Betraktelser

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Lena M - 7 augusti 2011 23:48

Åren går. Javisst. Men då ska inte tala om veckorna. Snacka om att gå!


Kanhända går veckorna dock något långsammare under den mörka årstiden. Och det är mycket möjligt att veckorna rullar i saktare mak när man ägnar dem åt förvärvsarbete.

     Det är också helt klart att de går olika fórt för olika människor. I måndags läste jag två statusuppdateringar från två olika vänner på Facebook. Båda är kvinnor i min egen ålder. Den ena skrev så här:

     "Två härliga semesterveckor kvar att njuta av!"

     Den andra skrev:

     "Hjälp! Bara två veckor kvar av semestern!"


Tjej nummer 2 känner antagligen igen sig i det där med det halvtomma glaset. Och vem har längst semester - den som har fem veckor i rad och saluterar varje måndag, eller den som har fem veckor i rad och får panik den tredje måndagen eftersom det då bara är tre dagar kvar innan hälften av semestern har passerat?


Sommaren är kort, sjöng Tomas Ledin och det var huvudet på spiken eftersom plattan kom samtidigt som jag började förvärvsabeta på heltid och plötsligt hade bara fem veckors semester istället för tio veckors sommarlov. Den förändringen har jag inte hämtat mig från än.


Det är inte sommaren som är kort. Det är jobbet som tar för mycket tid ifrån fritiden. Alla tider på året.

ANNONS
Av Lena M - 31 juli 2011 15:54

Årets upplaga av lästa böcker:


6/6 Rörmokaren av Viggo Cavling

Någon slags deckare om vad som kan hända bakom ridåerna till sossarnas styrande av landet. Lite "balla unga män i Stockholm"-spretto, men bra!


22/6 Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Ännu mera kvinnlig svensk deckare - denna gång i Värmland. Kanske inte jättebra, men en klart spännade story.


27/6 Tackar som frågar, historien om några människor av Jennie Dielemans

En klart annorlunda bok, och läsvärd. Leena Koskela, kedjerökande mamma, Cornelis Schilders, pappa till fem barn han knappt känner, Sussie Bengtsson, hårfrisörska, Jannis Stafilakis den snälla killen och sist men roligast Khosro Azadoust som har problem med sin nya mobil. Den funkar inte, så Khosro ringer till kundtjänst. Vilket är bland det bästa jag läst på länge. Kul bok - läs den!


2/7 Döden skall du tåla av Karin Fossum

Fossum är en riktigt bra författare. Men hennes böcker är för bra, jag orkar nästan inte ta emot så mycket mänskliga känslor och eländen. Ändå är det omöjligt att sluta läsa.


11/7 Engångsligg av Josefin Palmgren

Ja, det var den här pocketboken jag köpte på ICA alltså... Etthundrafemtio sidor tunn och utläst på några timmar. Om en ung kvinna som har praktikplats på en reklambyrå. Och inte ett dugg roligare än vad det låter...


12/7 Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

En av mina favortiförfattare, kanske inte för historierna, utan för hur han berättar dem. Det här är hans senaste bok och den första som inte handlar om vampyrer, odöda och oförklarliga fenomen. Jag kände mig ändå lite snopen, för när jag läst om boken fattade jag  att den handlade om schlagervärlen och "du kommer aldrig mer att se på Allsång på Skansen med samma ögon igen". Men det var inte alls det boken handlade om. Som vanligt i Ajvide Lindqvists böcker handlar det om barn och ungdomar, social dysfunktion, mobbning, utanförskap. Djupt tragiskt. Och mycket bra.


15/7 Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen

Den första boken av tre i Hammarbyserien. Jag har läst den tidigare, men nu har jag även skaffat bok 2 och 3 och ville därför läsa om den första, eftersom jag inte mindes den. Som vanligt minns man ju vartefter man läser och den är bra. Roligt "mordupplägg".  Sedan gav jag mig genast och ivrigt i kast med bok nummer 2 - men inser redan efter någon sida att jag läst även den tidigare. Och då hade jag faktiskt ingen lust att läsa om en bok till. Utan tog istället till en lättsammare bok, som jag lånade av syssling M.

     Den kommer jag inte ihåg vad den hette. Men den var inte svensk. Den var skriven som en mejlkonversation (och enstaka sms) mellan en flicka från det att hon var ca sju år och de människor som kantade hennes liv (mamma, mormor, bästa kompisen, pojkvännen, make, egna dottern osv) tills hon var cirka 60 år. Under merparten av boken var hon i trettioårsåldern och mamma till en dotter som hon fick väldigt tidigt. Lite jobbigt i längden att bara läsa "mejlspråk", eller också är det bara ovanan.


