallarna är kvinnshöga. Utan för köksfönstret ligger snön upp till karmen.

Nu ska jag ut och skotta. Vi hörs om några timmar...

Av Lena M - 1 mars 2010 19:09

Telefonen ringde. Det gör den aldrig. Men nu ringde den och jag svarade "Lena" och en mansröst säger tveksamt:

     - Jag undrar om jag inte har ringt fel nu.

     - Jaha, sa jag och tänkte lägga på direkt, för han lät som han inte tänkte säga något mer.

     - Det här är Gunder. Men du känner inte mig va'?

     - Nej, det gör jag inte.

Och så avslutade vi samtalet på vänligt ursäkta och nej det gör inget alls tack och hej-sätt.

     Jag hinner inte mer än lägga på telefonluren så börjar mobiltelefonen som ligger i handväskan i hallen att ringa. Men herregud, tänker jag när jag skyndar dit, känner jag någon Gunder i alla fall? Han verkar ju ha både mitt hemnummer och mobilnummer!  Hinner se ett obekant telefonnummer i displayen. Jag svarar "Lena".

     - Hej, det är Stig.


Jahaja, en Stig känner jag.


Igår fick jag för mig att göra situps, magövningar. Kanske tio stycken. Samt tio stycken armhävningar. Ja, eller armknixningar snarare. Jag har inga armmuskler, så jag klarar inte att göra ens en enda armhävning. Men magmuskler har jag tydligen, för situpsen gjorde jag.

     Idag har jag sådan träningsvärk i magen att jag inte kan resa mig upp ur soffan. Innan jag kom ihåg det där rycket igår när jag kastade mig ner på parketten och gjorde mitt styrketräningspass trodde jag att jag fått framfall, tumör i magsäcken eller tarmbråck. Minst.


Idag har jag postat min förra grannes bankbesked. Ja, någon (det kan väl inte vara Posten?) envisas med att lägga hennes post i min brevlåda. (Det måste vara Citymail). Fast hon bor i en annan stad och har ett annat namn. Och absolut inte samma adress som jag har. Breven ligger inte ens i ett vidaresändningskuvert. De bara ligger där innanför min dörr med korrekt namn och korrekt adress. Fast inte mitt namn och inte min adress då alltså.


Varje gång de lokala nyheterna börjar på tv blir min tv-apparat stum. Tyst. Ljudet försvinner. Det sitter en hallåa och pratar i rutan, men jag hör inte vad han säger. Hämtar fjärrkontrollen, väljer "options" och stegar mig fram till "ljud" och väljer något annat än det som är förvalt. Och vips börjar gubben i rutan att låta. Så här får jag göra varje gång just ABC-nytt börjar. Inte nog med att alla kanaler försvann när jag bytte till ny fin platteve, den censurerar stockholmare också.

Av Lena M - 22 februari 2010 18:43

En kollega berättade om morgonens äventyr att ta sig till jobbet. Tåget hade kommit och gått på minuten och likaså anslutningsbussen. Men när en lastbil hade fått stopp mitt i gatan och bussen blev tvungen att köra en annan väg tog det tvärstopp i en uppförsbacke. Millimeter för millimeter gnetade sig bussen upp, men halvvägs var det stopp. Bussen krängde och hotade att köra på de parkerade bilarna på den trånga bakgatan och till slut fann chauffören för gott att stanna helt. Uppgiven. Det slutade med att en äldre och mer erfaren kollega, som kom körandes från andra hållet i en annan buss, eller i det här fallet nästa buss, fick ta över ratten och pedalerna och köra upp bussen på stora vägen igen.


Jaha, vad var det för intressant med den där historien då, undrar ni. Ingenting, säger jag. Det var en kommetar i den fria berättelsen som fångade min uppmärksamhet. Kollegan sa:

     - Vår chaufför klarade inte av det här väglaget, han var inte van vid det. Det var en färgad kille.


Hoppla. Vad det anbelangar kan han väl ha bott i Sverige i fyrtio år och kört buss i trettio. Eller nåt.


Kollegan hörde själv hur det lät, och rättade sig hastigt:
     - Jag menar inte att färgade förare generellt skulle vara ovana vid vinterkörning, men den här killen var det.


