Tydligen har jag missat att recensera den tredje melodifestivalsdeltävlingen. Jag kanske inte tyckte att det fanns så mycket mer att säga, än:

     it hurts, it hurts, it hurts.

Det var i alla fall ungefär så jag kände när jag hörde vinnaren Timotej, så mild att du kan tvätta håret varje dag.

Bidrag nr 1

Jo, han är ju söt, pojken. Mer är det inte.

Bidrag nr 2

Snygga killar, snygga kläder - och balkanmusik är alltid rätt. Tyvärr är låten lite långtråkig.

Bidrag nr 3

Låg inte den här låten på Svensktoppen i fyra veckor 1971? Lika bortglömd av alla som den här blir, redan en minut efter att Espinozan klivit av scenen.

Bidrag nr 4

Vad i herrans namn skulle låtskrivarna med upp på scen att göra? Den här låten, som jag gillar, borde utmärkta dansbandet Highlihgts ha framfört helt på egen hand. Sångaren är söt som socker och tajta vita jeans är alltid helrätt på magerlagda unga män. Snyggare skor och en annan jacka nästa gång, tack och väck med det medelålders paret. Då blir det åtminstone andra chansen.

Bidrag nr 5

Förra året hade vi Rico och i år har vi Pauline. Det här soundet och den här stilen gillar jag. Coolt, rakt igenom. Den här ska direkt till finalen.

Bidrag nr 6

Han hade mig vid första tonen. När Andreas Johnson sjunger känns det... nej, det här är en anständig blogg. Men det är inte mest i huvudet, hjärtat eller magen det känns. Johnson är inte söt, inte vacker - han är läcker.

Bidrag nr 7

Jag gillar inte Nordman och andra sådana där band som påstås spela "folkmusik". Däremot fullständigt älskar jag fiol, helst i just folkmusik. Moréus och hans spelemän från Orsa kan jag inte säga något ont om. Men jag orkar inte med den här låten. Under sista minuten får jag eksem, utslag och allergiska besvär. Men folket, det infantila svenska folket, kommer att rösta detta till final. Det är nämligen fint och rätt att tycka att det är bra. Nej. Ge mig Gärdebylåten istället, då ska jag rösta.

Bidrag nr 8

Vad är det här för människa? Aldrig hört eller sett henne förut. Låten, den vill jag inte höra igen.

Johnson och Pauline ska till final.  Highlights och Dogge ska till andra chansen.

Det var synd att Thomas Gustavsson åkte ut i nattduellen mot Sjöberg. Det är så väldigt lätt att tycka mycket om Gustavsson. Jag har fortfarande kvar varvtiderna från 10 000 metersloppet 1982 - samtliga heat, nedtecknade för hand på kollegiepapper. Fast det har kanske inte någonting med Gustavsson att göra.
    Men det var också ett lovvärt möte mellan en skrävlande långskånk och en klok och mogen man, som den mogna mannen hade förtjänat att vinna. Om inte annat för att få se Sjöbergs reaktion på en sådan nesa.

Å andra sidan är det kul att ha skrävelpellen kvar i programmet. Det tycker nog alla, utom Holm.

Håller, det gör jag på Brolin.

BIdrag nr 1

Att Olas låt skulle gå vidare kändes ganska klart - den var effektiv. Men varför stod han ensam på scen? Så stark personlighet har han inte. Och låten är upptempo och kräver lite show. Han borde ha fullföljt sin succé från Körslaget, som han vann med en snygg manskör. Ett gäng herrar med starka karaktärer i stilrena kostymer skulle varit pricken över i. Han hade ju redan en läcker pianist - det temat borde ha fullbordats.

Bidrag nr 2
Jenny Silvers låt är kanske den melodi jag tycker bäst om. Men jag kände knappt igen Jenny Öhlund. Hon har tagit bort gluggen, sitt kännetecken, sin särart. Slätstruket är inte bäst.

Bidrag nr 3

Shakiramänniskan med Crazy frog-introt kan ni inte få mig att gilla hur mycket ni än försöker. Jag tycker inte om sådan där glad, het och medryckande musik som svenska folket har fått för sig att det är politskt korrekt att älska.

Bidrag nr 4

Sångaren i Pain of salvation är en inkarnation av min åsikt av En Vacker Man. Han har inga fel. Låten är också vacker. Men jag orkar inte med sådana där långsamma sånger.

