Betraktelser

Alla inlägg under augusti 2009

Av Lena M - 30 augusti 2009 21:50

Ingen parkeringsplats att finna på hela Östermalm. Varenda ruta, varenda gatsnutt, alla tillgängliga inte alltför olagliga platser är upptagna av parkerade bilar. De som inte tillhör de stackars innerstadsborna tillhör någon som ska springa Tjejmilen eller en anhörig till henne. Det är kö hela vägen in på Valhallavägen. Jag ångrar att jag inte tog cykeln och parkerar sedan ett par meter för nära ett övergångsställe på Sandhamnsgatan (eller någonstans i dess närhet - jag är inte så bra på Östermalm).


På min väg till min postering vid radiohuset passerar jag över hela gärdet, rundar människor, tält och kravallstaket. Speakern, som inte är Clabbe till min besvikelse, skickar iväg startgrupper med hög och exalterad stämma.

     Så ser jag en lång mur av människor, kvinnor, som står på en lång rad rakt över fältet. "Vad står de där för?" undrar jag, är det någon avspärrning bakom dem? Nej. Då ser jag - människomuren utgår ifrån en rad blåa holkar, några bajamajor på rad. Jag går långsamt över gräsfältet och räknar. Det står 152 damer i kön. Startskottet för den andra startgruppen går just. Jag stannar till vid den sista damen i kön och säger:

     - Nu är det bara 151 före!

Hon blänger bara på mig, oförstående. Kanske förstår hon inte svenska.


Efter tio minuter närmar jag mig radiohuset och hela tiden möter jag tjejer, kvinnor, damer, tanter i alla åldrar som i lugnt mak är på väg mot starten.


Efter en halvtimme passerar täten. Eller snarare - först kommer Isabell, som fick barn för något halvår sedan. Någon stund senare kommer Lisa, som springer fort, om ej vackert. Ytterligare en liten stund senare passerar småbarnsmamman Malin, som innan hon bildade familj var elitsnabb på betydligt kortare sträcka än en mil. Det var ingen spännande tätstrid, direkt. Inte oväntad heller.

     Sedan passerade kvinnor i en strid ström. Jag slogs av hur många det var som var snabba och hur många av dem som var väldigt snygga. En kvinna såg ut som en pojk. Då tänkte jag på Caster Semenya. Och på det faktum att vi kvinnor kommer i alla former och storlekar och utseenden.


Leden tätnar och jag gläds åt att inte behöva springa. Jag säger till mina kamrater i hejarklacken:

     - Vilken tur att jag inte springer, så vi slipper stå och vänta på mig.

De nickar och ler instämmande.


Vid målgången träffar vi våra kompisar som sprungit loppet, och gjort det bra. De som springer milen under 50 minuter ska stå i startgrupp 1, som startar samtidigt som elitledet som står allra främst. Det är 3000 platser i startgrupp 1, eliten oräknad. Två av mina kompisar stod i den här gruppen. 

     - Jag ställde mig ganska långt bak i gruppen eftersom jag räknade med att hamna nära 50 minuter, berättade den ena. Men det gick inte att springa förrän vägen delade sig.

     - Men, sa vi andra, den delar sig ju inte förrän vid Djurgårdsbrunns värdshus, vid kanalen. Dit är det ju långt!

     - Ja, minst ett par kilometer, men det gick inte att springa i sin egen takt förrän då. Det fanns ingenstans att springa om, det var ett tjockt fält hela vägen. Och när gafflingen tog slut blev det trångt igen.


Där ser man. Även från första grupp är det alltså trångt.


En annan bekant beskrev hela Tjejmilen i en enda mening: 

     - Första året jag sprang Tjejmilen, då visste jag inte att man skulle ställa sig längre fram än man borde.


Varmt och eländigt var det också, som alltid. Nej. Tjejmilen är inget för mig. 

     Efter tretton genomförda Tjejmilar så vet jag med bestämdhet at det är så.

Av Lena M - 28 augusti 2009 14:21

Om ni hittar en tomat, som ni har glömt äta upp, i skafferiet och den vid upphittandet är stadd i långt gående förruttning - tappa den inte på köksgolvet där ni dessutom har en sprillans ny tröd trasmatta.

