Här kommer första avsnittet i vår serie "Saker man inte kan göra nuförtiden, som man kunde göra för 15-20 år sedan".

Den första handlar om parkeringsmätare.

På 90-talet kunde man lägga i en krona i en parkeringsmätare som man gick förbi på gatan bara därför att den var nere på rött och det stod en bil parkerad vid den. I enda syfte att hjälpa bilägaren att slippa p-bot ifall han bara blivit lite sen. Ja, och så för att känna sig som en god medmänniska.

Det kan man inte göra nuförtiden.

Bilden är licensierad under Creative Commons Erkännande-Dela Lika 3.0 Generisk

Dejtingsajter verkar rymma en del skumma typer. Läser nu kontaktannonserna, de gamla hederliga, om dock än inringda per telefon, i tidningen istället.

"Medelålders man önskar träffa kvinna för träffar då och då"

Det var inte många krav han hade. Det räcker att vara kvinna!

"Jag är en 38-årig man som vill träffa en svart kvinna över 18 för ett seriöst förhållande. Och för att dela mina intressen."

Vilka intressen är det som ska delas då?

"Jag är en kille på 35 år som söker en kvinna 45-60 år för gammeldags uppfostran. Gärna någon som är mycket dominant som kan ge gammeldags uppfostran."

Gammeldags uppfostran, jo, du nämnde det, vi fattar.

"Jag är en helt vanlig kille på 48 år. Söker en äldre kvinna 47 år och uppåt med mycket humor och värme".

47 - det är faktiskt yngre än dina 48. Bestäm dig!

"Jag är en man som bor i Stockholm och jag är snart 38. Vill träffa en kvinna över 30, oavsett vikt och ålder".

Vad är då 30? Skostorlek? IQ?

"Jag är en kille på 35 år som söker en kvinna. Hellre invandrarbakgrund med många intressen. T ex att resa utomlands".

Hellre än vad då? Infödd med få intressen?

Man kan ju skratta. Men många annonser är helt vanliga och ganska rara. Och även bland många av dem man skrattar åt är jag övertygad om att det sitter en helt vanlig människa som längtar efter kärlek, närhet, värme och sällskap.

Åren går. Javisst. Men då ska inte tala om veckorna. Snacka om att gå!

Kanhända går veckorna dock något långsammare under den mörka årstiden. Och det är mycket möjligt att veckorna rullar i saktare mak när man ägnar dem åt förvärvsarbete.

     Det är också helt klart att de går olika fórt för olika människor. I måndags läste jag två statusuppdateringar från två olika vänner på Facebook. Båda är kvinnor i min egen ålder. Den ena skrev så här:

     "Två härliga semesterveckor kvar att njuta av!"

     Den andra skrev:

     "Hjälp! Bara två veckor kvar av semestern!"

Tjej nummer 2 känner antagligen igen sig i det där med det halvtomma glaset. Och vem har längst semester - den som har fem veckor i rad och saluterar varje måndag, eller den som har fem veckor i rad och får panik den tredje måndagen eftersom det då bara är tre dagar kvar innan hälften av semestern har passerat?

Sommaren är kort, sjöng Tomas Ledin och det var huvudet på spiken eftersom plattan kom samtidigt som jag började förvärvsabeta på heltid och plötsligt hade bara fem veckors semester istället för tio veckors sommarlov. Den förändringen har jag inte hämtat mig från än.

Det är inte sommaren som är kort. Det är jobbet som tar för mycket tid ifrån fritiden. Alla tider på året.

Två gånger har jag blivit kallad "tjej".

     I förra veckan kom jag och min jämngamla kompis in på en lunchrestaurang och hälsades med:

     - Vad vill tjejerna ha för något då?

av en kvinna betydligt yngre än oss, jag gissar häflten.

Idag när jag var ute och mördade mördarsniglar i regnet stannade en bil och ut klev en dam, äldre än jag, jag gissar sextio plus. 

     - Hallå tjejen! ropade hon och gick emot mig, vi letar efter Vad.

Och då såg jag ändå ut så här:

  som en mupp, med blommig tantklänning, gummistövlar, träningsoverallsjacka och blött hår i stripor och glasögonen fulla med regndroppar. En riktig lanttant, med andra ord.

Ska man se det som en komplimang att bli tilltalad tjej - eller är tjej det vedertagna begreppet för kvinnor mellan 7 och 85 nuförtiden?

Vare därmed hursomhelst.

Byn heter Vad, kan jag berätta för er utsocknes, som de letade efter, alltså.

Eller som en före detta sa för några år sedan, när både han och jag var i 45-årsåldern:

     - Tänk. Jag tycker det känns som nyss man glatt upptäckte att man kunde säga "jag minns för tio år sedan". Nu kan jag plötsligt minnas vad som hände för 30-40 år se'n.

De säger att det "är på barnen man märker att man åldras". Tja, kanske det. Snarare barnbarnen då. Å andra sidan verkar det inte som man behöver ha barn - man åldras ändå.

Tiden går så fort! Åren bara går. Ingenting hinner man få gjort. Alla drömmar. Alla resor man skulle göra. Alla böcker man ville läsa. Alla släktingar man skulle återuppta kontakten med. Dessa långpromenader, träningspass, cykelturer och yogaövningar man skulle utöva.

     Nyss var man ung, snart är man pensionär. Mitt i medelåldern blir man varse att tiden går.  

     - Jag tänker på det där med svamp.

     - ?

     - Det var ju som nyss man skulle ut och leta efter svamp. Och nu ska man ut igen.

Folk plockar hinkvis med svamp och liter på liter med blåbär och lingon.

     Själv hinner jag ingenting.

     Det är ju så skönt på altanen.

