Direktlänk till inlägg 12 juli 2010
Man lär sig något varje dag.
Idag har jag läst en bok av en norsk författare, handlingen utspelar sig I Oslo och Bergen. Städer som ligger i Norge, vårt västra naboland. Så nära, men ändå så exotiskt, jämförelsevis.
Det var en mycket välskriven bok, såväl rent språkligt som sett till intrigen. Men i ett stycke fastnade jag och glömde bort handlingen. Det dök upp ett rent faktafel. Ni vet sådana där, som bara inte får förekomma i romaner, att en person i något av de första kapitlen beskrivs som "lång och gänglig" och senare i berättelsen träder fram som en 162 centimeter lång man.
I det här fallet handlade det om en exhustru som ringde på hos huvudpersonen, som var hemma i sin lägenhet i Oslo. Han öppnade dörren, de drogs som av magneter, så fel, men ändå av nödvändighet så rätt, till varandra och förenades i en häftig kyss, innan de ens sagt hej och innan hon ens fått av sig kappan.
Ni kan se det framför er?
Vi förstår att detta kommer att fortsätta in i lägenheten medelst ett passionerat avslitande av kläder som lämnas som ett spår genom hallen och vidare mot sovrummet där de praktiskt taget nakna faller i sängen och älskar intensivt, så som man bara kan göra när behovet är dolt och undertryckt sedan lång tid tillbaka. Eller hur?
Men innan vi hamnar i sängen, medan vi ännu är kvar i tamburen och i den där första magnetiska kyssen - där blir det fel. Faktafel. Där händer följande: ".. hon sköt in honom i hallen, sparkade igen dörren med hälen, tog hans ansikte med bägge sina händer och kysste honom glupskt."
Vänta nu - ser ni det fortfarande framför er? "Sparkar igen dörren med hälen".
Föreställ er själva hemma i er egen hall, när ni just har öppnat ytterdörren och där utanför står en fortfarande älskad och åtrådd make/maka. Ni faller i varandras armar och du trycks in i din egen hall av denna man eller kvinna (välj det som passar dig bäst, för inlevelsens skull). Kan du se hur dörren sparkas igen framför dig, bakom ryggen på din ännu älskade, och stänger omvärlden utanför?
Nej, det kan du inte. För hur skulle en vidöppen dörr kunde stängas av en mänsklig fot hos en människa som är halvvägs in i din hall och har händerna runt ditt ansikte medan du själv omfamnar henne med dina? Ni måste släppa taget om varandra, din älskade måste släppa taget om ditt ansikte, ta ut tungan ur din mun, vände sig halvt om, sträcka ut den lediga armen, ta tag i dörrens handtag och dra igen den. "Hon drar igen dörren med en lösgjord hand" skulle det ha stått, inte "hon sparkar igen dörren med hälen".
Senare samma dag.
Jag är på badstranden och har just kommit upp ur plurret och sitter och självtorkar i solstekande västliga vindar. Bredvid mig sitter, står och ligger en familj, också i upptorkningsskede. De två kvinnorna för ett samtal som jag inte lyssnar till, men hör plötlsligt en lösryckt mening med orden "varför går era dörrar utåt?". Jag lystrar, och för att vara helt säker på vad historien gick ut på frågade jag kvinnan som berättade den. Kvinnan, som är svenska, men har bott i Italien i trettio års tid och nu var och hälsade på i sitt hemland, berättade vad en granne till henne i Italien hade sagt, när han hade tittat på svensk film. Han undrade varför "ni svenskar" öppnar ytterdörrarna utåt. Något sådant hade han aldrig sett, hemma i Italien.
Jag insåg att den norske författaren inte hade begått något faktafel i sin bok. Felet låg hos läsaren. En läsare som aldrig besökt så exotiska länder som Norge och Italien. Där dörrarna går inåt.
(vilket för övrigt är en låt av den begåvade svenska pop/rock/vissångaren Magnus Lindberg)
Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...
Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...
Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...
I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare. Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...