Nicklas Wiberg har just satt svenskt rekord i tiokamp - slog Dagårds gamla med tre (!) poäng. Han kom sjua totalt. Både han och Almgren har gjort en fantastisk tävling. Det är starkt att prestera på topp under ett mästerskap.

     Men tror ni "dagens tv-värd för VM", det förhatliga TV4, bryr sig? Inte ett smack! Med hjälp av finsk tv och radiosporten lyckades jag få se den avslutande 1500 meterslöpningen. 

     TV4 tjatar om Bolt och kallar sig för "TV4 Bolt" - så otroligt töntigt.  

     Det pågår en högintressant tiokamp med två heta svenskar. Men TV4 ägnar sig åt reklampauser och att fråga varann (studioreporter, studioexpert, kommentator och expertkommentator och några läktarreportrar) hur de upplever att få ropa "Nitton å nitton" och hur nervösa de är. När Vlasic gör ett försök på världsrekordhöjden - då intervjuar de en skäggig tysk ute på sta'n. 

Snälla statsministern - du måste klubba igenom ett förbud för TV4 att sända idrott på mästerskapsnivå.

Nej, TV4 skiter i duktiga svenskar. Om de inte heter Emma Green. Då haussas de upp och ska ta brons efter Vlasic och Friedrich.

     Vlasic vann igen. Juhlins analys av Friedrich: "Hon hoppar för lågt". 

     Och Emma Green, ja hon satte i alla fall ingångspers med 1,87. Att det inte gick så bra sedan var, enligt fästmannen, tvåhundrametersfjantarnas fel.

Har ni förresten sett att Martin Rolinski är med i VM?

Jag förstår inte snacket om att Caster Semenya inte skulle vara kvinna. Det är väl klart som sjutton att hon är. Det är väl många fler än hon som har platt bröst (alla höjdhoppartjejer t ex) och ett manligt ansikte och framtoning. Det i sig är inte skäl att ifrågasätta.

     För övrigt ser Nicklas Wiberg ut som en flicka.

SVT är bättre än TV4 på allt.

Gärderud säger Jussin Bolt (med samma uttal som russin). Det tycker jag är gulligt. Peter Jidhe säger You Sane Boolt.

Jeng - den grabben kan konsten att göra underhållning på hög nivå!

Och så - 19,19 - kul, kul.

Alltså. Om man klär sig - på arbetstid! - i knäkorta jeansshorts och småflicksblus med broderade blommor och rysch och pysch och sätter upp det locktångslockade håret på ENA sidan av huvudet och fäster luggen med ett spänne och pryder sig med en medaljong i halskedjan - ser man då inte, som den redan halvgamla kvinna man är, ut att vara ännu mycket äldre eftersom hon så uppenbart försöker se yngre ut genom att klä sig som en liten flicka?

Jo. Det gör hon.

Jag tycker inte man borde få kalla sig idrottare om man ser äldre ut än vad man är.

Sedan tycker jag man borde förbjuda fetma också. Det är så störande med tjocka människor. Särskilt om de har mage att vara världsmästare eller - gud förbjude - visar sig vara smarta.

Jag tycker alla i VM ska vara 180 cm och väga 70 kg, ha hår på huvudet, men inte på ryggen och axlarna, ha max en tatuering på max 10 cm. Om de har örhängen får de inte ha mer än ett per öra och helst inte svarta pärlor om de är män. Kvinnor ska vara kvinnor. Rött hår får inte bäras tillsammans med vitt pannband (tomteluvavarning) och alla ska ha shorts och linne. Utom kommentatorerna.

Och alla ska hoppa nio meter i längd. Varken mer eller mindre.

Stora pojkar och små hål.

     Hur får de ut släggan i öppningen? Jag håller andan varje gång.

     Och hur får man tag på självmordsbombare som planfunktionärer?

En fallen ryska.

     Snyggast i VM. Säkrast i VM. Då faller man tungt. Tårar för Jelena.

En cool Kenenisa.

     57 på sista varvet. Andra femman på lite drygt 13 minuter - tio sekunder snabbare än det svenska rekordet. Rekordet på 5000 meter alltså. Första tre någon halvminut snabbare än Sara Wedlunds gamla rekord.

     57 på varvet. Fattar ni hur fort det är? Det är 14,15 per hundring. Snabbare än den mulliga samoiskan hade på sitt 100 meters kvallopp igår. Och sextiotrevarven som Tadese och Bekele radade upp - under 16 per hundra meter. Vad gör du på 100 meter? Jag gör väl 16 på 60 meter i dagsläget!

Jag säger som Olle i Pistvakt:

     - Vilken dag!

9,58.

Det var så mycket jag skulle säga om Usain Bolt. Om hans underbara sätt att dansa avslappnat i mål på tider som de flesta sprinters bara har kunnat drömma om. Hans härliga leende mot Bailey i kvarten. Mina minnen från 1988 och hur jag för första gången sedan dess längtade så mycket till hundrametersfinalen. Dra paralleller till 9,79-euforin jag kände. Och trots att tiden ströks och Johnson var dopad så kan ingen ta ifrån mig den känsla, då, exakt när det hände. Det var så ofattbart snabbt. Och nu skulle vi få se den som redan gjort en tiondel snabbare tid avstannande.