Bidrag nr 5

Ekborg har kvällens bästa röst. Det blir väldigt tydligt redan vid första strofen. Pompösa musikal-opera-rock-låtar som låter som om Fredrik Kempe har skrivit dem har aldrig blivit mina favoriter. Men även denna genre brukar gå hem hos svenska folket och Ekborgs låt var helt okej med klassisk slutton - så varför gick inte den till final?

Bidrag nr 6

Jessica Andersson är fin. Det är också fint att hon heter Jessica Andersson, i all enkelhet. Sitt eget namn. Hon sjöng en fin sång. I all enkelhet. Ska man stå still och vara vacker i en stram tillbakastruken uppsatt frisyr bör man nog dock ha en snyggare klänning. I en färg.

Bidrag nr 7

Kofta är inte coolt. Det spelar ingen roll att den är röd. Kofta är inte hiphop. Kofta är inte schlagerfestival. Låten var inte heller bra. (Men rimmet "mansgris - finanskris" var kul).

Bidrag nr 8

Jag tycker om soundet i Al Fakirs sång, Jag tilltalas av hans snälla leende och glada ögon. Han är en sextiotalsfigur i 10-talet. Han är bäst i kvällens startfält. En man i kostym, en flygel, en snygg ljussättning - snyggt.

Missförstå mig inte nu - jag tycker Christine Meltzer är mycket söt och framför allt befriande chosefri. Men med så magra armar och ben och med en hjulbenthet som skulle synts även med de knubbigaste lår och bredaste knän och kraftigaste vader är det kanske inte en fluffig maräng på mitten man ska ha som klänning.

Måns Z är bra. Rakt av. Enkel. glad, naturlig. Och javisst - i all sin valpiga ungdomlighet - snygg. När han är 40 kommer han vara en riktig pudding.

En riktig pudding kan man dock inte kalla Dolph. Han är mycket mer än så. Han är läcker, han är maffig, han är kung. Visserligen sjunger han inte live, men det låter ändå som om det är han som har gjort inspelningen. Jag struntar i att virket är förborrat och isen preparerad - Dolph är en svensk urkraft med amerikansk storhet. Han är lång, han är blond, han är stark, han har ett leende som smälter hela jävla ishotellet i Jukkasjärvi. Jaja. Jag var kär i karln långt innan delfinalen i Ö-vik, min åsikt skulle inte ha kunnat bli annorlunda, vad han än gjort och sagt. Bara han är i bild, är jag nöjd.

Och ja - rätt låt vann.

Mästarnas mästare. Jag fattar inte hur de gör. Hur är programmet riggat?

Har alla fått spela in nattdueller mot varandra innan tävlingarna börjar?

Eller är det i deltävlingarna som man styr vem som ska vinna? Och när sisten väljer motståndare i nattduellen - är det i förväg bestämt vem han/hon ska välja, fast de påstår att de lottar eller väljer taktiskt?

Hur ska de annars veta vems karriär de ska se på video i första, andra och så vidare programmet? De har visat Åsa Sandell, Agneta Andersson, Knape, Kranjc, Brolin, Johansson, Sjöberg och Gustafsson. Kranjc blev de tvungna att visa idag, annars hade vi vetat redan innan nattduellen att han skulle vinna den över Ulrika Knape. Visar de allas videofilmer första inspelningsdagarna, och klipper in dem där de passar sedan, beroende på hur det går i tävlingarna? Men är det inte svårt att redigera bort rätt personer ur soffan kring teven efteråt?

Jag skulle behöva se alla avsnitt i repris nu, när man vet vilka som åkt ut. Vilka medtävlare såg man egentligen att de tog farväl av? Har de spelat in kram, tack- och hejdå-scenerna i mörkret från början och visar sedan lämpliga snuttar när det blir dags?

Nej. Jag har inte lyckats klura ut hur det går till. SVT duperar mig, fullständigt.

     Och jag älskar varenda minut av det.

Så började Jens Lapidus sitt sommarprat i radioprogrammet Sommar för ett par år sedan. "Jag heter Jens Lapiiiduss ", sa han med betonat i i andra stavelsen. "Inte Lappiduss, inte Laaapiduss", fortsatte han förtydligande. 

Jag hade just läst hans första bok och i presentationen av sommarprogrammet sades det att Lapidus skulle prata om sitt författarskap. Eftersom det här var ungefär samtidigt som mitt eget engagemang att försöka skriva "på riktigt" såg jag fram emot programmet. Tänkte att det skulle vara spännande att höra en "riktig författare", ehuru dock advokat, berätta om sitt romanskrivande.

