Hur i allsindagar kan någon överhuvudtaget komma på tanken:

     - Nej, men om man skulle börja springa 3000 meter hinder?

Så fånigt. Ställa ut bockar på löparbanan. Att springa så fort man kan på en given sträcka. Att komma först i mål, att vinna - det är begripligt. Springa fortast, hoppa högst eller längst, kasta längst - genuina tävlingsmoment.          

     Tresteg är befängt. Nu ska vi tävla i vem som kommer längst på tre ben. Och nu ska vi se vem som hoppar högst i motljus. Nej. Konstruerade påhitt är det bara.

Men nu finns de, våra standardiserade friidrottsgrenar och alla har sin charm och sin historia och sina stjärnor.

Men som atlet - varför satsa på 3000 meter hinder? Som ung börjar man springa. Man tränar och nöter tartan vareviga dag för att bli snabbare och snabbare. Somliga gillar att springa snuskigt fort, men inte så långt. Andra gillar att pressa sig hårt längre sträckor. När kommer tanken:

     - Nej, men om man skulle börja springa 3000 meter hinder?

Det måste vara fruktansvärt jobbigt att behöva hoppa över hindren. Höga åbäken. Nästan en meter, om man är man. Till råga på allt ställer man en av bockarna framför en damm. Som man fyller med vatten. Djup, är den också, dammen, man bottnar inte (hm, nåja, men ändå, 70 centimeter räcker långt upp på låret). Och alla vet hur läskigt det är med kippvåta skor!

Att hålla högsta fart i tre kilometer är hur jobbigt som helst, det vet alla som någonsin gjort ett Coopertest eller alla som sprungit elljusspåret (som visserligen aldrig är mer än tvåånhalv). Att någon vill lägga till hinderhopp och dammplums är för mig obegripligt.

För oss alla som är födda på 60-talet eller tidigare och upplevde Anders Gärderuds lopp i Montreal  (och Dan Glans "ligger sexa!") vid våra tv-apparater har dock 3000 meter hinder en inmutad lockelse.

     Och ingen som någon gång sett Moses Kiptanui löpa glömmer den skönhetsupplevelsen.

     Numera älskar en nation unisont Musse.

     I förmiddags, om inte förr, tog Ulrika Johansson några långa kliv in i vår folksjäl.

3000 meter hinder är en speciell gren. Vi älskar den, vi njuter den, vi våndas den.

Men vem i allsindagar kommer på tanken att börja tävla i 3000 meter hinder?

     Det är väl jobbigt nog att springa?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...