Varför finns Facebook? Vad fyller "Fejan" för funktion?

     Det sägs att den är ett sätt att hålla kontakten med sina vänner och bekanta. Det sägs också att man hittar gamla skolkamrater och före detta älskare där.

     Jag är skeptisk.

För det första är jag verkligen emot det faktum att Facebook, som företag, äger alla mina bilder som jag lägger ut där.

     För det andra tycker jag det är sjukt att hela internetvärlden knyts till Facebook via delningar, appar och länkar och allt vad det heter. Går jag in på en sajt för träningskläder, plantor eller dikter så möts jag av ansikten på mina "vänner" från Facebook. Vad jag än skriver eller gör så får jag reda på vilka andra "vänner" som också gillar det jag gillar. Jag får även reda på vad alla "vänner" gillar, utan att jag bett om det.

     För det tredje står jag inte ut med alla bondsamhällen, maffiakrig, akvarier, horoskop, töntiga frågetest, färger, blommor, djur och sådant tjafs som slängs över mig. (Ja, jag vet att man kan ändra sina inställningar och dölja aktiviteter, men eftersom det dels kommer nya hela tiden, dels pluppar upp i reklammarginalen så går det inte att bli fri. Någonsin).

     Och så ogillar jag språkbruket. "Gillar". "Vänner". "Dela". "Ca 2 timmar sedan". "Visa alla 4 kommentarer" (na! ska're va')

Men framförallt tror jag vi samlas på Fejan för att visa upp den vi vill att andra ska tro att vi är. Vi har högre status ju fler "vänner" vi har. Vi väljer att skriva det vi tror att omgivningen värdesätter. Mina vänner (och ja, de allra flesta av mina fejanvänner är också mina vänner) sysslar i dagarna med följande:

- målar hus

- paddlar kajak

- plockar svamp

- bakar

- rider på islandshästar

- springer intervaller

- avverkar fyra mil i löparspåret

- fotograferar

- går på museum

- springer trimorientering

- har semester och tycker livet är underbart

- dricker vin på balkongen

- skriver avhandlingar

- är på festival

- vandrar i Alperna

- lägger tak

- shoppar

- lär sig jonglera

- spelar gitarr

- går på spinning

- tar sovmorgon

- vaknar tidigt

- dricker öl, dricker vin, badar, solar, dricker drinkar, äter frukost, äter på restaurang, badar, semestrar, solar, joggar, sitter på balkongen, ligger på stranden, grillar på altanen, arbetar i trädgården och sa jag badar?

Visst är allt det där sant och riktigt. Och visst tycker jag det är kul att mina vänner har aktiva liv som de uppger sig trivas med.

Men det är sällan man ser statusuppdateringar på Fejan som visar att man:

- kräks

- svettas när man sover

- har mensvärk

- känner sig ensam

- får ångestattacker

- har tråkigt

- inte vill ha semester

- tittar på Antikrundan i repris

- spelar bort halva lönen på unibet

- sover till 12 varenda semesterdag

- köper träningskort och aldrig sätter sin fot i träningslokalen

- äter två påsar ostbågar själv mitt på dagen och tittar på Smallville på sexan

- är olyckligt kär

- inte har råd att köpa kaffe

- sitter inne och löser korsord fast solen skiner ute

- hatar sina föräldrar

- längtar bort

- går och lägger sig utan att borsta tändera

- inte har grillat en enda gång

- tycker vin är surt och äckligt

- upptäcker att maken varit otrogen

- inte badar på hela sommaren

- misstänker att frun har en affär

- klämmer pormaskar på altanen

- onanerar på balkongen

- äter färdigmat värmd i micron

- skäms för att visa sig i badkläder och åker därför aldrig till en badplats

- latar sig, överäter, rapar, läser Walt Sladeböcker från 1972, lyssnar på Svensktoppen, tittar på grannarna genom kikare, pratar i telefon i timmar, äter rå varmkorv och struntar i att tvätta håret och duscha på en vecka.

Eller också är det helt enkelt så att mina fejanvänner är sådär präktiga, modemedvetna, arbetssamma, rekorderliga, sunda, vältränade, glada, nöjda och begåvade som de framstår. Medan jag, och de vänner jag har som inte finns på Facebook (vi talar alltså nu om de verkligt aparta typerna) och några undantag är lata, feta, fega, smutsiga, kåta, obildade, obeslutsamma och har dålig smak.

