Jag måste berätta en sak. Ni kanske läste mitt senaste inlägg och vet därför att jag utsattes för omänsklig tortyr. Ni vet därför att jag inte har någon egen skuld i vad som nu har skett. Men det gick några dagar. Sedan köpte jag den där, Fazer blå med hasselnötter. Den visade sig till och med vara en 250 gram stor chokladkaka. Har inte den där trenden att allt ska vara gigantiskt avtagit än? Bara storleken gjorde att den inte kändes riktigt lika god som jag hade drömt om. Men jag åt. Halva kakan fick jag i mig. Lätt besviken över att inte känna den där överjordiska lyckan och välmåendet. På en skala 1-10 var den en sexa-sjua. Inte mycket att komma med, i sammanhanget. Jag lade undan den oätna halvan i skåpet. Något sådant har jag aldrig gjort förut i hela mitt liv.

Det blev dag två. Dags för Andra Halvan. Och tänk - nu var den sådär god som hasselnötschoklad ska vara. Jag hade med lätthet kunnat, och velat, äta upp dubbelt så mycket. Men jag hade ju bara dessa 125 gram att tillgå.

Nu har det gått några dagar igen och det som förvånar mig är att jag inte längre tänker på Fazer blå med hasselnöt. Jag har ingen lust att köpa mer av den, eller av någon annan choklad heller. Jag bara åt den. Och så var det bra. Exakt samma reaktion som när jag tog mitt första återfall, på den 216:e dagen.

Det är märkligt. Och det slutar inte här. Igår öppnade jag en skåplucka för att se om jag hade något lager av knäckebröd. Döm om min förvåning när en öppnad chipspåse stirrar mig rakt i ögonen! Jag har aldrig någonsin haft en chipspåse i ett skåp. Än mindre en öppnad och delvis uppäten. Framförallt inte utan att veta om det. Att jag ätit lite grand och ställt tilbaka den i skåpet är helt osannolikt. Att jag sedan har glömt att jag gjort det är nästintill otroligt. Vad har hänt med mig? Självklart kände jag genast att jag ville äta chips, hellre än en knäckemacka. Och mitt märkliga beteende accelererar. Jag åt en näve chips. Det var inte särskilt gott. Jag åt en näve till. Men ack nej - det blev inget godare. Jag ställde tillbaka påsen i skåpet igen.

Däremot är jag - varje kväll - vansinnigt sugen på frukt. Jag får nästan panik om jag inte har frukt hemma. Att längta efter fin frukt, som plommon, vindruvor, nektariner och ananans är förståeligt. Men nu längtar jag även efter äpplen av alla de slag. Frukt frukt frukt, jag måste ha frukt.

Allt ovan är egentligen bra och frid och fröjd. Förutom detta enda aber: frukt är dyrare och tyngre och mer utrymmeskrävande och inte hållbart lika länge som choklad är lätt, billigt, tar liten plats och kan ligga på lager i evigheter.

Livet är svårt och besvärligt. Och dyrt.

 

Sandra

4 oktober 2008 10:40

Jag har inte köpt choklad på ca 10 år pga allergi, därför fick jag en smärre chock igår när jag råkade se i godishyllan hur STOR en 250-grams chokladkaka är!!! OJ!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...