Igår fick jag chevaleresk och vänlig hjälp av två herrar i den yngre medelåldern när jag fick punktering på min bil. Det som överväldigade mig var att de kom till min undsättning helt frivilligt, utan att jag bett om hjälp. De gjorde mitt liv lättare - utan någon som helst orsak och utan vinning alls för sin egen del. Och faktiskt utan att mitt läge var förtvivlat, katastrofalt eller omöjligt. De hjälpte mig bara för att göra min tillvaro enklare. Utan krav på motprestation.
     Sådant - att kvinnor i nöd eller bara en liten retfull knipa - får hjälp av virila män trodde jag bara förekom när kvinnan ifråga är ung och vacker. Åtminstone ung. Och inte uppenbart motbjudande. Därför tänkte jag, inte helt utan viss förtjusning, att oj, är jag fortfarande så ung att jag genererar sådant agerande från männen. Men i nästa sekund insåg jag att sanningen istället kanske är att jag är så gammal att vilken godhjärtad fullt funktionsduglig person som helst känner sig föranledd att rycka in när den äldre tanten förmodas stå hjälplös. En inte alls lika angenäm tanke. Visserligen känner jag mig som en tant, men inte som en gammal tant, som berövats sina fysiska och intelligenta förmågor. 
     Av vilket skäl de goda männen kom till min undsättning igår lär jag aldrig få reda på. Men ett par timmar senare var jag och handlade i ett varuhus - stormarknad heter de kanske nuförtiden - och när jag skulle betala i kassan kom en ung kassörska och sa att hon öppnade sin kassa och att jag var välkommen dit istället för den kö jag stod i bakom en tant (ja, en riktigt medelålders en) med två fyllda vagnar. Men medan jag förflyttade mig med mina sju böcker till den unga tjejens kassa hann ett par tränga sig före mig. Den unga kassörskan avvisade paret med orden: "Tyvärr, ni får vänta, jag har lovat den här tjejen att expediera henne först."
     Hon kallade mig tjej. Förutom att det var ett mycket sympatiskt och respektfyllt agerande av henne så räddade hon mitt självförtroende för ytterligare en tid med sitt spontana ordval.

Fan ta den som hjälper mig bära för att han tror att jag är svag. Ve den som försöker förklara saker för mig för att jag anses inte begripa. Bered istället vägen för mig, för att jag är en tjej som är värd det. Du får ingenting för det, utom mitt leende och min tacksamhet.
    

 

Joey

7 juli 2008 14:04

Shit ba! Vilken kåsör du är!

 

prof.baltazar

8 juli 2008 20:13

Jag håller med! / Catrin

 

Eva

8 juli 2008 20:34

Och en reflekterande människa.

 

Lena M

7 augusti 2008 12:07

Åh, jag tackar och glädjs åt era fina beröm!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...