Min uppfattning är att det nog också var precis det hon hade menat från början.  Busschauffören var helt enkelt en ung och därmed tämligen oerfaren förare, såtillvida att han kanske aldrig tidigare hade kört i ett väglag som detta. Att det var en svart kille var totalt ointressant. Ändå hasplade det ur henne.


Det fick mig att tänka att det är väldigt små lådor vi lever i, tankemässigt.

Av Lena M - 18 februari 2010 17:47

Kära skattebetalare!


Ni som med era skattepengar betalar lönen för mig och mina kollegor på Den Statliga Myndigheten , ni ska inte oroa er för att vi slösar med dem i onödan. Full valuta, det är mottot på min avdelning.

Vi har haft seminarium å konferensanläggning. Och sådana seminarier brukar ju vara vilodagar som innehåller mest rast och mat och där inte många timmar handlar om arbete som leder någonstans. Där högavlönade och chefer och andra paschor på huvudkontoren sitter och pöser i godan ro i djupa skinnfåtöljer. Trodde man.

Vi skulle starta vårt program klockan nio, men redan halv nio var alla på plats. För att hinna med även en extra arbetsuppgift efter lunch, tänkte vi sluta förmiddagspasset tio minuter före tolv för att hinna äta lunch utan stress. Men inte förrän fem över tolv satt vi till bords. Där följde vi upp det vi jobbat med på förmiddagen och 35 minuter senare fortsatte vi arbetet. Detta efter att hastigt ha tagit ett beslut att dela upp gruppen, för att utnyttja tiden på effektivaste sätt, så att bara fyra personer åkte på det extra uppdraget medan sex stycken stannade kvar och arbetade. Kafferasten bestod av att vi reste oss upp och hämtade en kopp kaffe och drack medan vi fortsatte arbetet. Samtidigt som vi diskuterade en frågeställning och tog fram en arbetsprocess skrevs minnesanteckningar och färdigställdes en powerpointpresentation, som vi använde för att redovisa för kollegorna när de kom tillbaka. Allt-i-ett för samma pris.


Halv sju på kvällen skulle vi sluta dagens arbete och fem över halv var chefen tvungen att säga ifrån att vi måste avsluta.


- Det vilar inget dödkött runt det här bordet, som en av kollegorna sammanfattade dagen.

Av Lena M - 13 februari 2010 12:46

I et tidigare inlägg redogjorde jag för all jävulskap tillvaron utsatte mig för.
     Hissen står fortfarande aldrig framme på det våningsplan jag ska åka ifrån och jag får vackert gå och bära ett par hundra meter från bilen varje dag för att mina grannar har snott de bästa parkeringsplatserna.
     Reklamen i tv-sändningen som alltid startar i samma ögonblick jag sjunker ner i soffan med en macka stör mig dock inte längre. Alla reklamkanaler försvann nämligen ur min ruta när jag bytte min gamla tjockteveapparat mot en stor ny fin platt. Ett, två, fyra, sex och 24 är allt jag numera kan se. Alltså får jag läsa en gammal tidning istället när jag kommer hem från jobbet. Synd bara att det har blivit så jobbigt att läsa, mina åldersstigna ögon ser ju inget längre. Glo i väggen funkar rätt bra, å andra sidan.

Blomkålen har fått sin rättmätiga standard och är inte längre en zuccini för 69 kronor kilot. Den snälla butiksföreståndare skickade mig ett presentkort på 75 kronor som kompensation för de 45 kronor jag hade betalt för mycket. Rimligt.

Jag har fortfarande inget lyse i köket, inga nya springskor och historien om ett annat par skor och räkningar för dem - den orkar ni inte höra. Eller snarare - jag orkar inte berätta den, för jag blir så arg. 1 300 kronor som jag inte kan få tillbaka och ett par skor jag aldrig har velat ha, fy fan på ren svenska, vad det alltid ska jävlas!

Av Lena M - 11 februari 2010 18:13

Jag ringde till min pappa idag.

     - Hej, det är jag.

     - Hej du.

     - Vad gör du?

     - Jag kom just hem. Jág har varit till sjön för att se hur mycket snö det låg på isen.

     - Hur mycket snö var det då?

     - Mycket.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skapa flashcards