Allt det här och mer därtill skulle jag ha skrivit om.

Men med tårar i ögonen, andfådd med hög puls och ett stort leende i hela ansiktet kan jag bara skriva en sak.

9,58.

9,58.

Det är bara att konstatera att frottépannbanden är tillbaka.

Jag trodde det bara var Bershawn Jackson som fick ha sådant pannband nuförtiden. Att han hade dispens.

Men nu dyker de upp inte bara på 400 meter häck utan även på 100 meter. Och i längd. Matchade med illrött hår.

Isses.

Hoppla, hoppla.

Erika Johansson tycker att världsmästaren i kulstötning på grund av fetma ser 20 år äldre ut än vad han är, vilket hon med all önskvärd tydlighet (medelst snörpning på munnen) anser är något dåligt.

Hon deklarerar också att världsmästaren i kulstötning inte borde kalla sig idrottsman. Även detta med anledning av att han är väldigt lång och väger väldigt mycket.

Lena M Johansson är mera av den åsikten att den som har vunnit ett världsmästerskap i en idrottsgren med rätta kan be vilken annan föredetting eller wannabe som helst att hålla klaffen.

Om idrotten ifråga är att kasta ett drygt sju kilo tungt järnklot så långt som möjligt och någon hostar iväg det 22 meter så kan han vara låghalt, flintskallig, enbent eller åttio år vad mig anbelangar. Jag tillåter mig själv att imponeras och njuta av showen.

Hur i allsindagar kan någon överhuvudtaget komma på tanken:

     - Nej, men om man skulle börja springa 3000 meter hinder?

Så fånigt. Ställa ut bockar på löparbanan. Att springa så fort man kan på en given sträcka. Att komma först i mål, att vinna - det är begripligt. Springa fortast, hoppa högst eller längst, kasta längst - genuina tävlingsmoment.          

     Tresteg är befängt. Nu ska vi tävla i vem som kommer längst på tre ben. Och nu ska vi se vem som hoppar högst i motljus. Nej. Konstruerade påhitt är det bara.

Men nu finns de, våra standardiserade friidrottsgrenar och alla har sin charm och sin historia och sina stjärnor.

Men som atlet - varför satsa på 3000 meter hinder? Som ung börjar man springa. Man tränar och nöter tartan vareviga dag för att bli snabbare och snabbare. Somliga gillar att springa snuskigt fort, men inte så långt. Andra gillar att pressa sig hårt längre sträckor. När kommer tanken:

     - Nej, men om man skulle börja springa 3000 meter hinder?

Det måste vara fruktansvärt jobbigt att behöva hoppa över hindren. Höga åbäken. Nästan en meter, om man är man. Till råga på allt ställer man en av bockarna framför en damm. Som man fyller med vatten. Djup, är den också, dammen, man bottnar inte (hm, nåja, men ändå, 70 centimeter räcker långt upp på låret). Och alla vet hur läskigt det är med kippvåta skor!

Att hålla högsta fart i tre kilometer är hur jobbigt som helst, det vet alla som någonsin gjort ett Coopertest eller alla som sprungit elljusspåret (som visserligen aldrig är mer än tvåånhalv). Att någon vill lägga till hinderhopp och dammplums är för mig obegripligt.

För oss alla som är födda på 60-talet eller tidigare och upplevde Anders Gärderuds lopp i Montreal  (och Dan Glans "ligger sexa!") vid våra tv-apparater har dock 3000 meter hinder en inmutad lockelse.

     Och ingen som någon gång sett Moses Kiptanui löpa glömmer den skönhetsupplevelsen.

     Numera älskar en nation unisont Musse.

     I förmiddags, om inte förr, tog Ulrika Johansson några långa kliv in i vår folksjäl.

3000 meter hinder är en speciell gren. Vi älskar den, vi njuter den, vi våndas den.

Men vem i allsindagar kommer på tanken att börja tävla i 3000 meter hinder?

     Det är väl jobbigt nog att springa?

För att kunna ägna sidan helt åt idrotten måste röstningsfrågan bytas ut. Men innan jag gör det måste vi avsluta hunkröstningen. 
     Det är bara att konstatera att ju fler som röstar, desto mer drar Rolinski ifrån i ledningen. Gamlingen Skarsgård hamnar på en klar andraplats. Jag konstaterar också att absolut ingen tycker Claes Malmberg är attraktiv (utom jag då, eftersom jag gillar alla på listan). Men gläder mig åt att åtminstone någon person gillar Sven-E i Pistvakt och Dregen. Två ytterligheter kanske, men väldigt läckra båda två, i mina ögon. Att inte fler valt P-O Enquist är förvånande. Fast det är klart - vem som helst får svårt om han ställs mot undersköne Martin Rolinski.

Tack för era röster - nu blir det sportfråga!