Borta bäst av Sara Kadefors

Rolig bok som handlar om en medelålders kvinna som bor i sin bil utanför ett IKEA-varuhus. Varje morgon när de öppnar går hon dit och gör sina morgonbestyr på deras nystädade toaletter och dricker sedan gratis kaffe som de bjuder på en halvtimme innan själva varuhuset öppnar. Den här boken gillar jag jättemycket, den är en sådan som jag läser och avundsjukt tänker att den här hade jag önskat att jag skrivit själv!


27/7 Döda poeter skriver inte kriminalromaner av Björn Larsson

med undertiteln Ett slags kriminalroman

Jag föll för titeln, författaren har jag aldrig hört talas om. Baksidetexten sa också att detta var en form av parodi av hela kriminaldeckargenren, vilket gjorde att jag trodde det skulle vara en rolig bok. Antaglingen är jag inte tillräckligt litterärt bevandrad för det parodiska gick mig förbi. Jag tänkte: Vad är det som är parodiskt med att skriva en deckare som är precis som alla andra deckare, bara extra mycket schabloniserad, pretentiös och tafflig?


30/7 Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff

Systranas andra psykologiska deckare - nästan lika spännande som den första. Det här är en bok man sträckläser, även om klockan råkar bli ett, två eller fyra på nattkröken!


Nu ska jag använda resten av semesterdagarna till att skriva egna alster istället för att läsa andras. Jag håller på med något som kan bli en novell om redovisningskonsulten Sven. Han står med en gammal blå träningsoverall och en sliten ryggsäck vid starten till en vandringsled. Problemet med att skriva fiktion är dock att man inte vet vad som ska hända. Jag vet faktiskt inte ännu varför han står där, eller snarare inte riktigt varför han hamnade där. Men han letar efter något, så mycket har jag förstått.




ANNONS
Av Lena M - 26 juli 2011 19:06

Vi sitter här o Jaa inte gör något xO  Vi va i går  I dag xD Vi har spelat Wii   VI HAR INGET ATT GÖRA !!! idag så har jag vaknat   klockan halv nio. Jag  steg ypp   åt frukos och  åkt till huset och   målade en lång lång lång   gaderob jobbigt på hög nivå !!   Aja hur har eran dag varit skriv     till mig  


Tyyypph chhhachha ;* nu tyyypph aaah... harh jah ntt gjorth etth shith ! tyyyph, omg villeh vill att jaah ska tyyp bli tttssm med hnmh tyypph vill nttth ????!!.....  fuuuuckaaa erh nuuh BITCHEZZZH ! TYYYPPPHH TJJJARRÅÅH pÖÖÖZZZ ! 

Av Lena M - 25 juli 2011 16:03

  Hur sover jag egentligen? Överkastet nedslängt vid fotänden. Nästan hela täcket har ramlat ur påslakanet. Madrassen ligger halvvägs nedhasad. Bäddmadrassen med underlakanet ligger i en hög uppe vid huvudänden. Tre kuddar är tillknölade ungefär där jag har har huvudet.


Nåja. Såvitt jag vet har jag sovit gott!


Det enda som måhända var en aning märkligt var att jag vaknade av att jag hörde min mammas röst bredvid sängen. Hon sa:

     - Lena, det är dags att vakna nu.

     Med tanke på att min mamma dog för tolv år sedan kan man säga att jag blev lite förvånad. Fast när jag öppnade ögonen stod hon inte där. Och tur var väl det! Dessutom hade hon rätt (som vanligt). Det var dags at vakna.

Av Lena M - 24 juli 2011 11:13

Vad har man för fel om man räknar? En, två, tre, fyra, fem, sex. Det är sex bokstäver i "räknar". R-Ä-K är tre. N-A-R är tre. Två gånger tre blir sex.


Reflexmässigt pågår detta räknande. Helt utan syfte eller funktion. Helt utan vilja.

     Man går förbi ett stort hus. På fasaden mot gatan finns en rad stora fönster. Ett, två, tre, fyra, fem fönster. Två stycken till höger, två stycken till vänster, ett i mitten. Fem. Hjärnan räknar, själv är jag bara ute och går. Jag har inget som helst intresse av hur många fönster just det här huset har. Jag vet inte ens vad det är för hus.

     Man fortsätter sin promenad och kommer fram till parkvägen. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju lyktstolpar står på rad utefter den raksträcka som finns i blickfånget. Sju är svårt. Man kontrollräknar. Tre gånger. Det blir sju lyktstolpar varje gång.

