Nu sadlar Betraktelserna om under en vecka för att bli allmänna Sportbetraktelser, det vill säga Friidrottsbetraktelser i synnerhet, under VM .

     Ni som lever i den där andra världen, som jag aldrig varit i och länge inte visste existerade, där sport inte finns utom möjligen som eget golfande, ni kanske ska låta bli att titta in här närmsta veckan.

Från och med idag kommer jag att ondgöra mig över TV4:s sändningar, hylla löpare, kommentera atleters utseende, vojna mig över vilka grenar jag missar för att jag av någon outgrundlig anledning måste förvärvsarbeta på vardagarna och gud vet vad jag allt kan få för reflektioner här framför teven med min kopp kaffe.

Ni som lever i samma värld som jag - varmt välkomna till VM i Berlin!

Ifrån många, av varandra mestadels beroende källor, har jag hört samma sak, i alla tider.  

     Ifrån veckotidningar, kvällstidningar, självutnämnda experter på alla de träningssajter jag frekventerar, Stephan Rössner, älska-dig-själv-profeterna, viktcoacher, Läkarförbundet, allt som heter något som iform, måbra, topphälsa, braliv, helhälsa, viktnoja, livstil, eller sundpunktnu, dietisternas samfund, Konsumentverket, Åke Bruce, fotbollsledare i steg 1-utbildningar och maratonlöpare.

    "Allt man behöver göra för att gå ner i vikt är att äta mindre och motionera mer."

     och

    "Om man äter färre kilokalorier än man gör av med så går man ner i vikt. Ett kilo för varje sjutusen kaloriers underskott".

    samt gärna

     "Det är enkelt. Det är vetenskaplig matematik. Det är Den Enda Vägen."

Efter att under tre veckor ha avverkat tio mil (vilket är tio fler än hittills under året) och ätit mindre än vanligt så förväntade mig när jag klev upp på vågen igår, fast det inte ens var fredag, att en ny digital siffra skulle blinka mot mig i displayen. Det gjorde det också. Jag hade tydligen ökat med ytterligare ett halvt kilo i vikt, tyckte vågen.

     Man kan tycka att Viktguden, Vågarnas samfällighet eller Moder Natur eller egentligen vem fan som helst borde ha gett mig lite uppmuntran för mitt travande i kilometer efter kilometer och min kurrande mage vid sängdags och dragit av lite istället. Det är väl inte att begära för mycket?

Jag insåg just att jag aldrig har presenterat mig. Klev bara rakt in och började strö åsikter och betraktelser omkring mig.

För att läsekretsen inte längre ska sväva i ovisshet har jag utsatt mig för en mängd personlighetstest, mätningar och beräkningar av mitt innersta väsen, ja till och med från mitt tidigare liv.

Kort sagt - jag har tagit ett antal test på Facebook. Quizzar. De är både vetenskapliga och träffsäkra. Se här bara:

Vilken personlighet har du?

Oberäknelig:
Man har svårt att förstå dig. Folk ser dig ibland som högfärdig och självupptagen. Du tvingar ibland på folk dina åsikter och ideer. Du har en väldigt dominant personlighet. Du har en mycket stark vilja. Folk litar kanske inte alltid på dig eller vill vara nära dig men du är beundrad för dina ledaregenskaper. Många önskar att de kunde vara lite mer som du är.

På vilket sätt skiljerdu dig från mängden?
Ditt sinne för humor:

Du gör dig bemärkt med ditt sinne för humor. Du är klassens clown som alla älskar för att du har förmågan att få alla att skratta hela tiden. Ingen kan motstå dina skämt och knasiga inlägg. Du kan få vem som helst att le, man var försiktig så att du inte överdriver för då kan folk tycka att du är irriterande. Du vet hur man klarar sig ur olika situationer med ett skratt.

Vilken färg är du?
GUL!

Man kan räkna med att du alltid ser saker och ting på ett positivt sätt. Du njuter av att vara tillsammans med andra och du har lätt för att träffa och få nya vänner.

Var är den bästa platsen för dig att bo?
San Francisco!

Det finns politiska frågor som du engagerar dig starkt i och där du vill vara aktiv. Du kanske också är konstnärlig och vill jobba mer med teckning, målning eller fotografering. Du älskar att pröva nya saker och att träffa nya människor. Du är mycket tolerant gentemot andra människors livsstilar och subkulturer. San Francisco är funk, hip, kultiverande och ändå avkopplande - en perfekt plats för dig att bo.