Eller också ljuger vi lite, allihop.

Jag ska börja banta.

     Jo, men, så är det. En annan är ju fet, gubevars. Sjukligt fet. För den som har ett bmi lika stort som sin skostorlek är det fara å färde enligt den medicinska expertisen Aftonbladets hälsobilaga. Veckorevyn och Amelias specialnummer Bikinismart.

Metoder för viktminskning har avlöst varandra i åratal. Olika varianter av eneriunderskott har fått olika namn som Flygvärdinnedieten, Scarsdale och Atkins. Multimiljonärföretag har lärt oss egna poängberäkningssystem och potatisen, vår kära knöl, har pendlat mellan att vara den perfekta dietkosten till det farligaste man kan stoppa i munnen. Så vilken metod ska jag använda?

Kanske den populära LCHF-metoden. För såvitt jag förstått står den för Lite Choklad Håller Formen. Men jag har också sett Low Competence, High Fantasy. Fast den handlar säkert bara om kolhydrater och fett, som alla andra metoder. Nej, jag håller mig till gammal beprövad logik och Livsmedelsverkets anvisningar. Om man inte vill vara fet, ska man inte äta fett. Det är så självklart att det är obegripligt att någon annan metod kan få fotfäste.

Så nu ska jag ut och leta fettfattiga livsmedel. Fettfritt. Fettsnålt. Utan fett. Light. Lätt. (Finns det förresten någon metod som heter MSMF, mer socker, mindre fett?) Lätt som en färdiggräddad plätt. Jag läste förresten i Frida att nästan alla grönsaker är helt nonfat. Najs! Det här kommer att bli enkelt.

Särskilt som jag genast hittade det här på min shoppingrunda:

Och då var jag ändå fortfarande kvar på Lindex...

Det är ett fettfritt samhälle vi lever i.

Den hand som skälver och Svarta lögner, rött blod - de två näst sista böckerna i Kjell Erikssons serie om en polis i Uppsala. Jag sörjer redan att jag bara har en kvar att läsa.

     Människohamn av roslagsanknutne John Ajvide Lindqvist. En författare som verkligen är en författare.

     Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, och sedan även Små citroner gula av samma författare, bara för att den första var en så grymt tråkig bok och ryktet om författaren så gott, att jag blev tvungen att ge henne en chans till. Men någon tredje gången gillt blir det nog inte.

     Vi i villa och Medicinen av pseudonymen Hans Koppel (man undrar nyfiket vems koppel).

     Vi ses i öknen av Danny Wattin, som tydligen inte är en pseudonym, fast det låter så. Välskriven, rolig - men dessvärre ett snäpp för mycket absurd. Trots att jag älskar just roliga och absurda böcker. Redan Ajvide lilgger på gränsen.

     Snömannen av Jo Nesbö, kriminalförfattaren från Norge, där dörrarna går inåt.

     En kort berättelse om traktorer på ukrainska av Ukrainafödda författaren Marina Lewycka. Rolg och absurd på helt rätt nivå.

     Och kanske någon mer, som jag har glömt bort redan, därför att den inte ligger framför mig i högen på bokhyllan.

Dessa är de böcker jag har läst under min semester, totalt 22 dagar hittills. Varav sju av dem de senaste tio dagarna. Sträckläsning. Från förmiddagsfrukosten med ostsmörgås och kaffe, via lunchen, badstranden, fiket, middagen, kvällsfikat på altanen, på muggen och i sängen innan lampan släcks. Ingenting annat har jag gjort de senast tio dagarna, bara läst.

Men nu är det väl då äntligen dags att börja skriva istället. Skapa egna berättelser, egna huvudpersoner, nytt persongalleri, kända omgivningar, okända händelser.

Vad vill du att jag ska skriva? Romaner, noveller, deckare? Roliga texter, spännande texter, djupsinniga texter, fiction eller verklighet? Ge mig en intrig! Föreslå en scen! Putta mig i en riktning! Inspirera mig!