     Men när Lapidus tjugo minuter senare fortfarande pratade om uttalet av sitt efternamn genom att exemplifiera alla felsägningar han hört, vad alla släktingar upplevt, vilka andra som hade samma namn, eller liknande namn och när han haft rena exsesser i fonetiska läten - då stängde jag av radion.

Nu har hans bok blivit film och han sitter hos Skavlan. Han rättar inte Skavlans uttal av hans namn vid presentationen. Men han framstår som precis lika humorbefriad och utan självdistans som han gjorde i det där sommarprogrammet.

Jag tyckte inte ens särskilt mycket om boken.

Två trailers - korta förhandsvisningar av kommande program - har snurrat senaste veckan och fångat min uppmärksamhet.

Den ena - på sexan - skrattar jag åt varje gång jag hör den packade blondinen säga:

     "Men ja'alli legat manna kille, säjja!" för att övertyga om sin oskuld.

     Där promillen går in, ramlar konsonanterna ut.

Den andra gäller ett av mina absoluta favoritprogram - idrottsmän som utövar fysiska tävlingar. I det här fallet Mästarnas mästare. Visserligen är Superstars roligare (och varför kör man inte dem från 70-talet i repris, rakt av?) men det är som sagt alltid roligt att se våra riktiga stora idrottsmän (och hit räknar jag även kvinnliga dito) försöka slå varandra i fysiskt ansträngande grenar. I år är Tomas Brolin, Stefan Holm, Patrik Sjöberg, Ulrika Knape och flera andra riktigt stora och kända namn med, jag ser dem alla skymta förbi i förhandssnutten. Men det är en kille som syns i bild vid två sekundsnabba sekvenser, som också är jättekänd, men som jag inte kommer på vem det är! Ytterst irriterande. Jag kommer varken på idrottsgrenen eller hans namn.

    Detta irriterar mig mäkteligen.

Jag klockade ett avsnitt av Robinson. (Ja, med tidtagarur). Av de 90 minuter programtid som avsnittet tar i tv4-tablån pågår själva progammet i 56 minuter. Det skulle alltså ha varit ett entimmesprogram på SVT. Resterande dryga halvtimmen består av 22 minuters reklam från sponsorerna och den kanalegna reklamen för kommande program. Cirka tio minuter av tiden ägnas åt att visa vad som visades förra veckan. Och vad som ska visas den här veckan, dvs rätt snart. Och vad som ska visas efter pausen, dvs om sju minuter. De vackra, men stillatigande och intetsägande, panoramabilderna över naturen har jag dock räknat med i programtiden. Lite blåa hav, beiga stränder och grön vegetation måste vi ha.

Nåväl. Robinson är en kul programidé. Men tänk så hemskt mycket roligare den skulle kunna vara. Och då menar jag inte bara om man kunde få se timmesavsnitten utan avbrott. Nej. Här kommer en bättre version - "the LM edition" - av Robinson. Varsågod - tv 4, SVT - vem som vill - ta den och gör den!

Behåll grundkonceptet: en öde exotisk ö, ett antal personer - säg 16 - väljs ut och skeppas dit. De får bygga sitt bo, föda sig själva och tävla om priser samt att bli årets Robinson.

Men ta bort utröstningen i örådet.

Första veckorna är det alltid några intetsägande typer som man aldrig lär känna, som aldrig får en chans, som känns om utfyllnadsfigurer för att ha några att rösta bort innan själva tävlingen egentligen börjar, som blir bortröstade. Sedan, när det inte är fler kvar än att man börjar få kläm på vad de heter och vilka man gillar, eller älskar att irritera sig på, då röstas de starkaste bort i öråden. De, som vi i tv-soffan gillar att beundra för att de är starka, uthålliga, sociala, smarta, snygga, roliga, vinner tävlingar, klänger i lianer, krossar kokosnötter, slaktar djur och gör upp eld så kung Louie blir grön av avund.

     Varvat med de starkaste - "de största hoten" - röstas de irriterande typerna bort. De som är helt asociala, som antingen är lika talträngda som Wassberg efter ett lopp 1979 eller pratar skallen av samtliga, deltagare och tv-publik, gärna på gräslig dialekt. De som är lata och aldrig lyfter ett finger. De som luras, bedrar, ljuger och baktalar. De som är osedvanligt tjocka. Eller skitgamla. Eller blondinbellakorkade. Udda typer helt enkelt. De - som vi älskar att hata. En dokusåpa utan åtminstone en sådan person är inte en dokusåpa värd sändningstiden.

