Missförstå mig rätt - jag tycker om att titta på Idol, i alla fall de få minuter som visar när deltagarna sjunger och de påföljande juryutlåtandena.

Men jag undrar, stillsamt:

     Varför påpekar juryn så ofta "låtvalet"?

     "Du valde den perfekta låten, den är som gjord för dig!"

     "Ikväll gjorde du helt fel låtval, den var alldeles för svår för dig."

     "Jag är lite förvånad över att du valde den där låten."

Men - deltagarna väljer inte sina låtar! De får dem tilldelade. Så varför ta med den detaljen i betygsättningen. Att få IG för att man gjort ett dåligt val, när man inte ens haft ett val att göra, synes mig lite magstarkt.

Man hör aldrig deltagarna säga "jag valde den här låten därför att..." eller "den veckan valde jag en låt som jag tycker passar mig som en smäck". Nej, de säger:

     "Låten jag fick passar mig bra."

     "Det var en svår låt för mig, men jag tog det som en utmaning."

     "Jag blev så glad för den här låten för den har jag gillat sedan jag var liten."

Min uppfattning är att deltagarna får låtar efter hur gärna producenten, kanal-VD:n och möjligen, möjligen juryn vill ha kvar dem i tävlingen.

     "Ge Erika 'Sway', den sätter hon aldrig, så vi blir av med henne någongång, den menlösa dockan!"

     "Calle gillar vi inte, men han drar tittare fortfarande så låt honom glänsa i 'American woman* den här veckan då."

     "Ge Erik gamla uttjatade, töntiga och tröttsamma popschlagerdängor från tråkigt 80-tal så det inte märks hur mycket bättre än alla de andra han är. Shit, han lyckades göra den låten också till ett kanonnummer..."

Calle och Tove är fortfarande mina favoriter. Men Erik är bäst.

Idol - ett typiskt tv-program som man måste strö sina åsikter om.
     Att Calle och Erik är bäst, det har jag ju redan sagt.
     Jag faller alltid för tysta, knepiga män. Calle blundar och säger sällan något, har långt hår och ett oemotståndligt leende. Ergo - jag faller som en fura.
     Erik är inte min typ, som man betraktad. Å andra sidan, varken Erik eller Calle är som män betraktade relaterat till mig - de är som kompisar till de söner jag inte har. Men Erik är en kille som om 20 år kommer att vara en riktig snygging (till skillnad från den lite slätstrukna 15-årige pojke han idag liknar, sina 21 år till trots), femton kilo stadigare och med ett karaktärsfyllt ansikte (och förhoppningsvis längre hår). Men framförallt är han en fullfjädrad artist. Han sjunger bra, han är naturlig, han rör sig avspänt, han verkar mogen och han har en glittrande karisma som inte går att värja sig emot.
    

Och hallå jury-Andreas och kompani - ni må tycka Belinda Carilse är "sååå 90-tal" och att "Leave a light on for me" är en tråkig låt, men det finns faktiskt folk härute i det vi kallar verkligheten som gillar västkustgung och lättsamma dängor. Även om "Heaven is a place on earth" var ännu bättre.

Karolinas kjol var inte snygg. Den var inte ens en kjol. En blurr som var i vägen mest. Men hon ser ut som en stjärna med sitt långa hår, sina långa ben och sin stora mun. Idag var dock inte sången helt klockren.

Eddie, visst liknar han min idol Ali Hussein, det vill säga den så tragiskt framlidne Lasse Lindroth? Det är något drag över munnen, det sneda leendet. Det, en silverjacka och en gammal go låt är allt jag begär. Honom ska vi ha kvar!

Visst, Reza, hon sjunger bra och proffsigt. Och hon är charmig när hon hojtar "Score!" när hon får beröm ("Score", Andreas, "score", inte "skål"!). Men tyvärr gillar jag inte alls stilen och låten hon framförde idag. Mera soul sister, så kanske jag börjar digga Reza (fast jag tycker det är ett killnamn).

Bäst i kväll var ändå Tove. Hon var en favorit redan innan kvällens nummer, en av de sötaste tjejer jag sett med en personlig och spännande röst. Att hon i kväll dessutom sjöng en av de låtar som för närvarande snurrar oftast på min Spotify gör inte saken sämre. Jag 'är också svag för prickiga klänningar och sällan har jag sett någon bära upp en sådan bättre än Tove ikväll. Kortare kjollängd än nästan ingen flicka eller kvinna kan klara och helt rätt matchad med grova kängor och klös i rösten.

Är det några jag inte har nämnt? Då har de inte gjort något intryck på mig.

