finns det en pop/schlagerlåt som heter.

Den handlar inte om mig.

Jag är bra på vissa saker, halvtafflig på många men värdelös på just kärlek.

Jag kan berätta om mina besök på dejtingsajter. Eller - en dejtingsajt, för att vara noggrann.

Jag är ganska kräsen (stryk ganska) och har några, som på svenska kallas, hangups, när det gäller viktiga kriterier på en tilltänkt man. Han ska vara lång, han ska inte röka men vara idrottsintresserad och så har jag på önskelistan långt hår och såklart gärna löpare.
     Ja, och "passande ålder" såklart. Naturligtvis ska han bo inom rimligt geografiskt avstånd också.  Men framförallt ska han vara en humoristisk och snäll kille.

Men annars kan jag ta nästan vemfansomhelst.

Men så får jag då mejl ifrån en kille med tillräckligt mycket hår på huvudet och som skriver trevligt och visar prov på både viss intelligens som humor. Killen är 196 centimeter lång. Och istället för att kasta mig över svarsknappen tänker jag så här:
     "196 cm. Är inte det lite onödigt långt?"
och struntar i att svara. För han har katt också, och katter är inte min grej.

Och så får jag ett annat mejl, från en kille som är perfekta 186 cm, inte har ett hårstrå på skulten, skriver jättetrevligt, har hund och röker. Honom svarar jag.

Ett tredje mejl kommer från en som är skitsnygg på fotot (håret är godkänt), sportig, men skriver inte så mycket och är 176 cm kort. Då spricker det. Att, t ex min pappa, är just 176 cm och inte alls kan uppfattas som kort, definitivt inte för kort för mig och att jag varit ihop med killar i just denna längd tidigare - det glömmer jag liksom bort. Och svarar inte.

En fjärde brevväxlar jag med, ett par mejl vardera, när han kommenterar den bild på mina fina raggsockor jag har lagt ut i min presentation med orden:
     "Är det Djurgården eller AIK? Jag kan inte skilja på de där."
     Varpå jag slutar skriva till honom.
  

Man skulle , om man är riktigt skarpsynt, kunna tro att jag egentligen inte alls vill ha en man.

Fast jag hittar tre stycken som är vrålsnygga (en har till och med långt hår, som i hästsvans långt ner över skuldrorna), är ca 180-185 långa, i ålder 45-50 år, bor i Stockholms län, inte har katt, inte röker, som skriver en trevlig presentation.
     Så långt felfria.

     Dem skickar jag mejl till.

     Ingen av dem svarar.

Det har gått tre veckor och däremellan har jag fått sjuttioelva mejl från karlar i ålder från 23 - 68 i längder mellan 168 och 199, boendes från Malmö till Skellefteå, varav några är gifta och en har skrivit minst fem gånger samma lydelse ("hej på dig. jag ska fråga en sak kan vi lära känna varandra?") och en riktig pudding, filmstjärnevacker stockholmsman på 30 år har skrivit lika många gånger men av honom blir jag nervös, han är alldeles för ung och snygg tänker jag.

Ungefär i det här läget ledsnar jag och avregistrerar mig.

Jag har allt jag behöver - jag har er, vänner, som läser och kommenterar det här. Tour de ski på teve. Solsken, glittrande snö, sprakande eld i spisen och en potatisgratäng i ugnen.

Män är bäst när man snubblar över dem. Kärlek och passion har inga krav.

 

Monica

23 januari 2010 14:12

Är det aik eller dif!!!! Jag svimmar. Det var inget för dig.
Men kul skrivet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina betraktelser har flyttat och meddelar härmed adressändring enligt bloggbokföringslagen. Alla tidigare inlägg fram till och med juli 2012 finns kvar på http://lm.bloggplatsen.se men från och med nu görs alla nya inlägg på http://betraktelser.lena...

Juli 2011: 1. Jag tecknar ett mobilabonnemang hos Telia.2. Det ingår 6 mån Spotify och 12 mån Navigator3. Jag frågar försäljaren: kommer dessa båda att upphöra av sig självt om ett resp ett halvår eller måste jag säga upp dem?4. Försäljare svarar: ...

Startade med fika i Älmsta. Himmelskt god ostsmörgås respektive en nötkaka att mörda för och kaffe.   Fortsatte norrut. Kort stopp vid världens ände.   Nästa hållplats Järnboden. Vacker miljö.    Rolig naturstig med konstverk. Riktni...

Mmm. Att en 21-årig kvinna med långt, blont hårsvall ala filmstjärneideal, slät över hela kroppen, med stora bröst och svankandes för att framhäva rumpan, målade naglar, i tilltalande halvprofil, hårt sminkad och med förföriskt leende poserar i offen...

I min egenskap av irriterad konsument har jag börjat tappa greppet. Eller synen, snarare.   Igår hittade jag minsann äntligen en kjol i en modell som jag letat efter länge och en kvalitet som sällan ses och i rätt storlek. Bara så där utan förvar...