     När man passerar över den lilla bron är det en, två, tre, fyra, fem, sex spjälor i räcket. Framför en leker söta små barn, ulliga gulliga hundar hoppar runt, den lilla dammen ligger spegelblank med blommande näckrosor, solen skiner, himlen är ljusblå, träden blommar. Men det ser jag inte. Jag räknar spjälor.


Allt som står på rad, räknar jag.


Man tar trappan ner från lägenheten för att tjäna tid jämfört med hissen. Man sätter högerfoten på första trappsteget och hjärnan säger "Ett". Man kommer ner till nästa våningsplan och hjärnan har räknat till sexton. Idag också. Nästa våning är också sexton steg. Trettiovå. Och nästa är sexton. Och till och med den sista är sexton steg hög. De första två var 32 steg, alltså är även de sista två 32 steg. Det blir sextiofyra. Jag har bott i denna trappuppgång i två år. Det har aldrig varit något annat än sexton steg per våningsplan. Hör och häpna.

     Men på hemvägen bestämmer jag mig för att även gå upp, för motionens skull. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton. Ett våningsplan avklarat och tre kvar. Och hjärnan börjar om på "ett".

     I äldre hus är det högre i takhöjd. Då är det fler steg per våningsplan. Jag var på en kvällsföreläsning i huvudstaden. Lokalen låg fem trappor upp i ett gammalt hus på det faschionabla Östermalm, nära Strandvägen. Varje våning hade 28 steg. Isses. Det blir 140 steg totalt och motsvarar ju faktiskt nästan nio normala våningsplan. Spänstigt Lena!

     Veckan efter var jag på ett utbildningseminarium. Lokalen låg fem trappor upp i ett gammalt pampigt hus på Östermalm, nära Jarlaplan. Trappan gick i elegant spiral med fönster mellan varje våningsplan. Varje våning var 28 steg. Isses. Väl uppe fick jag ställa mig på den lilla balkongen med järnräcke mot innergården och eftersvettas. "Oj", sa en dam som jobbade där, "jag har jobbat här i två år och har gått trapporna upp en enda gång". Vet du att det är 140 steg upp, frågade jag henne inte, utan lät bara vinden svalka i håret och log vänligt.


Antal bokstäver i ord på skyltar. Saker som står på rad, som fönster, stolpar, träd, människor i en busskö, burkar på en hylla, bilar på en parkering. Antalet vagnar på ett förbipasserande tåg. Trappsteg. Stolar runt ett bord. Sådant räknar jag. Eller jag och jag. Det är min knäppa hjärna som räknar, själv skulle jag hellre låta bli, tänka på något vettigare, som leder mig framåt i livet. Eller varför inte låta det bara var tyst någongång ibland den minut det tar att gå nerför trapporna hemma? Ta hissen istället säger ni. Javisst. Så spänstig är jag inte att jag tar trapporna jämt, oftast använder jag hissen. Gissa hur många knappar det är i den?

Av Lena M - 20 juli 2011 21:15

De här böckerna läste jag förra sommaren:


19/6 Människohamn av John Ajvide Lindqvist

Fantastiskt bra. Gripande. Slås av vilken fantastisk bra författare han är. Men tyvärr syr han inte hop berättelsen på ett sätt som passar mig. Den rinner ut i ett onaturligt inte. Spänningen försvinner och ersätts av en övernaturlighet för mycket. Men det är ändå en bra bok. Det, mina vänner, kan endast en riktig författare åstadkomma.


25/6 Hallonbåtsflyktingen av Miika Nousiainen

Handlar enligt baksidetexten om "en svensk man instängd i en finsk mans kropp" och redan det lockar mig. Berättelsen i boken är också precis så knäpp som man hoppas på. Lättläst. Extra poäng för en fotbollsnörd som jag att alla bifigurer heter som personer inom fotbollsvärlden. Det tog jag redan på den första, en svensk domare. När det sedan dök upp en herr Olsson satt jag bara och väntade på när det skulle framgå att han hette Billy eller Kenta i förnamn. En härlig bok att förströ sig med.


3/7 Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson

Vänner har tjatat på mig länge att jag måste läsa Kajsa Ingemarsson. Föga visste jag att jag råkade få tag på hennes sämsta alster. Lyckans hjul är verkligen en riktigt både tråkig och dålig bok.


13/7 Snömannen av Jo Nesbö

Idag minns jag inte vad den handlade om. Inte ens när jag läser baksidestexten. Men jag vet att den var bra, spännande. Och jag minns att det var genom denna bok jag för första gången i mitt då 49-åriga liv fick veta att ytterdörrar öppnas inåt i alla andra länder, inte utåt som här i Sverige.