Röstningen brukar jag inte titta på. Förra veckan åkte uppenbarligen Jon ut, vilket var mycket tråkigt. Ikväll åker Erika. Borde vara Nicklas, men det är fler flickor mellan tio och 14 som röstar och därför blir han kvar.

Nu har jag sett Kändisdjungeln på TV4 ett och ett halvt avsnitt så nu är jag kvalificerad att yttra mig.

Vad är det för jävla skitprogram?

Man tänker Robinson, med kändisar. Man ser trailers i veckor. Man kännner inte igen en enda, utom Pippi Långstrump och Kennet Andersson (eller är det Stefan Pettersson? Jag har en tendens att blanda ihop dem). Man ser ett halvt avsnitt med en hysteriskt flabbande blondin. Man har ingen aning om vem hon är. Namnet står i bild. Man har aldrig hört namnet förut. (och har redan glömt bort det igen, men i kväll åkte hon ur). En skäggig gubbe pratar skånska. Björn Borgs före detta ligger i en låda med ormar. Man ifrågasätter Def Leppard. Thorleif verkar vara med, inte för att han säger eller gör något. Men hej, Gråt inga tårar är en klassiker, en höjdare genom tiderna. Vilka fler som är med minns jag inte. Inget händer. Ingen tävlar. Alla äter. Björn Borgs x-krok får stjärnor. Ingen röstas ut. Alla sitter på en bänk hela tiden. Jag förstår inte vad det går ut på.

Ikväll tittade jag på hela avsnittet. Det visar sig att det faktiskt inte händer något i det här avsnittet heller. Det framgår att de har varit i djungeln i nio dagar och att den gamla curlingspelaren på TV-sporten röstades ut igår. Idag röstas den där blondinen som jag aldrig har hört talas om tidigare ut. Varför är dock oklart. Och förresten röstas hon inte ut, hon är bara den som får färst röster av tittarna (få - färre -färst, hur ska man annars komparera?). Jag undrar stillsamt hur pinsamt få som har ringt. Den som fick näst färst hade kanske tio röster. Den som hade flest kanske 67. Inte ens Telia går med vinst.

De sitter på några bänkar. De får middag varje dag som de lagar själva över en eld. Trallar, trappor, räcken, altaner är byggda där de rör sig mellan en liten damm, en vattenho med rinnande vatten i kran och så de där träbänkarna vid eldstaden. Rafael gör armhävningar. De andra sitter. Eller ligger i hängmattor. Thorleif ligger visst osedvanligt mycket i en hängmatta. Det vet man, därför att programledaren berättar det. Någon får gör något läskigt. Det verkar alltid vara Björlingskan som ligger i en låda med ormar. Någon gör något roligt och lite svårt. De som gör dessa något får stjärnor. Stjärnorna byts ut mot mat. Rafael lämnar tillbaka maten. Alla är sura.

Regin ser ut sålunda:

bild på folk som sitter på träbänkar

bild från en altan där två programledare säger några pinsamheter om ingenting

Björling ligger i en låda

reklam

bil på folk som sitter på träbänkar

eller ligger i hängmattor

dåligt klippta videosnuttar där deltagarna en och en säger "Rösta på mig"

reklam

bild på folk som sitter på träbänkar

programledarna säger några oväsentligheter som inte leder någonstans

hela tiden klipps telefonnumren för röstningen in i bild

reklam

maten kommer

en galen värmlänning säger något obegripligt

programledarna kommer till träbänkarna

alla deltagare är kvar, utom två som kanske åker ut

en deltagare åker ut. Hon heter Catarina med C eller Katarina med K

folk sitter på bänkar

bilder visas på det som deltagaren som ska åka hem har gjort (=ingenting)

Ingen gör något. Inga tävlingar. Inga röstningar. Alla bara sitter på sin träbänk eller ligger i en hängmatta. Björling ligger i en låda. Någon får färst telefonröster. Fem dagar i veckan.

Vilket hotell b-kändisarna ligger på när de inte blir filmade på träbänkarna vet man inte. Varför de ska sitta på träbänkarna med telefonnummer i bild vet man inte heller.

Den som säger "Jag är en kändis, ta mig härifrån" får åka hem.

Ändå är det åtta pers kvar i rutan.

- Den här hårfärgen är fantastisk, säger Pernilla Wahlgren i reklamfilmen.

     "Den innehåller näring" läggar hon till, där och hon står framför spegeln med långt glänsande ekorrbrunt hår (ekorre och ekorre - men det låter inte lika vackert med bara brunt).

Då kommer hennes mammas röst från en obestämd punkt i rummet:

     - Näring? I din klänning?

