Från stäppen in till byarna och sedan med industrialismen till städerna. Så såg människans samhällsutveckling ut. Sedan kom teknologin och i ett huj förändras hela världen till det informationssamhälle vi befinner oss i nu. På det hela taget till det bättre.

Det är bra - och det menar jag verkligen - att alla numera kan göra sig hörda. Alla kan skriva sina åsikter, tankar och idéer i offentligheten på internet. Kanske är det bara ett par tre stycken, eller ett tjugotal, eller som i mitt fall kanske 100 eller 200 som läser. Ibland är det tusen och tiotusen och hundratusentals som läser en kommentar, ett inlägg, ett kåseri eller en debattartikel.

Men.

Om man tar ett urval ifrån en enda dags bloggar på den här bloggsajten så finner man att det inte synes vara så att informationssamhället med mångfalden av det skrivna ordet har gjort människor bättre på att kommunicera med sagda skrivna ord. För att uttrycka det milt.

     Det är ju för helvete knappast någon som kan stava!

     Och ändå - vet ni vad: jag har inga som helst problem med folk som inte kan stava. Det är okej att skriva väll istället för väl, alldrig istället för aldrig, aborre istället för abborre. Det ska inte hindra en enda människa att skriva på internet bara för att de inte kan stava till annulera, proffessionell, acceptera eller kommitté. En text blir fullt begriplig med dessa ord felstavade. Någon enstaka tangenttryckning som hanmar fel eller en bokstav so uteblir gör inte heller något. Det händer oss alla.

     Men att mer eller mindre konsekvent särskriva alla sammansatta ord, att inte använda punkt efter en mening och därmed inte heller inleda meningarna med stor bokstav, att lägga in ett otal tecken, mellanslag, enstaka bokstäver, obegripliga smajlisar och skriva talspråk på jag (ja), det (d), vara (va), bara (ba) och så vidare  - det är bara idiotiskt!

     Ja ja, jag fattar att människan bakom en sådan text inte nödvändigvis är ointelligent på något sätt. Men om den människan nu besitter ett uns vett, så borde hon bemöda sig om att skriva begripligt, eftersom hon framstår som en idiot när hon skriver så där illa. (Eller han).

     Ja ja, jag fattar och instämmer i att det är helt okej och även underhållande och utvecklande att leka med språket, ha en egen stil, använda slang och modeord, hitta på egna, nya sammansatta ord, bolla och leka, provocera och kreera med sina texter. Men i de exemplen jag gjort är det inte det som skribenten gjort. Det är bara så pinsamt dåligt, svårläst och in i bäng tråkigt för läsaren!

Det sägs att det är genom att läsa mycket man lär sig skriva bra. Det har jag altid trott på. Men nu vet jag inte.

Not: inläggen Tjeanree , Rubrik saknas och Hej Bloggen :) är helt autentiska meningar från blogginlägg som skrevs under en och samma dag som jag helt fräckt stulit och sedan satt samman till tre blogginlägg. Inläggen jag snodde ifrån var skrivna av såväl killar som tjejer och även om merparten är unga saknas inte exempel från vuxna personers bloggar heller. Jag valde att utelämna alla bloggar (merparten!) som handlade om hästar, hundar och småbarn. Jag har också tagit bort egennamn och ersatt dem med en versal (och jo, namnen var faktiskt skrivna med stor begynnelsebokstav i originaltexten!). Detta för att inte hänga ut någon i onödan. Inlägget Jag stavra fel ba är helt och hållet mitt eget.

Hihi ni kanske tyckte allt var jätte fel :-)D XX men ja ba stavra lite hit och dt och inget å skriva för de hänrer inget här på landsblygden

Så då snodde ja litte tog litte andra blroggar såm jag tyckte var as bra :)) fast jag tog bara lite inte så det blev att jag snode utan som lån liksom bara en rad eller två kanske. De e inte förbudet. Tyckte ni att det vart bra? Haha ha! :D Det va hon ba sa ni !      ni trodde det var jag ba !      Men jag skrivrer ju inte sånt för det vet ni om ni har läst mina betrakelser     det är jätte bra att ni läser för då blir jag glad för ni förstår alla känsslor o sånt som jag kanske skriver om

Pözz & Krammizzz!!!