13/7 Medicinen av Hans Koppel

Hans Koppel måste ju vara en pseudonym. Undrar vem som egentligen skriver. Säkert någon seriös, välrenommerad författare som skriver lättsamheter som avkoppling. För det här är verkligen lättsamt. Boken är bara 160 sidor tunn med stor text (funkar utmärkt att läsa utan läsglasögon). Den handlar om en medelålders kvinna som ställer upp som försökskanin för en ny medicin därför att hon behöver den ekonomiska ersättningen. Medicinen har dock vissa bieffekter...


14/7 Vi i villa av Hans Koppel

Ännu en tunn bok man läser ut på en dag, och ändå hinner med en del annat. En liten pastisch på medel-Svenssons medel-liv i villaområdet.


15/7 Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson

Okej, jag måste ju henne en ärlig chans. Den här titel brukar många nämna som en bok de läst och gillar. Och visst är den bra, mysig och hemtrevlig. Den har 320 sidor i pocketformen, men jag hade gärna sett att den varit 100 sidor kortare. Det finns en gräns för hur mysigt man orkar ha det.


19/7 En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Marina Lewycka

För ovanlighetens skull läser jag en bok som inte är skriven av en svensk. Men vem kan motså en sådan boktitel? Baksidestexten berättar också om att berättarens 84-årige far blev kär i ett blont bombnedslag till kvinna på 36 år från Urkraina. Boken är bitvis lite trögläst, men hela tiden rolig och välskriven.


31/7 I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra av Pontus Herin

Upplägget är genialt: en överklassgosse uppvuxen i fina Djursholm bosätter sig i invandrartäta förorten Tensta - bara för att uppleva hur världen ser ut där. Han bor där i två år med fru och liten son. Den är lättläst och ganska kul. Men tyvärr blir slutintrycket ändå bara ungefär detsamma som efter Louise Boije af Gennäs bok där en heterosexuell gift överklasskvinna inleder ett lesbiskt förhållande med en bohemisk vänsterkvinna. Nämligen ett pittoreskt besök i "den andra världen", gjord av nyfikenhet och för att samla "chic-poäng", men utan någon genuin förståelse eller samhörighet med den där andra chica världen. Efter ett par år går de tillbaka till sin "riktiga" värld. Eftersom båda dessa böcker har verklighetsförankring, såvitt jag förstår, kan jag bara känna den bittra eftersmaken för de människor de träffat och umgåtts med - bara för att de är nyfikna och som de sedan lämnar, utan saknad. Men läs både Herin och Boije af Gennäs - böckerna är roliga och välskrivna!


3/8 När jag fyller 40 ska jag vara snygg. Rik. Lycklig. Och yngre av Gunilla Bergensten

En journalist som på ett "Bridget Jones"-sätt berättar om sitt eget liv och åldersnojor. Lämnar inget som helst bestående intryck.


8/8 En nubbe och pizza i Alfta av Saw Alonzo

Titeln tilltalar mig. Det är den första boken av tre som handlar om Peppo. Och boken är kul, den är en fars i ordets rätta bemärkelse. Trots detta har jag ännu inte orkat läsa bok nr 2.


Dessutom följande, som jag inte skrivit datum i:


Svinhugg av Marianne Cederwall

Handlar om två medelålders kvinnor som inte beter sig enligt den gängse normen. Väldigt bra!


Finns inte på kartan av Carin Hjulström

Förutsägbar bagatell om en ung journalist. Gäsp. Måste alla som är halvkändisar för något annat i detta land 1) skriva böcker och 2) bli utgivna?


I den innersta kretsen av Viveca Sten

En postjurist som blir ytterligare en i raden av kvinnliga deckarförfattare. Den här befinner sig inte på Gotland eller i Fjällbacka utan på Sandhamn. Inte blir det något bättre för det.


Samt kanske ytterligare ett antal lånade böcker, och som jag därför inte kommer ihåg. Jag kan fortfarande varit inne i min "Kjell Eriksson, Håkan Östlund och Johan Theorin"-period. (Uppland, Gotland, Öland).








Av Lena M - 20 juli 2011 14:30


Vad är det där i taket i hallen?  Som jag får syn på när jag är på väg för att laga mig lite lunch/middagsmat. Har just upptäckt att jag är väldigt hungrig.



 


Hjälp. En jävligt stor gräshoppa.