En rutten tomat av normalstorlek innehåller mer kladd än man hade anat.

Av Lena M - 24 augusti 2009 21:43

Man kan ju inte sitta och titta på VM i friidrott hela tiden, dag ut och dag in. 

     Jag behövde ett brejk,

     Så jag for till Norrtälje på fredagskvällen direkt efter jobbet för att följa veteran-SM på plats. SM i friidrott alltså. För veteraner, gubbar och gummor från 35 år och uppåt. En kompis - en gammal man tävlandes i klassen M45 - skulle springa 5000 meter och jag fick äran att heja fram honom till ett prydligt personligt rekord. Men efter målgång fick jag skynda mig hem för att inte missa Linus.


Nu visade det sig ju att det hällregnade i Berlin och att höjdhoppet var framflyttat. Linus gjorde en okej insats och medaljstriden blev spännande till slut. Men nog hade jag haft lite högre förväntningar på höjdtävlingen, trots allt.


Lördagen var den första förmiddagsfria dagen vilket kändes frusterande. Inte förrän tjugo i tolv startade herrarnas maratonlopp. Redan efter en dryg timme ledsnade jag. Jag - som annars älskar långa sporter. Men efter evinnerliga turistbilder över Berlin och evighetslånga reklampauser stod jag inte ut - utan åkte till veteran-SM igen.

     I Norrtälje missade jag precis de äldsta männens 1500 meterslopp, vilket gjorde mig djupt besviken och upprörd. Den siste 80 plussaren gick i mål just som jag kom in på arenean. Men enligt programmet skulle inte ens 75:orna ha startat än. Oförskämt av arrangören! När jag lugnat ner mig kunde jag istället njuta av 200 metersloppen i fallande åldersordning.

    Att se herrar fyllda 55 år hoppa på 2,70 i stav var en fascinerande upplevelelse. Att sedan åka hem och direkt se stavhoppningen från VM där de något yngre seniorerna hoppade på 5,80 blev därför än mer fascinerande. Men jag blev besviken på Jengmannen.


Söndag i Berlin avslutades med enbart damernas maratonlopp mitt på dagen och ett kort eftermiddagspass. Och en tomhet fyllde mitt bröst.


Till helgen blir det Finnkamp.

Av Lena M - 20 augusti 2009 22:42

Nicklas Wiberg har just satt svenskt rekord i tiokamp - slog Dagårds gamla med tre (!) poäng. Han kom sjua totalt. Både han och Almgren har gjort en fantastisk tävling. Det är starkt att prestera på topp under ett mästerskap.

     Men tror ni "dagens tv-värd för VM", det förhatliga TV4, bryr sig? Inte ett smack! Med hjälp av finsk tv och radiosporten lyckades jag få se den avslutande 1500 meterslöpningen. 

     TV4 tjatar om Bolt och kallar sig för "TV4 Bolt" - så otroligt töntigt.  

     Det pågår en högintressant tiokamp med två heta svenskar. Men TV4 ägnar sig åt reklampauser och att fråga varann (studioreporter, studioexpert, kommentator och expertkommentator och några läktarreportrar) hur de upplever att få ropa "Nitton å nitton" och hur nervösa de är. När Vlasic gör ett försök på världsrekordhöjden - då intervjuar de en skäggig tysk ute på sta'n. 


Snälla statsministern - du måste klubba igenom ett förbud för TV4 att sända idrott på mästerskapsnivå.


Nej, TV4 skiter i duktiga svenskar. Om de inte heter Emma Green. Då haussas de upp och ska ta brons efter Vlasic och Friedrich.

     Vlasic vann igen. Juhlins analys av Friedrich: "Hon hoppar för lågt". 

     Och Emma Green, ja hon satte i alla fall ingångspers med 1,87. Att det inte gick så bra sedan var, enligt fästmannen, tvåhundrametersfjantarnas fel.


Har ni förresten sett att Martin Rolinski är med i VM?


Jag förstår inte snacket om att Caster Semenya inte skulle vara kvinna. Det är väl klart som sjutton att hon är. Det är väl många fler än hon som har platt bröst (alla höjdhoppartjejer t ex) och ett manligt ansikte och framtoning. Det i sig är inte skäl att ifrågasätta.