Årets upplaga av lästa böcker:

6/6 Rörmokaren av Viggo Cavling

Någon slags deckare om vad som kan hända bakom ridåerna till sossarnas styrande av landet. Lite "balla unga män i Stockholm"-spretto, men bra!

22/6 Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

Ännu mera kvinnlig svensk deckare - denna gång i Värmland. Kanske inte jättebra, men en klart spännade story.

27/6 Tackar som frågar, historien om några människor av Jennie Dielemans

En klart annorlunda bok, och läsvärd. Leena Koskela, kedjerökande mamma, Cornelis Schilders, pappa till fem barn han knappt känner, Sussie Bengtsson, hårfrisörska, Jannis Stafilakis den snälla killen och sist men roligast Khosro Azadoust som har problem med sin nya mobil. Den funkar inte, så Khosro ringer till kundtjänst. Vilket är bland det bästa jag läst på länge. Kul bok - läs den!

2/7 Döden skall du tåla av Karin Fossum

Fossum är en riktigt bra författare. Men hennes böcker är för bra, jag orkar nästan inte ta emot så mycket mänskliga känslor och eländen. Ändå är det omöjligt att sluta läsa.

11/7 Engångsligg av Josefin Palmgren

Ja, det var den här pocketboken jag köpte på ICA alltså... Etthundrafemtio sidor tunn och utläst på några timmar. Om en ung kvinna som har praktikplats på en reklambyrå. Och inte ett dugg roligare än vad det låter...

12/7 Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

En av mina favortiförfattare, kanske inte för historierna, utan för hur han berättar dem. Det här är hans senaste bok och den första som inte handlar om vampyrer, odöda och oförklarliga fenomen. Jag kände mig ändå lite snopen, för när jag läst om boken fattade jag  att den handlade om schlagervärlen och "du kommer aldrig mer att se på Allsång på Skansen med samma ögon igen". Men det var inte alls det boken handlade om. Som vanligt i Ajvide Lindqvists böcker handlar det om barn och ungdomar, social dysfunktion, mobbning, utanförskap. Djupt tragiskt. Och mycket bra.

15/7 Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen

Den första boken av tre i Hammarbyserien. Jag har läst den tidigare, men nu har jag även skaffat bok 2 och 3 och ville därför läsa om den första, eftersom jag inte mindes den. Som vanligt minns man ju vartefter man läser och den är bra. Roligt "mordupplägg".  Sedan gav jag mig genast och ivrigt i kast med bok nummer 2 - men inser redan efter någon sida att jag läst även den tidigare. Och då hade jag faktiskt ingen lust att läsa om en bok till. Utan tog istället till en lättsammare bok, som jag lånade av syssling M.

     Den kommer jag inte ihåg vad den hette. Men den var inte svensk. Den var skriven som en mejlkonversation (och enstaka sms) mellan en flicka från det att hon var ca sju år och de människor som kantade hennes liv (mamma, mormor, bästa kompisen, pojkvännen, make, egna dottern osv) tills hon var cirka 60 år. Under merparten av boken var hon i trettioårsåldern och mamma till en dotter som hon fick väldigt tidigt. Lite jobbigt i längden att bara läsa "mejlspråk", eller också är det bara ovanan.

Borta bäst av Sara Kadefors

Rolig bok som handlar om en medelålders kvinna som bor i sin bil utanför ett IKEA-varuhus. Varje morgon när de öppnar går hon dit och gör sina morgonbestyr på deras nystädade toaletter och dricker sedan gratis kaffe som de bjuder på en halvtimme innan själva varuhuset öppnar. Den här boken gillar jag jättemycket, den är en sådan som jag läser och avundsjukt tänker att den här hade jag önskat att jag skrivit själv!

27/7 Döda poeter skriver inte kriminalromaner av Björn Larsson

med undertiteln Ett slags kriminalroman

Jag föll för titeln, författaren har jag aldrig hört talas om. Baksidetexten sa också att detta var en form av parodi av hela kriminaldeckargenren, vilket gjorde att jag trodde det skulle vara en rolig bok. Antaglingen är jag inte tillräckligt litterärt bevandrad för det parodiska gick mig förbi. Jag tänkte: Vad är det som är parodiskt med att skriva en deckare som är precis som alla andra deckare, bara extra mycket schabloniserad, pretentiös och tafflig?

30/7 Bittrare än döden av Camilla Grebe och Åsa Träff

Systranas andra psykologiska deckare - nästan lika spännande som den första. Det här är en bok man sträckläser, även om klockan råkar bli ett, två eller fyra på nattkröken!

Nu ska jag använda resten av semesterdagarna till att skriva egna alster istället för att läsa andras. Jag håller på med något som kan bli en novell om redovisningskonsulten Sven. Han står med en gammal blå träningsoverall och en sliten ryggsäck vid starten till en vandringsled. Problemet med att skriva fiktion är dock att man inte vet vad som ska hända. Jag vet faktiskt inte ännu varför han står där, eller snarare inte riktigt varför han hamnade där. Men han letar efter något, så mycket har jag förstått.

Igår rensade jag grönsakslandet från uppskattningsvis tusen tistlar, bara två mördarsniglar och en himla massa nate och annat krafs, som inte jag har sått. Det tog två timmar.

     När jag fått bort alla högväxta tistlar så att jag såg odlingarna igen, satt jag på knäna med näsan i morotssängen och pillade försiktigt bort ogräs mellan raderna. När halva lådan var klar och jag jobbade mig vidare i rad nummer 3 såg jag plötsligt att blasten liksom rörde på sig, två centimeter från min hand. Där satt en sådan där stor grön spretig gräshoppa, vårtbitare eller vad de heter. Ni vet, min kompis från hallen som jag har berättat om i tidgare inlägg.

Gissa vad jag gjorde när jag fick syn den gröna kompisen i morotslandet?