idag så har man varigt hos faster och sånt men har ingen att va med så går det att va med någon i veckan så ring min mobil eller sånt

GRATTIS!!!     Grattis faster på namnstagen!

eftersom jag inte har så mycket att skriva, kommer jag börja med dag-saken.. vet inte vad det heter, men den kommer vara dag 1 - 30. Olika ""teman"" varje dag ^^ okej.nu startar jag. kommer såklart ha andra inlägg också, inte bara dom här

Jag hade askul igår! Och ändå drack jag bara 6 öl eller nåt sånt, men det räckte fan i mig. Jag har lite bilder från gårdagen som jag ska lägga upp, men det får bli ikväll för A kommer snart och hämtar mig. Vi ska åka och käka ursch fy fan vilken plågsam dag det var igår! Som tur är mår jag mycket bättre idag ! känns skit bra faktiskt!!!

aj nu så håller man på att baka, mmm, de blir typ någon choklad tårta som jag har glömt namnet på ^^ men de är säkert as god i med att de är jag  som bakar den ;P haha men iallafall någon.  Om ni har något as grymt receps skicka de...

Hejsan är hemma från stugan nu :)     a, har vart där i två veckor nu ! Men aa, orka ta tetaljer och sånt ;P   Har vart med R mest, fiskat, badat !!! jag har också tränat mkt men mina ben blev bara större :(   BUUHUUUU

Idag har jag inte hunnit göra så mycket, har nytt klätt på mig lite kläder.. Så ska gå ut och ta lite outfit bilder alldeles strax nu när jag är påklädd och såd

kalas hos morsan i fredags... hon fyllde 73 bast ... grattis...   käkade massa kagor.. mums... fullt med folk.. körde privat färdtjänst med morsans väninna....   lillsyrran fyllde 32.. woohooo... gammal som gatan haha.. grattis...

snart ska jag åka till min söötnos

Vi sitter här o Jaa inte gör något xO  Vi va i går  I dag xD Vi har spelat Wii   VI HAR INGET ATT GÖRA !!! idag så har jag vaknat   klockan halv nio. Jag  steg ypp   åt frukos och  åkt till huset och   målade en lång lång lång   gaderob jobbigt på hög nivå !!   Aja hur har eran dag varit skriv     till mig  

Tyyypph chhhachha ;* nu tyyypph aaah... harh jah ntt gjorth etth shith ! tyyyph, omg villeh vill att jaah ska tyyp bli tttssm med hnmh tyypph vill nttth ????!!.....  fuuuuckaaa erh nuuh BITCHEZZZH ! TYYYPPPHH TJJJARRÅÅH pÖÖÖZZZ ! 

CHOCKBESKED

för hela svenska folket.

Undersökning gör nu klart hur det verkligen ligger till.

En femtioårig kvinnlig forskare i Norrtäljetrakten har vetenskapligt gjort en studie som hon nu presenterar resultatet från.

     - Vi har länge anat att det var så här, förklarar hon och berättar vidare att det också var den hypotes hon utgick ifrån. Samtidigt erkänner hon att något inom henne närde ett hopp om att kunna motvisa teorin.

     - Tänk så många svenska husägare som skulle ha kunnat slippa problem i så fall, säger forskaren och försöker inte dölja den besvikelse hon känner.

     Men som det ser ut får vi alltså fortsätta vår kamp med ölfällor, rostig sax, tänger och kokande vatten. För nu är det alltså bevisat:

MÖRDARSNIGLAR KAN INTE LÄSA!

Här nedan visar den kvinnliga forskaren upp delar av de mördarsniglar som har passerat tomtgränsen efter det att skylten sattes upp. Fyrtio stycken ikväll bara. Kampen går vidare.

  Hur sover jag egentligen? Överkastet nedslängt vid fotänden. Nästan hela täcket har ramlat ur påslakanet. Madrassen ligger halvvägs nedhasad. Bäddmadrassen med underlakanet ligger i en hög uppe vid huvudänden. Tre kuddar är tillknölade ungefär där jag har har huvudet.

Nåja. Såvitt jag vet har jag sovit gott!

Det enda som måhända var en aning märkligt var att jag vaknade av att jag hörde min mammas röst bredvid sängen. Hon sa:

     - Lena, det är dags att vakna nu.