     För övrigt ser Nicklas Wiberg ut som en flicka.


SVT är bättre än TV4 på allt.


Gärderud säger Jussin Bolt (med samma uttal som russin). Det tycker jag är gulligt. Peter Jidhe säger You Sane Boolt.


Jeng - den grabben kan konsten att göra underhållning på hög nivå!


Och så - 19,19 - kul, kul.

Av Lena M - 19 augusti 2009 19:33

Alltså. Om man klär sig - på arbetstid! - i knäkorta jeansshorts och småflicksblus med broderade blommor och rysch och pysch och sätter upp det locktångslockade håret på ENA sidan av huvudet och fäster luggen med ett spänne och pryder sig med en medaljong i halskedjan - ser man då inte, som den redan halvgamla kvinna man är, ut att vara ännu mycket äldre eftersom hon så uppenbart försöker se yngre ut genom att klä sig som en liten flicka?


Jo. Det gör hon.


Jag tycker inte man borde få kalla sig idrottare om man ser äldre ut än vad man är.


Sedan tycker jag man borde förbjuda fetma också. Det är så störande med tjocka människor. Särskilt om de har mage att vara världsmästare eller - gud förbjude - visar sig vara smarta.


Jag tycker alla i VM ska vara 180 cm och väga 70 kg, ha hår på huvudet, men inte på ryggen och axlarna, ha max en tatuering på max 10 cm. Om de har örhängen får de inte ha mer än ett per öra och helst inte svarta pärlor om de är män. Kvinnor ska vara kvinnor. Rött hår får inte bäras tillsammans med vitt pannband (tomteluvavarning) och alla ska ha shorts och linne. Utom kommentatorerna.


Och alla ska hoppa nio meter i längd. Varken mer eller mindre.

Av Lena M - 17 augusti 2009 22:00

Stora pojkar och små hål.

     Hur får de ut släggan i öppningen? Jag håller andan varje gång.

     Och hur får man tag på självmordsbombare som planfunktionärer?


En fallen ryska.

     Snyggast i VM. Säkrast i VM. Då faller man tungt. Tårar för Jelena.


En cool Kenenisa.

     57 på sista varvet. Andra femman på lite drygt 13 minuter - tio sekunder snabbare än det svenska rekordet. Rekordet på 5000 meter alltså. Första tre någon halvminut snabbare än Sara Wedlunds gamla rekord.

     57 på varvet. Fattar ni hur fort det är? Det är 14,15 per hundring. Snabbare än den mulliga samoiskan hade på sitt 100 meters kvallopp igår. Och sextiotrevarven som Tadese och Bekele radade upp - under 16 per hundra meter. Vad gör du på 100 meter? Jag gör väl 16 på 60 meter i dagsläget!


Jag säger som Olle i Pistvakt:

     - Vilken dag!

Av Lena M - 16 augusti 2009 21:56

9,58.


Det var så mycket jag skulle säga om Usain Bolt. Om hans underbara sätt att dansa avslappnat i mål på tider som de flesta sprinters bara har kunnat drömma om. Hans härliga leende mot Bailey i kvarten. Mina minnen från 1988 och hur jag för första gången sedan dess längtade så mycket till hundrametersfinalen. Dra paralleller till 9,79-euforin jag kände. Och trots att tiden ströks och Johnson var dopad så kan ingen ta ifrån mig den känsla, då, exakt när det hände. Det var så ofattbart snabbt. Och nu skulle vi få se den som redan gjort en tiondel snabbare tid avstannande.


Allt det här och mer därtill skulle jag ha skrivit om.


Men med tårar i ögonen, andfådd med hög puls och ett stort leende i hela ansiktet kan jag bara skriva en sak.


9,58.


9,58.

Av Lena M - 16 augusti 2009 20:19

Det är bara att konstatera att frottépannbanden är tillbaka.


Jag trodde det bara var Bershawn Jackson som fick ha sådant pannband nuförtiden. Att han hade dispens.


Men nu dyker de upp inte bara på 400 meter häck utan även på 100 meter. Och i längd. Matchade med illrött hår.


Isses.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skapa flashcards