Dem tycker jag inte om, känner jag. Märkligt. Det tog mig 40 år att bota min hundrädsla och med den försvann det mesta av rädslor även för andra fyrbenta djur och tvåbenta fåglar. Ungefär samtidigt blev jag med hus och stor tomt och plötsligt släppte obehaget för småkryp som flugor, getingar, myror, spindlar, larver, sniglar (utom mördarsniglarna, för dem mördar jag) också.

    Men det här groteskt förväxta krypet, som inte är ett djur, klarar jag inte av.


Jag stänger hastigt alla dörrar i hallen, utom ytterdörren, så att den inte ska krypa iväg någonstans där jag inte hittar den utan istället ska göra det enda vettiga - hoppa ut genom den öppna ytterdörren till friheten.

     Nu visar det sig dock att den här grönhoppan är allt annat än just vettig.


   


Den kryper förnöjsamt uppochner på innertaket. I min hall. Hungern kurrar i min mage.



Hoppsan, där trillade den ner på golvet.

Nu skulle jag haft en burk eller något att lägga över den och sedan slänga ut den. För tar i den med händerna gör jag inte. Funderar ett tag på att ta på mig trädgårdshandskarna och sluta handen runt den och kasta ut den. Men den är så stor. Mina frökenhänder räcker kanske inte? Och tänk om den börjar sprattla? Tänk om sprätter iväg och hamnar på min kropp? Jag ryser vid blotta tanken när jag studerar dess spretiga ben och irrationella krypande. Jag går för att leta efter en burk. Den lösningen är min enda chans.


   

 Men medan jag springer och hämtar lämplig burk har den kilat tvärs över golvet och påbörjat klättringen uppför väggen vid skohyllan och klädhängaren. Plötsligt målmedveten.


   

Den kryper under min fina stråhatt som hänger på en krok på väggen. Och ut på andra sidan igen. Och upp i taket. 


   

Men nu är jag beredd med en burk när den faller ner på golvet nästa gång!


Fast det gör den inte. Den bara spatserar med sina långa klibbiga ben fram och tillbaka i taket. Fram och tillbaka. Runt och ikring. I evigheter.

     Jag säger:

     - Flyg ut då ditt dumma spån! Det är ju så enkelt. Ta ett skutt ut genom dörren. Vad ska du vara inne i hallen för? När solen skiner och blommorna doftar härute? Våga, ta steget, flyg ut, ditt fä!


Vårtbitaren spatserar fram och tillbaka i taket.


   

Sedan sätter den sig på spegelramen en stund. Innan den vips, så som den borde gjort för längesedan, tar ett flyghopp ut genom dörren och ner i en lavendelbuske.


Jag är matt av hunger.

Av Lena M - 20 juli 2011 11:33

Tja. En del åker en vecka till Madeira, eller Italien. Andra är på Grönan och går på konsert. Några orienterar. Andra hälsar på vänner i Göteborg. Gör en kryssningstur till Finland. Åker på dansfestival. Hyr stuga på Öland. Åker till sitt landställe i Sörmland och bygger ett garage. Kittar fönstren och anlägger en damm. Med näckrosor i. De flesta plockar litervis med kantareller och 40 kilo blåbär.


Själv låter jag dagarna rulla på i takt med solens upp- och nedgång. Äter frukost med en bok till sällskap på altanen, i skuggan. Läser sex timmar per dag. Ägnar trädgården ett par tre timmar varje dag. Allt ifrån lättsamt vattnande till slitsamt röjande av sly och att bära in och stapla ved i vedbon. Löser korsord en timme. Sitter framför datorn 3-4 timmar och tittar på tv ett par timmar på kvällen. Rör mig inte ur fläcken. Ligger och vrider mig utan att kunna somna i en timme, tänker på allt jag borde göra, måste göra, ska göra, vill göra. Sover åtta timmar.

Rosorna blommar i alla färger från ljust aprikos till mörkrött. Salladen växer så att jag inte hinner äta upp den. Solen, molnen och vinden lever i harmonisk symbios.


Jag borde kanske göra något med mitt liv. Eller också är det det här som är mitt liv.

Presentation

Omröstning

Den här bloggen har flyttat till betraktelser.lenamjohansson.se
 Det vet jag väl
 Det bryr jag mig inte ett smack om
 Tänker fortsätta kolla den där
 Tack för upplysningen!
 Äh, jag hamnade bara här av en slump

Gästbok

Följ bloggen

Följ Betraktelser med Blogkeen
Följ Betraktelser med Bloglovin'

Sök i bloggen

Fråga mig

14 besvarade frågor

Arkiv

Besöksstatistik

Kategorier

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se