     Med tanke på att min mamma dog för tolv år sedan kan man säga att jag blev lite förvånad. Fast när jag öppnade ögonen stod hon inte där. Och tur var väl det! Dessutom hade hon rätt (som vanligt). Det var dags at vakna.

Vad har man för fel om man räknar? En, två, tre, fyra, fem, sex. Det är sex bokstäver i "räknar". R-Ä-K är tre. N-A-R är tre. Två gånger tre blir sex.

Reflexmässigt pågår detta räknande. Helt utan syfte eller funktion. Helt utan vilja.

     Man går förbi ett stort hus. På fasaden mot gatan finns en rad stora fönster. Ett, två, tre, fyra, fem fönster. Två stycken till höger, två stycken till vänster, ett i mitten. Fem. Hjärnan räknar, själv är jag bara ute och går. Jag har inget som helst intresse av hur många fönster just det här huset har. Jag vet inte ens vad det är för hus.

     Man fortsätter sin promenad och kommer fram till parkvägen. En, två, tre, fyra, fem, sex, sju lyktstolpar står på rad utefter den raksträcka som finns i blickfånget. Sju är svårt. Man kontrollräknar. Tre gånger. Det blir sju lyktstolpar varje gång.

     När man passerar över den lilla bron är det en, två, tre, fyra, fem, sex spjälor i räcket. Framför en leker söta små barn, ulliga gulliga hundar hoppar runt, den lilla dammen ligger spegelblank med blommande näckrosor, solen skiner, himlen är ljusblå, träden blommar. Men det ser jag inte. Jag räknar spjälor.

Allt som står på rad, räknar jag.

Man tar trappan ner från lägenheten för att tjäna tid jämfört med hissen. Man sätter högerfoten på första trappsteget och hjärnan säger "Ett". Man kommer ner till nästa våningsplan och hjärnan har räknat till sexton. Idag också. Nästa våning är också sexton steg. Trettiovå. Och nästa är sexton. Och till och med den sista är sexton steg hög. De första två var 32 steg, alltså är även de sista två 32 steg. Det blir sextiofyra. Jag har bott i denna trappuppgång i två år. Det har aldrig varit något annat än sexton steg per våningsplan. Hör och häpna.

     Men på hemvägen bestämmer jag mig för att även gå upp, för motionens skull. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva, tolv, tretton, fjorton, femton, sexton. Ett våningsplan avklarat och tre kvar. Och hjärnan börjar om på "ett".

     I äldre hus är det högre i takhöjd. Då är det fler steg per våningsplan. Jag var på en kvällsföreläsning i huvudstaden. Lokalen låg fem trappor upp i ett gammalt hus på det faschionabla Östermalm, nära Strandvägen. Varje våning hade 28 steg. Isses. Det blir 140 steg totalt och motsvarar ju faktiskt nästan nio normala våningsplan. Spänstigt Lena!

     Veckan efter var jag på ett utbildningseminarium. Lokalen låg fem trappor upp i ett gammalt pampigt hus på Östermalm, nära Jarlaplan. Trappan gick i elegant spiral med fönster mellan varje våningsplan. Varje våning var 28 steg. Isses. Väl uppe fick jag ställa mig på den lilla balkongen med järnräcke mot innergården och eftersvettas. "Oj", sa en dam som jobbade där, "jag har jobbat här i två år och har gått trapporna upp en enda gång". Vet du att det är 140 steg upp, frågade jag henne inte, utan lät bara vinden svalka i håret och log vänligt.

Antal bokstäver i ord på skyltar. Saker som står på rad, som fönster, stolpar, träd, människor i en busskö, burkar på en hylla, bilar på en parkering. Antalet vagnar på ett förbipasserande tåg. Trappsteg. Stolar runt ett bord. Sådant räknar jag. Eller jag och jag. Det är min knäppa hjärna som räknar, själv skulle jag hellre låta bli, tänka på något vettigare, som leder mig framåt i livet. Eller varför inte låta det bara var tyst någongång ibland den minut det tar att gå nerför trapporna hemma? Ta hissen istället säger ni. Javisst. Så spänstig är jag inte att jag tar trapporna jämt, oftast använder jag hissen. Gissa hur många knappar det är i den?