Var får tanten "klänning" ifrån? Ingen har väl pratat om någon klänning? Hör hon illa eller är hon bara allmänt frånvarande?

De borde klippt bort den puckofrågan, tycker jag.

Eller är det jag som har missförstått alltihop? Jag erkänner - jag är inte så bra på reklam.

Jag tror på oss med Scotts

Säga vad man vill. Låten är ack så menlös. Men när jag ser en snygg karl i vita skor brinner det i brallan.

Moving on med Sarah Dawn Finer

Pretentiös, men ack så tråkig, låt. Klänningen hon bär är dock extravagant och hon har en läcker figur.

Vinnare i duell nummer 1 - hugget som stucket och helt ointressant men för sjutton - den tjusiga damen med den vackra sångrösten blir det självklara valet.

Fortsättning följer - nu ska bara Petra Mede pladdra hysteriskt medan rösterna räknas.

Show me heaven med Lili och Susie

Otroligt. Discoblondinerna ser verkligen ut som det de numera är. Medelålders morsor med hysteriskt blonderat och tuperat hår. Men låten är helt okej. Frågan är bara vilken målgrupp som tilltalas av den? Mediafolk födda 1973 är min gissning.

You're not alone med BWO

Nämen vänta nu. Den här har ju samma melodi som Moving on. Men anything med Martin Rolinski går. I den bästa av världar skulle man dock inte ha lindat in honom i silverfärgad sparkdräkt. När det finns tajta svarta långbyxor med pressveck och slimmade röda skjortor uppknäppta till naveln.

Vinnare i duell nummer 2 - BWO-låten är bättre, men systarna Päiviriintas roligare. Segern går till Finland.

Och lämnar vi över till pinsamt mellansnack igen.

Moving on mot Gimme gimme gimme - ja, jag tror banne mig 80-talsnostalgin går hela vägen.

It's my life med Amy Diamond

Hon är ju rar flickebarnet. Söt och glad. Årets låt är bättre än fjolårets, tror jag. Var hon med i fjol? Man kan inte minnas allt.

Higher med Star pilots

För det första förstår jag inte varför man har slängt ihop något man kallar en grupp som man kallar Star pilots. Det är ju Johan Becker som är artisten. Att han har några schyssta dansare i flygkläder och pilotglasögon är naturligtvis snyggt (inte för att någon kan se skillnad på vilka av dem som antas ingå i Star pilot och vilka som är ordinarie dansare). Men - grupp? Nej. This is Johan and Johan only. Och Becker är bra.

Vinnare i duell nummer 3 - Johan Becker, utan tvekan.

I got U med Rigo feat. Red FoxDet här är nog den låt jag gillar bäst av alla i årets Mello. Den gör mig glad. Inte lika glad som bröderna Rongedahls i fjol (men håll med mig om att det är svårt att motstå män i röda kavajer). Inte euforisk som Worrying kind med Ola Salos Ark. Men, förutom Emilias You're my world är det här årets favoritmello. Det är snyggt, det är charmigt, det är välsjunget. En trummis i prickig klänning är hur coolt som helst. Två välsvarvade körsångerskor tittar man gärna på. Detta är kvalité och äkta glädje.

Snälla snälla med Caroline af UgglasÄnnu en höjdare. Ännu en 50-talsljudande äkta låt. Jag gillar introt. Jag gillar känslan. Jag rådiggar faktiskt den här låten. Vitt är alltid rätt. Och turkosa stövlar till magra ben i kortkort - det är bara så rätt.

Vinnare i duell nummer 4 - ja, här skär det i mitt hjärta. Det här är kvällens värsta duell. Men jag håller på yo yo yo yo yo yo. För jag tycker mig ana att af Ugglas har någons slags andra andra chans genom den där internationella fransmannen som dyker upp i slutet på varje deltävling.

Där kom svenska folkets första felröstning. De har nog inte fattat det där med fransmannen. Attans. Rödkavajerna väck.

Semi mellan Beck och Uggla alltså. Då tror jag på pilotgänget. Snälla snälla kan man gilla ändå lång tid framöver. Men Higher har max några veckors levnadstid.

Så fick jag fel i båda mina semifinalsgissningar.

Och nu kommer fransmannens val. Fick han bara välja mellan dem som fanns kvar att välja bland, eller kunde han ha valt af Ugglas så att vi fått även Becker till finalen? Det kanske inte är meningen att vi ska känna till det. Vad jag dock inte förstår med den internationella juryns val är varför Sverige ska skicka Greklands bidrag till Eurovision contestet? Ska vi sätta en tia på att hon kommer sist i finalen nästa helg?