Vem var du i ditt förra liv?
Drottning Elizabeth I:

Du är en reinkarnation av den berömda regent som utövade sin makt på tronen med med största elegans. I ditt nuvarande liv bygger du upp starka band med dina vänner men du vet också hur du skall behandla dina ovänner. Du kan vara något konservativ och noga med att inte ta parti. Du är väldigt listig.

Vilket naturfenomen är du?
Åska:

Du kommer och går, och du väljer alltid din egen väg. Du är kvick och älskar att ha rätt. Du är stark och självständig. Din starka vilja kan ibland missförstås av andra som tar det som aggressivitet eller envishet.

Vänner, humor och skratt verkar vara viktiga ingredienser i mitt liv. Jag är en dominant, irriterande ledartyp som ingen vill vara nära. Många åsikter har jag, och jag har alltid rätt.

Träffsäkert. Jag sa ju det.

Jonas Karlsson kommenterar fridrott på SVT. Bisittare är min favorit Anders Gärderud - vilken underbar röst han har!

Jonas kommenterar ett ryskt höjdhopp på 2,01 med orden:

     - Hon gör ett ganska bra hopp.

Grejen är att hon river. Antingen hoppar man över ribban, eller också gör man det inte, eller river den. Det sistnämnda är inte ens yttepyttelite bra. Det förstnämnda är bra, hur ganska det än är.

Har ni tänkt på, att om man bara är vaken tillräckligt länge, så blir man hungrig, även om man inte gör någonting?

Idag har jag tittat på lag-VM i speedway. Fyra länder hade gått till final: Polen, Australien, Ryssland och Sverige. Sverige är ett bra speedwayland liksom de två förstnämnda, som fick gälla som favoriter. Att Ryssland gick till final var möjligen lite mindre tippat.

     Nu är det inte speedway som idrott som jag tänker skriva om, men för säkerhetskull, om läsekretsen till äventyrs inte är helt bekant med tävlingsformen, så inleder jag med en kort beskrivning. Speedway körs på en varvbana - tänk liten travbana - med fyra åkare i varje heat. För att publiken ska se vem som är vem har förarna olika färger på hjälmen; röd, blå, gul eller vit. I denna VM-final för lag, dvs länder, hade lotten fallit så att Sverige körde i röd hjälm. Finalen avgjordes i 25 heat (fyra varv) där först i mål fick tre poäng och sisten noll. Tyvärr gick det inte så bra för våra svenska åkare men spänningen om guldet höll ändå i sig till absolut sista heatet, där hemmanationens "gamling" Gollob såg till att guldet gick till Polen.

Inför varje heat spatserade fyra flickor in på den leriga grusbanan. De var klädda i en behåtopp som lämnade hela bålen bar och långa byxor i spandex. En hade blå klädsel, en annan hade röd, en tredje var klädd i gult och den fjärde bar vitt. Med sig bar de flaggan för det land som körde i respektive färg. Den röda unga damen bar således en svensk flagga.

     De klev in på banan strax före start och ställde sig framför den bana där "deras" åkare skulle köra (av rättviseskäl skiftas banorna mellan länderna och heaten). Detta är menat att tydliggöra för publiken hur uppställningen för heatet ser ut. Måhända har de också en viss betydelse vad gäller att alla förare ska ansluta sin motorbrummande cykel mot startlinjen. Dock finns en startlinjefunktionär också närvarande och det är först när han höjer armarna som startrepet höjs. Då har de färgglada flickorna redan satt sig i säkerhet.

Med all säkerhet är de här flickorna mycket stolta över sitt uppdrag och med stor sannolikhet finns det massor av polska flickor som avundas dem och som hade hoppats bli utvalda. Min gissning är att färgflickorna är runt 20 år gamla. Samtliga är väldigt smala. Säkerligen är de tämligen långa också, i alla fall är alla fyra lika långa. Blont långt hår torde vara standarden, men mörkt och eventuellt lite kortare kan nog också funka. Söt, är däremot ett krav.

Men om jag vore en polska i 20-årsåldern skulle jag skämmas att ha uppdrag som färgflicka. Det är helt enkelt ett kvinnoförnedrande, manschauvinistiskt och löljligt gammalmodigt uppdrag! Det töntifierar hela idrotten. Speedway är en tuff sport. Tuffa människor borde inte ägna sig åt degradering av kvinnor.