Därför - ta ut sexton deltagare, skeppa ut dem på ön och behåll dem, tills en av dem har vunnit tävlingen. Låt oss lära känna dem, byta loljaliteter, ändra uppfattning och låt och älska dem och hata dem, på äkta dokusåpamanér. Sexton - därför att då har vi råd att bli av med en handfull som ger upp på grund av tristess, svaghet eller som blir sjuka på ett eller annat sätt. Tio - tolv deltagare är lagom.

Som det är nu börjar man med två lag som senare, när bara några få är kvar, slås ihop. Syftet är att bygga upp lojaliteter som sedan ska hålla, eller slås sönder. Jag säger: gör tvärtom. Låt alla vara tillsammans från början. Låt dem bygga vänskapsband, pakter och skapa kärlekspar och svartsjuka och låt det bli olika gäng av killar, tjejer, äldre, yngre, stadsbor, lantisar och så vidare.

Varje vecka hålls en pristävling. Priset ska vara något man verkligen vill ha på en öde ö, precis som det är nu. Mat, kläder, hygienartiklar, redskap. Den som vinner tävlingen får priset - och valet att behålla det för egen räkning eller dela med sig, till en, två eller alla deltagare. Detta är som gjort för gräl och osämja, varje dokusåpaproducents dröm.

Så kommer det viktigaste - själva Robinsontävlingen. Den ska vara tuff. Fysiskt och psykiskt krävande. Raffinerad, uthållighetsprövande med flera olika moment. Den vill vi se i sin helhet med så lite fejk som möjligt. Den ska spelas in och produceras som en sportsändning. Här ska vi i publiken kunna njuta av skicklighet och styrka, spelande muskler, psykiska kamper. Här ska agnarna sållas från det vete som ska vinna Robinsonstatyetten.

De första veckorna, de som nu motsvaras av när de tävlar i lag, får varje deltagare poäng efter den placering de får i tävlingen. Det ska alltså inte vara tävlingar där en vinner och övriga förlorar, utan tävlingar där man kommer etta, tvåa, trea och så vidare. Poängen slås ihop så att man i slutet av varje avsnitt kan se vem som leder och hur alla ligger till i tabellen.

Okej, nu har det gått några veckor och någon machotyp från norrlandsskogarna leder tävlingen och de flesta kvinnor ligger på den nedre halvan, utom ett par publikfavoriter, tuffa brudar som kan klå vem som helst, både i fysiska och psykiska tävlingar. Nu ska vi bilda lag. Nu ska vi splittra och söndra. Den som leder tävlingen får välja ett lag och den som ligger sist får välja ett. Hur valet går till överlåter jag till producenten som köper mitt förslag. Man kan till exempel göra som valet gjorde i årets upplaga, där de båda får köpslå och resononera sig fram till hur lagen ska se ut. Eller så lottar man, helt sonika (det ger ju också en bra möjlighet att redigera i efterhand ifall lotten skulle göra lagen alltför tråkiga). Eller så har man en tävling där ettan och sisten får svara på frågor och för varje gång de svarar rätt får de välja en lagdeltagare, svarar de fel får den andre välja. Brännbollsmobbning.

Från och med nu blir pristävlingarna lagknutna. Vinsten ska alltid vara något som ger deltagarna i vinnarlaget fördelar jämfört med deltagarna i förlorarlaget. Det vill säga mat. Allt som gör dem starkare och stärker deras möjligheter i Robinsontävlingarna. Nu kan det vara ganska rejäla priser, gärna pizza och kaffe, madrasser att sova på och sådant.

Robinsontävlingarna är fortfarande individuella.
     Men - nu får laget ändå en betydelse. Det lag som har den lägsta sammanlagda placeringssiffran får tillsammans välja ut en i det andra laget som går miste om de poäng han eller hon fick i den här tävlingen. Dessutom - och här kommer örådet äntligen in i bilden (jag förstår att producenter har varit i oroliga) - det lag med den bästa sammanlagda placeringen får rösta, vid sluten omröstning i urnan vid örådet. De får rösta vem i det andra laget de vill ha över till sitt lag. Och i en ytterligare röstning vem i sitt eget lag det vill byta honom/henne emot...
     Är det inte raffinerat så säg?
     Nu prövas alla vänskapsband, pakter och gäng.

Vinnaren utses precis som alltid. De fyra som har flest poäng i sluttabellen går till final, där först en, sedan nästa åker ut i planktävlingar eller vad man nu har tills två återstår och alla deltagare får rösta mellan dem.

Häpp.

Det här programmet skulle jag verkligen vilja se. Om du tycker likadant - skicka länken till det här inlägget till programansvariga på de tv-bolag du tycker ska sända det.