Det är bara fusk och båg med underhållningsprogrammen på tv. I "Så ska det låta" får deltagarna texterna serverade och chans att träna in några specifika sånger innan inspelningen. Sjunger de fel gör man bara en omtagning. Spontaniteten är väl repeterad.

I alla dokusåpor där unga människor, sprit och utröstning är de bärande ingredienserna regisseras grälen. Robin ombedes att hacka på Jennifer för att hon är tjock/dum/störande tills hon får nog och bryter ihop. Om hon gråter eller slåss spelar ingen roll - båda delarna är ungefär lika underhållande att se på.

I "Doobidoos" sista minuten får de tävlande i förväg en lista med artister så att de lättare ska komma på vem det är motparten försöker gestalta genom att sjunga en låt som förknippas med just den artisten. Försök själva blunda och komma på rätt artist genom att leta igenom hela hjärnbarken med melodiminnen - det blir inte många rätt på en minut.

I "På spåret" svarar de tävlande såpass mycket fel att jag är benägen att tro att fusket och förhandsinformationen ligger på minimal nivå.

Den senaste lögnen står TV4 för i "Bonde söker fru". Efter att ha kört den programformen några säsonger behövdes förnyelse. Att ta in kvinnliga bönder var ett nytt drag i fjol. I år var det dags, och politiskt korrekt, att ha med en homosexuell bonde. (Nästa år kommer en av bönderna att heta Abdel El Jallal eller Jovan Begorovic).

     Men problem uppstod. För det första - hur många bönder finns det i Sverige? Och hur många av dem är ensamstående? Och hur många av dem är i lämplig giftasålder? Och hur många av dem vill vara med på tv? (Som ni märker sjunker antalet bönder, tämligen drastiskt, för varje frågeställning). Och hur många av de stackare som finns kvar är (öppet) homosexuella?

     Har ni hängt med och räknat rätt nu så inser ni att TV4-teamet bakom "Bonde söker fru" är nere på noll stycken bönder. Så vad göra? Svaret är lika självklart som enkelt, och det skulle inte ens förvåna mig om det var det första man gjorde, utan att ens räkna och söka efter den där bögbonden. Man letar upp en man som är snygg på det trevliga sätt som kan tilltala både kvinnor och män och som är i en ålder (35) som både unga och äldre tittare kan engagera sig i och tänka sig själv tillsammans med. En man som har en stor välbeställd hästgård som drivs av hans föräldrar, så att han har tillräckligt mycket fri tid att under en sommar umgås med fyra jämnåriga män, sola, bada i poolen, dricka drinkar (hm, nåja - var det inte Fanta och kir eller något sådant som var favoritdrickat?), sjunga karaoke, spela spel, snacka skit och dricka öl. Det låter som en av de roligaste månader en lätt medelålders man kan ha i sommar-Sverige! Man tillfrågar denne man om han kan tänka sig att "vara homosexuell" för en tid mot skälig ersättning? "Du förstår, vi har gjort research och brainstormat här på redaktionen och vi har kommit fram till att vi behöver en bögbonde."

     Han ställer upp och blir snabbt den populäraste bonden i programmet. Varför blir han så populär? Den ena orsaken är såklart att vi alla vill uppfattas och uppfatta oss själva som storsinta och fördomsfria, så till den milda grad att vi tycker det är heeelt naturligt att en bonde söker en man på bästa sändningstid. Men den främsta orsaken är att han liknar oss. Han är återhållsam med sina känlsor. Han har inte gärna fysisk kontakt med sina gästande killar. Han umgås hellre med sina hästar. Han är artig och trevlig mot alla. Han vill inte göra sig varken till ovän eller åtlöje. Han respekterar sina föräldrar. Han bor och trivs i vacker natur. Han är så typiskt svensk, hämmad, naturälskare och dricker busgrogg att vi alla tar honom till våra hjärtan. Och vi tycker Ville är töntig men charmig. Vi drunkar i den mörke Peters blåa ögon under de långa ögonfransarna när han trånande ser på bögbonden från Gottröra vid en vacker roslagssjö i solnedgången.

     Men någon fru hittar inte vår favoritbonde. Det klickar liksom inte med någon av kandidaterna. "Det känns mer som vi blev kompisar", säger bonden. Och talar därmed sanning. (Däremot tycker han fortfarande att det känns obekvämt att tänka på Ville. Det gick för långt. Att ligga på skull'n och låta den intensiva blonda grabben smeka och pussa - det var en eftergift till inspelningsteamet han i efterhand kan känna en lätt ånger för).

Så här går det till - låt er inte för ett ögonblick förledas att tro något annat!