Jag har ingen mp3-spelare så jag kan inte lyssna på böcker när jag är ute och promenerar eller ligger på stranden. Men jag har en diktafon, så jag kan prata in egna kapitel. Dags att börja med det nu. Allt jag behöver är en genre, en story, ett par huvudpersoner och en knuff i rätt riktning.

Man lär sig något varje dag.

Idag har jag läst en bok av en norsk författare, handlingen utspelar sig I Oslo och Bergen. Städer som ligger i Norge, vårt västra naboland. Så nära, men ändå så exotiskt, jämförelsevis.

     Det var en mycket välskriven bok, såväl rent språkligt som sett till intrigen. Men i ett stycke fastnade jag och glömde bort handlingen. Det dök upp ett rent faktafel. Ni vet sådana där, som bara inte får förekomma i romaner, att en person i något av de första kapitlen beskrivs som "lång och gänglig" och senare i berättelsen träder fram som en 162 centimeter lång man.
     I det här fallet handlade det om en exhustru som ringde på hos huvudpersonen, som var hemma i sin lägenhet i Oslo. Han öppnade dörren, de drogs som av magneter, så fel, men ändå av nödvändighet så rätt, till varandra och förenades i en häftig kyss, innan de ens sagt hej och innan hon ens fått av sig kappan.

     Ni kan se det framför er?

     Vi förstår att detta kommer att fortsätta in i lägenheten medelst ett passionerat avslitande av kläder som lämnas som ett spår genom hallen och vidare mot sovrummet där de praktiskt taget nakna faller i sängen och älskar intensivt, så som man bara kan göra när behovet är dolt och undertryckt sedan lång tid tillbaka. Eller hur?

     Men innan vi hamnar i sängen, medan vi ännu är kvar i tamburen och i den där första magnetiska kyssen - där blir det fel. Faktafel. Där händer följande: ".. hon sköt in honom i hallen, sparkade igen dörren med hälen, tog hans ansikte med bägge sina händer och kysste honom glupskt."

     Vänta nu - ser ni det fortfarande framför er? "Sparkar igen dörren med hälen". 

     Föreställ er själva hemma i er egen hall, när ni just har öppnat ytterdörren och där utanför står en fortfarande älskad och åtrådd make/maka. Ni faller i varandras armar och du trycks in i din egen hall av denna man eller kvinna (välj det som passar dig bäst, för inlevelsens skull). Kan du se hur dörren sparkas igen framför dig, bakom ryggen på din ännu älskade, och stänger omvärlden utanför?

     Nej, det kan du inte. För hur skulle en vidöppen dörr kunde stängas av en mänsklig fot hos en människa som är halvvägs in i din hall och har händerna runt ditt ansikte medan du själv omfamnar henne med dina?  Ni måste släppa taget om varandra, din älskade måste släppa taget om ditt ansikte, ta ut tungan ur din mun, vände sig halvt om, sträcka ut den lediga armen, ta tag i dörrens handtag och dra igen den. "Hon drar igen dörren med en lösgjord hand" skulle det ha stått, inte "hon sparkar igen dörren med hälen".

Senare samma dag.

Jag är på badstranden och har just kommit upp ur plurret och sitter och självtorkar i solstekande västliga vindar. Bredvid mig sitter, står och ligger en familj, också i upptorkningsskede. De två kvinnorna för ett samtal som jag inte lyssnar till, men hör plötlsligt en lösryckt mening med orden "varför går era dörrar utåt?". Jag lystrar, och för att vara helt säker på vad historien gick ut på frågade jag kvinnan som berättade den. Kvinnan, som är svenska, men har bott i Italien i trettio års tid och nu var och hälsade på i sitt hemland, berättade vad en granne till henne i Italien hade sagt, när han hade tittat på svensk film. Han undrade varför "ni svenskar" öppnar ytterdörrarna utåt. Något sådant hade han aldrig sett, hemma i Italien.

Jag insåg att den norske författaren inte hade begått något faktafel i sin bok. Felet låg hos läsaren. En läsare som aldrig besökt så exotiska länder som Norge och Italien. Där dörrarna går inåt.