Det skulle funka exakt lika bra med en 62-årig man eller rundnätt 37-årig kvinna - och föralldel en smal och söt 18-åring också. Huvudsaken är ju att de är klädda i rätt färg och bär rätt flagga. Det finns inget som helst skäl att magen ska vara bar och byxbenen ska släpa i gruset.

Mannen - ja, för det var en man - som markerade att "på edra platser" var uppnått hade vanliga kläder och en funtionärsväst på sig.

Att vara funktionär på ett VM eller vilket mästerskap eller annan tävling som helst är ett hedersuppdrag. Att vicka på höfterna och rulla på naveln är det inte.

En html-pulare - är det en norrman som ägnar sig åt cybersex?

Vid infarten till den stockholmska förorten hängde en stor gul banderoll. Jag såg den när jag åkte igenom samhället. Den fångade min blick. Vad stod det för budskap på den? Jag hann läsa:

Hyr? Hyss? Hyrs?

Hyrsp? Hyrspä? Hyr-spänne?

och så något om e-lokaler.

Vad är e-lokaler? Bokar man dem på nätet? Är det virtuella rum? Eller stod det ellokaler? Kontor för en elektriker kanske.

Det var först när jag passerade skylten den tredje gången som jag saktade in och hann läsa vad det stod:

 HYRSPÄNNAND ELOKALER 

Hur hade denna banderoll kommit hela vägen hit?

Det hela hade börjat med en kille, vi kan kalla honom Doran, som var ägare till några hektar obrukad mark. På denna mark fanns en lada, en vedbod, ett garage för jordbruksmaskiner samt en abnormt stor jordkällare. Doran fick den lysande idén att han skulle hyra ut dessa till hågade stockholmare, eller inhemska byfånar – ja, till vem som helst som kunde tänka sig att betala en hacka för att gifta sig i en vedbod, ha barnkalas på en höskulle eller fira studenten i en jordkällare. Nu gällde det bara att göra uthyrningsverksamheten känd.

Doran ringde en kille som har en kusin som var gift med en tjej vars pappa hade tryckeri. Vi kan kalla tryckaren för Iotas.
     ”Visst”, sa Iotas till Doran, ”kom hit och titta vad du vill ha”.

Doran åkte till Iotas och sa att han ville ha en stor banderoll. Iotas tog fram en från lagret som var 300 x 60 cm och den tyckte Doran var lagom. Gul skulle den vara, gult syns bra.
     ”Vad ska det stå för text på den”, undrade Iotas. ”Bäst du skriver på papper”, föreslog han och sköt fram ett postitblock mot Doran. Doran är inte så bra på att skriva. Han är mer en byggkille. Det ska vara stora och rejäla saker, inte sånt här smått som penna och ett löjligt litet block. Men han skrev i alla fall med sin ovana handstil och alla bokstäver kom med, i rätt ordning.

H Y R S P Ä N N A N D E L O K A L E R 

Och så mobilnumret under.
     ”Bra”, sa Iotas och tog blocket, ”det blir 2500 kronor utan moms. Nu kan du åka hem. Banderollen är färdig om en kvart fjorton dar.”

Doran åkte hem och satte sig och väntade. Efter tre dagar ringde telefonen. Det var Oreda, Iotas söta assistent.
     ”Hej, jag ringer ifrån AB Tryck och Skylt, din banderoll är färdig nu, den blev jättefin”.

Doran åkte genast och hämtade sin gula banderoll och betalade 2500 kronor plus moms. I varje hörn på den plastade banderollen fanns öljettförsedda hål. Doran åkte vidare till sin vän Mattias Galli, som hade både rejäla snören och en hopfällbar stege i aluminium. Tillsammans åkte Doran och Mattias till den södra infarten, det var därifrån stockholmarna kom, och klättrade upp i ett träd och hängde upp banderollen. Det var inte helt lätt men efter en timmes arbete var de klara. De gick tillbaka till bilen som de hade ställt halvvägs ner i diket vid rondellen och ställde sig att beskåda sitt verk:

 HYRSPÄNNAND ELOKALER 

”Vad fin den är”, sa Mattias Galli.

”Och vad bra den syns”, sa Doran.

Och när Doran hade skjutsat hem Mattias åkte han hem till sig och satte sig att vänta på att telefonen skulle ringa.

Kanske sitter han där än.