Jag drömde att jag var inbjuden till en stor fin fest, bland överklass och kändisfolk. Av någon anledning var det en mängd ”vanliga” människor där också, och vi undrade varför just vi blivit inbjudna för att agera någon slags utfyllnad och pittoreskt inslag av minglande. Den som arrangerade festen och i vars gigantiska villa med tillhörande trädgård vi var, var Olle Adolphsson, ni vet, sångaren.

Jag gick omkring i massor av rum som alla var fyllda av folk. Min kusin Birgitta var där och även hennes mamma, min moster Gertrud (som i verkligheten varit död i några år). Ronnie Hellström satt vid ett bord och pratade med folk. Pontus Enhörning gick omkring i rummet. Så blev det dags för mat och vi samlades i matsalen. Tre olika killar kom fram och pratade med mig, kontaktsökande, medan vi tog en fördrink och letade sittplatser. Snygga trevliga män. En av dem kom och satt sig bredvid mig vid matbordet. Han presenterade sig som Byron. Det kändes jättetrevligt att ha honom till bordskavaljer men strax kom Jarl Kulles fru och satte sig på min andra sida och krävde min uppmärksamhet. Hon presenterade sig som värdinna och fru i huset. ”Känner du inte igen mig?” frågade hon. Och det gjorde jag ju, som Jarl Kulles fru. Det förbryllade mig, för tidigare hade jag pratat med en annan kvinna som hade pratat om ”vårt hus” och visat trädgården och förklarat hur man gick för att komma till altanen osv. Henne kände jag inte igen sedan tidigare, men eftersom jag heller inte har en aning om vem som är Olle Adolphssons hustru så tog jag för givet att det var hon. Men nu satt alltså Jarl Kulles fru på min vänstra sida och kvittrade med sådan där självklar bestämdhet som överklasskvinnor kan ha.
     Nåväl, vi var cirka 8-10 personer vid vårt bord och Kullskan hittade andra att ägna sig åt och jag kunde prata med Byron igen. Han kändes mysig. När middagen var uppäten kom en annan av mina ”kavaljerer”, en blond smal man i 40-årsåldern med ungdomlig utstrålning. Han hade en stor karaff med en lätt gulfärgad vätska i. Den ställde han på bordet bredvid mig med orden ”Jag tänkte att jag ska ta hit den här. Vill du ha sprit?”. Jag och alla i närheten skrattade. ”Vill du ha sprit” – inte världens tjusigaste bjudreplik kanske.

Ny scen. Alla minglar omkring i många olika rum. I vissa lokaler är det dans. Mitt i huset finns en stor bar där man kan köpa vad man vill dricka. Eller kanske var det gratis? Jag vet inte, jag var aldrig till baren. Jag gick omkring i alla rum och spanade efter någon av de tre männen som jag pratat med tidigare. Det skulle vara roligt att dansa med dem. Problemet var bara att jag inte var riktigt säker på hur de såg ut. Ibland såg jag en lång mörk man med markerade drag som påminde om Byron. Jag såg också flera korta smala killar med blond ungdomlig frisyr som skulle kunna vara min spritbjudarkavaljer. Men jag var aldrig säker på om det var de, så jag vågade inte gå fram. Tänkte att om jag går omkring överallt så kanske de ser mig och kommer fram och pratar. Eller också dyker det upp någon annan som jag känner. Jag hade tidigare skymtat en arbetskamrat till mig. Kanske fanns det flera kollegor, kompisar och släktingar som var här som pittoresk utfyllnad. Men nej. Det var bara min kusin och jag som gick omkring på festen.

Ny scen. Festen är slut. Folk håller på att städa efter sig. Snart kan man inte se att det varit en stor fest i lokalerna. Fast nu är det inte den stora villan längre. Nu befinner vi oss i en klubblokal vid en idrottsplats, snarare. Jag säger till kvinnan som går och plockar skräp bredvid mig att det kan väl ändå inte vara vår sak att städa. De måste väl ha beställt städning. Okej, nu har vi redan plockat undan det mesta, men vi kan ju inte torka golv och bord, vi har ju inga trasor eller andra städattiraljer. Jag tycker att vi ska gå hem.
     När jag är på väg ut genom dörren stöter jag ihop med en man med hund, en ganska stor beige vovve med kort krullig päls. Hunden ligger ner vid mina fötter, men så reser den på sig och trycker sin bakdel mot mitt ben och jag klappar den och hoppas den ska ha förtroende nog för mig att vända sig mot mig så jag kan gosa lite med den. Men nejdå. Hunden står bortvänd från mig och börjar slå med sin nos mot min fot. Hans nos är hård som en kokosnöt och det gör satan så ont. Jag säger nej och fy och försöker mota bort hunden, men han bara slår och slår med huvudet, upp och ner som en klubba mot mina fötter och pressar mig mot väggen med bakdelen av sin kropp. Jag tittar på husse och vädjar om hjälp. Men han bara står där och skrattar och säger att så där gör hunden jämt.

Ny scen. Vid utfarten från idrottsplatsen (och nu är scenen idrottsplatsen hemma i byn) är en personbil på väg ut från parkeringen när ena däcket ramlar av. Jag ropar till föraren, och fångar upp däcket som är i rullning och både föraren och jag säger att det var ju tur, att han inte hann köra ut på vägen. Han kliver ur bilen och sätter på däcket igen och kör ut på vägen. Efter några meter, när han börjar få upp hastigheten, så ramlar däcket av igen och rullar ned mot utfarten. Samtidigt kommer en annan bil i hög hastighet och när den kommer upp en bit i motlutet så ramlar ett däck av från den också. Detta är en lite större och vräkigare bilmodell med extra stora och breda däck. I den här hastigheten utgör det rullande däcket en fara. Vi som står vid uppfarten, springer några steg åt sidan. Medan vi står där och förfäras kommer ytterligare ett däck rullandes och strax därpå ännu ett. De kommer från bilar som passerar på vägen förbi idrottsplatsen. Jag går upp mot klubbhuset för att ringa polisen och rapportera trafiksäkerhetsfaran som föreligger. Innan jag hinner ringa stöter jag ihop med två väktare, som varit i tjänst under den stora festen hos Olle Adolphsson, och nu är på väg hem. Jag rapporterar till dem istället.

Där tog drömmen slut.

Inte så underligt att jag försov mig rejält i morse, eller hur?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...