(vilket för övrigt är en låt av den begåvade svenska pop/rock/vissångaren Magnus Lindberg)

Det är mycket man ska göra "bara en kvart om dagen" för att uppnå hälsa, lycka, rikedom och skönhet:

Borsta tänderna och göra tandtråd. Meditera. Styrketräna. Stretcha. Göra ansiktsgymnastik (ja, så man slipper rynker vettni). Titta/lyssna på nyhetssändningar. Duscha. Hacka grönsaker. Jogga. Plocka undan hemma. Prata med sin mamma. Skriva dagbok (eller ännu hellre tacksamhetsdagbok). Pyssla om blommorna/akvariet. Få orgasm. Köpa och sälja aktier. Torrborsta hela kroppen. Ta ett fotbad.Göra manikyr. Läsa ett kapitel ur en bok. Mala nyskördade kaffebönor. Ta en kvällspromenad. Tåhävningar. Plankan. Borsta håret (med torrschampo, olja eller svinborst. Jag minns inte riktigt vilket som var bra för vad). Lära sig spela ett instrument. Massera celluliterna med jordnötssmör.

Hur många kvartar är vi uppe i?

Nåja - jag lovar att om du gör allt det där - bara en kvart varje dag - så blir du en lyckligare, rikare, friskare men framförallt snyggare och slätare människa!

Glider in (läs: bynglar mig, cykelkorgen, cykeln, hjälmen och handväskan och nycklarna) i porten och parkar jonnen i förrådet. Samtidigt kommer granntanten och går till hissen.

När jag just bynglat färdigt säger hon:
     - Hissen verkar stå någonstans, det går inte att trycka.

Vi har en sådan där hiss som är upptagen när den är upptagen och först när den står still och stängd någonstans (den stannar där den var senast) kan man påkalla dess tjänster igen.

Hon gick till trappen och började gå. Hon bor på tredje våningen.

Jag snöt mig och lade ner väska och hjälm och nycklar i korgen, gick till trappen och började gå. Jag bor på fjärde våningen.

När jag, flåsande, kom upp på mitt våningsplan stod hissen där med vidöppen dörr. Bredvid grannens dörr stod några lådor. Jag tänkte att de kanske höll på att använda hissen. Väntade en halv minut. Flåsade fortfarande. Ingenting hände. Då slog jag igen hissdörren.

I samma ögonblick kom nästa granntant pustandes uppför trappen. Hon bor på femte våningen. 

     - Hissen stod uppställd här, jag vet inte varför, sa jag och tryckte igen dörren ordentligt.

     - Jag bor på översta våningen, sa granntanten med viss, fullt förståelig, emfas.

Någon har ställt upp hissdörren.

Folkhälsan skördar nya triumfer.

Ni kan måhända uppfatta detta som en efterhandskonstrutkion, men det är det inte. Jag tittade på reprisen av semifinal 2 i går bara för att få bekräftat min misstanke: att Sverige inte skulle gå vidare till final.

Sverige gick inte vidare till final, och jag är inte förvånad. Det som var förvånande var att Bergendahlskans låt vann den svenska finalen. Missförstå mig rätt - det är inget fel på låten, det är en behaglig radiolåt vid bilkörning,och det är absolut inget fel på Bergendahl. Hon har en verkligt spännande röst och jag tror och hoppas hon får en lång sångkarriär.
     Men låten är ju så menlös! Så intetsägande. Hon är så osynlig på scenen. Det finns inget att hänga upp något på.

Nu hör ju visserligen jag till dem, få, som tyckte Litauens gympande gubbar på rad skulle ha gått till finalen och jag är också den, enda, som tycker Sloveniens folkviserocklåt var klart bäst.

I den svenska uttagningen var Neo bäst. Men det var Darin vi skulle ha skickat till Norge.

Ikväll vinner Tyskland. Eller Georgien.

Blir det lättare nu då?

1. gliser (upp sig)

2. skämar (i glasrutan i motljuset)

3. glötar (i badet)

4. snöger (ja, alltså - det snöar helt enkelt)

5. ränner (runt på stan)

6. skalar (runt i kåken)

7. byttar/bötar (hårt bröd i filmjölken)

8. rakar (askan ur vedspisen)

9. karar (bort håret ur ansiktet)

10. klossar (med maten)